Citat:
Ursprungligen postat av
Grisbrottaren
Argumentet om att inte våga stå för sina åsikter, torde vara överspelat vid det här laget, och det är väl inte så tungt egentligen att vifta med det på just Flashback. Då jag råkat ut för otrevligheter, bl a ett mordhot, p g a min opinionsbildning förstår jag henne fullkomligt. Jag kan stå för det jag skriver, men däremot inte för de förvrängda varianter som sprids av människor som går ad hominem när de är på väg att förlora en saklig diskussion. När det insinuerades att jag skulle vara brottsling över nätet av dem med position och renommé, som inte tålde att jag återgav väl belagda sanningar, drog jag mig ur och valde att bli anonym i min åsiktsbildning. Har man aldrig träffats av rasiststämpeln, förstår man nog inte riktigt hur stigmatiserande den är för en själv socialt, för ens släktingar och vänner.
Du borde inte svinga så frenetiskt som du gör, när du uppenbarligen inte känner till hur det är beskaffat med Julia Caesars anonymitet. Eftersom hon är helt öppen med att hon jobbat på DN och även anger årtal, är det förstå väl känt inom omfattande mediakretsar sedan länge vem hon är. Varför medieetablissemanget inte bara "råkar" låta hennes namn komma ut, vet jag inte riktigt, men hon åtnjuter tydligen viss respekt inom dessa kretsar och visas normal hyfs även av den kriminella Researchgruppen. Det som hänt nu är alltså inte att hennes identitet röjts, utan att DN bestämt sig för att sänka henne med andra metoder.
Det handlar förstås här inte om att någon "åker hem till henne och försöker få kontakt" med normal hyfs, utan det finns inslag som även med objektiva betraktande ögon går över gränsen för normal anständighet från journalister. Eftersom hon valt att skriva under pseudonym bör en journalist som vill ha kontakt med henne till att börja med deklarera att hennes anonymitet kommer att respekteras, och då är det olämpligt – minst sagt – att dyka upp oanmält utanför hennes sommarställe med en kamera i högsta hugg. Sådant borde även du kunna relatera till och åtminstone förklara om du tycker det är passande. Sedan har JC faktiskt ringt polisen och anmält ett hemfridsbrott. Om du nu menar att det som Orