Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Eftersom du notoriskt aldrig kan hänvisa, härleda eller redovisa dina påståenden kanske du egentligen menar "Men under 5 års tid tycker jag att han har agerat på alla sätt och vis som om han har begått brotten".

Ifall du har belägg för dina vidlyftiga påståenden får du väldigt gärna redovisa dem omgående. Ifall du inte redovisar eller belägger dina påståenden så förstår vi såklart att det enbart handlar om dina personliga åsikter och tyckanden.

Försöket att göra palatsrevolution hämtade ju rikligt med näring ur anklagelserna i Sverige och den svenska rättsprocessen. Mig veterligen finns det ingen känd direkt koppling mellan de två processerna. De sammanfaller dock mycket väl i tiden. Och ingen vet vad som hände bakom kulisserna.

Är man konspiratoriskt lagd kan man ju misstänka försök att manipulera båda processerna från en eller annan säkerhetstjänst. Där finns det ju vissa indicier, runt kuppledarens partner.

Hur var det nu, HDs egen rekommendation var att upphäva häktningen, eller nåt sånt. Domen gick underligt nog emot denna rekommendation, bara en jurymedlem som förespråkade att följa den ursprungliga rekommendationen. Man var helt enkelt snäll mot Marianne när hon nu börjat avse att förhöra i London. Marianne gavs dessvärre ingen deadline, och fallen förföll följdaktligen oförhörda, knappast förvånande med tanke på hennes tidigare förkärlek för förhalning.

Så visst lurade hon i HD att hon tänkte förhöra, och lurade dem att vara snälla med henne bara därför. De gick på hennes fint, för hon lovade egentligen inget annat än att avse förhöra i London, precis som hon tidigare lurade i domstolen i London att hon avsåg att åtala.

Kanske hennes ursprungliga avsikt var att aldrig behöva blanda in någon domstol. Hon kunde anhålla utan domstol, hon kunde förhöra utan domstol, och hon kunde med gott samvete undlåta att åtala och därmed undvika att få saken prövad av domstol. Hon måste bara förhöra först, utifall att den misstänkte skulle säga nåt som gjorde att hon måste åtala.

Hela affären hade kunnat avhandlas utan att något någonsin prövades av en domstol, relativt snabbt och smärtfritt, för det var trots allt inga brott begångna, precis som Finné insåg. Saken var värd, tydligen, att överpröva, men det betyder inte att det skulle leda till en fällande dom.

Men med Assange utomlands var hon tvungen att göra något. Förhöra utomlands ville hon inte, för det kunde hon inte göra utan vidare, inte utan en MLA-prövning, och inte över telefon för det kunde hon få kritik för. Då tar hon trots allt saken till domstol, närmare bestämt en häktningsförhandling där ett beslut tycks ha tagits utifrån ett missvisande muntligt anförande, dvs domstolen lurades, och därmed var lurendrejeriet i full sving. Men domstolarna är snälla med henne, för hon är ju ändå överåklagare och kvinna, och såna måste man vara snälla med. Man tror på vad hon säger. Hon kan lura i dom vad som helst.

Nu är det faktiskt JA och Ecuador som har förhindrat förhör via olika typer av krav, MN kan knappast lastas för att hon inte kunnat fullfölja det förhör som var planerat enligt vad som nämns i HD:s dom.

MN anförde ju just anhållan "den 27 september" som skäl för häktningen, så den drogs inte tillbaka.

Skillnaden mellan anhållan och häktning saknar betydelse i relation till hotet till Hurtig, eftersom redan en anhållan utlöser samma förhandlingshinder. En korrekt hanterad anhållan i sin frånvaro ska desstom föras in i ett nationellt register, vilket gör att Hurtig i så fall måste förutsatt att Assange skulle fastna i passkontrollen, vilket för Assange vidkommande skulle ge samma resultat som en svensk efterlysning. https://lagen.nu/dom/nja/1992s838

Så, nej, MN kan inte gärna undgått att förstå att inte meddela Hurtig skulle vara oetiskt. Men det finns en omständighet till rörande detta, Hurtig pressade MN på när hon skulle ha informerat Hurtig om anhållandet (efter den första häktningsförhandlingen) med resultat att MN uttryckte sig så här: "När jag beslöt att anhålla honom i hans frånvaro så underrättade jag dig om detta."

Som jag ser det är MNs skrivning sannolikt ett läckage av sanningen om vad som verkligen skedde, nämligen att Hurtig faktiskt fick reda på beslutet vid första kontakten efter att beslutet fattats, vilket bör ha betytt november.

En anhållan i sin frånvara kan mycket väl vara sekretessbelagd (förundersökningssekretess), men det betyder inget gentemot Mats Gehlin eftersom anhållan skulle varit registrerad i ett system som är tillgängligt för alla poliser och han, som utredare, rimligen måste ha ansetts behörig att göra slagningar på Assange. Det är alltså inte rimligt att Mats Gehlin skulle varit oinformerad om att en efterlysning av Assange inte skulle spela någon roll om beslutet om anhållan redan var taget den 12 oktober.

Enligt Åklagarmyndigheten har JA samtyckt till förhör, de skyller på Ecuador men inte på honom. Men du är förstås, precis som många av oss andra, i din fulla rätt att misstro den information som Åklagarmyndigheten ger på sin hemsida.

Så här skriver ÅM:

"När preskriptionstiden närmade sig valde dock åklagaren att istället begära ett förhör med honom på Ecuadors ambassad i London. För att kunna genomföra ett förhör krävs samtycke från Julian Assange, bifall från Storbritannien på begäran om rättslig hjälp samt tillstånd från Ecuador att genomföra förhöret på ambassaden. Assange har samtyckt och Storbritannien bifallit begäran om rättslig hjälp. Något tillstånd från Ecuador har åklagaren dock inte fått."

http://www.aklagare.se/Media/Nyheter/Forundersokningen-mot-Julian-Assange-laggs-ned-i-vissa-delar/

Du menar att Ecuador och JAs advokater förhindrat förhör enligt Mariannes orimliga krav? Det har väl aldrig funnits någon anledning för Marianne att komma med sådana orimliga krav. Till och med Alhem ansåg ju att det var bra underligt att Marianne krävde att Ecuador inte skulle få ha med någon representation på sin egen ambassad! Det är uppenbart att Marianne inte har någon som helst diplomatutbildning och inte har någon aning om hur orimliga hennes krav är för förhör på annat lands ambassad.

Eller så vet hon mycket väl att hon gör är fel, men gör det ändå för hon vill bara förhala så mycket som det går så hon slipper stå till svars i domstol för vad hon gjort. För hur mycket den svenska statsfeministen än skyddar tokor som Marianne, så finns det någon gräns för hur mycket svensk åklagargalenskap omvärlden tolererar.

Jag tror visst det är på sin plats att lasta Marianne. Hon är trots allt en åsna.

Du är väldigt tröttsam med dina ständigt återkommande, obevisade, påståenden.

1. Ecuador har inte kommit med några krav, förutom att ett förhör skall ske på ett korrekt sätt.
Det innebär bl.a. att Marianne Ny inte kan komma och ställa några egna krav, för ett förhör.
Det innebär också att Marianne Ny självklart måste acceptera att JA erkänts asyl av Ecuador.
Har du bevis för något annat, så kan du ju ge besked om detta.

2. JA ( eller, snarare, hans advokater) har inte kommit med några som helst krav. Tvärtom, de har speciellt poängterat att de inte ställer några krav för ett förhör på ambassaden.
Har du bevis för något annat, så kan du ju ge besked om detta.

Och inte nog med det, Åklagarmyndigheten har också bekräftat detta, i o m att de skriver att JA samtyckt, som jag nyss citerade från deras hemsida. Åklagarmyndigheten frågade i ett skede om JA ställde några krav, men kom tydligen fram till att han inte gjorde det. Det som senare hindrat förhör är enligt ÅM Ecuadors krav, enligt Ecuador (lite förenklat) att ÅM försökt låtsas som om de inte är en självständig nation med rätt att ha koll på vad som händer i deras egen ambassad. Oavsett om man håller med ÅM eller Ecuador i denna fråga, så är det klart att ÅM inte längre anser att JA ställer några krav.
(Och tacka fan för det, han går ju till och med med på det idiotiska kravet på DNA-prov, som är irrationellt och troligen olagligt eftersom det redan tagits.)

Eftersom MN inte planerat något förhör kan JA och Ecuador inte haft möjlighet att förhindra det. HDs dom redovisar ingen planering av förhör, utan bara åklagarsidans löften om försök till förhör.

Sen är du igång och ljuger om Assange krav igen, du är rätt tröttsam. Att den suveräna staten Ecuador begär att man följer deras lag när man är under deras jurisdiktion är föga förvånande, och knappast något som normalt funtade människor benämner som explicita "krav".

Och du har fortfarande inte kunnat visa, föga förvånande, på det i lagen som hindrar åklagare att följa BÅDE Svensk och Ecuadoriansk lag samtidigt. Det normala när man har en misstänkt utomlands är att man skickar underlaget till det andra landet och samarbetar med deras rättssystem, detta då alla (fungerande) rättssystem har samma syfte, nämligen att lagföra brottslingar. I detta fall vill svenska åklagarmyndigheten inte samarbeta, vilket alla sunt tänkande människor rimligen inser bara kan betyda en sak.

Denna länk säger dock att

Beslut om någons anhållande i sin frånvaro förs in i ett för riket gemensamt och för alla polisdistrikt tillgängligt dataregister. TR:n finner sig övertygad om att detta register inte alltid är fullständigt och att andra vägar för vidarebefordran av en begäran om gripande av den som är anhållen i sin frånvaro används och måste användas.

Man kan ju lusläsa och notera att hon här säger när hon beslöt anhålla honom. Moloks svar från ÅM pratar passivt om att beslutet togs, utan att säga av vem. Kan det ha funnits två beslut? En åklagare kan ju dra tillbaka en anhållan om hon vill. Hon kan ju dessutom ha trott sig meddelat Hurtig muntligt, eller än värre, meddelat någon på hans kontor som "glömde" meddela vidare. HäPM verkar ju läckt från Hurtigs kontor, så där kan ha funnits någon lurig typ. MN kan dessutom helt enkelt ha bluffat. Om hon hävdar att hon meddelat Hurtig muntligt, hur skulle det kunna motbevisas? Det är väl därför JA numera insisterar på skriftlig kommunikation mellan Marianne och hans advokater.

Edit: Kan det vara så att så länge JA var utomlands så var anhållan ineffektiv, och därför något som Marianne inte tyckte hon behövde meddela Hurtig? Erika och Hurtig ska ha kommunicerat, och Erika sagt att eftersom han var anhållen men inte efterlyst så skulle han inte gripas på Arlanda om han kom till Sverige:


Då verkar det som att anhållan inte fanns allmänt tillgänglig i systemet. Om han inte skulle gripas vid inresa så skulle han väl inte ha gripits vid utresan 27 september heller.

Vad är poängen med en anhållan om personen inte grips?

(Domen är över 20 år gammal, och menar att det kunde hända att anhållanden inte blev införda och måste kollas manuellt då. I dagsläget är, när alla arbetar mot register, är det nog högst ovanligt, men poängen var att de ska registreras, så Hurtig måste naturligtvis anta detta att regelverk följs. )

Eftersom MN anförde anhållande den 27 september vid häktningsförhandlingen så är åtmintone hennes historia att hon gjort exakt en.

Tuesdays inlägg var en teori som senare, när vi kom in på Advokatsamfundets regelverk, sprack. Anledningen är att om Hurtig skulle känt till en anhållan så skulle all diskussion om att gå runt den skulle troligen vara främjande av orätt, och inte vara tillåtet. I det scenario som Tuesday bygger upp skulle Assange varit tvungen att förhandla direkt med åklagaren eftersom Hurtig skulle vara förhindrad att delta.

Problemet med MN beskrivning är att det är uppenbart att det ljugs på mer än ett ställe, men exakt vad som är sant och vad som är lögn är inte riktigt lika säkert.

Poängen med anhållan var sannolikt att möjliggöra ett lagligt beslag av Laptopsen (behövs om de ska användas som bevis i amerikansk domstol) samt andra tvångsmedel, och för att använda som argument för häktning. Utöver det faktum att om man skulle kunna frihetsberöva Assange någon längre tid utan sakprövning måste det vara en, innan Assange lämnat landet, icke verkställd anhållan/häktning basserad på flyktfaran vilket ger att den i praktiken måste vara daterad 27 september, innan så skulle det bli omedelbar sakprövning, efter så får den troligen inte utfärdas eftersom den inte kan vara effektiv.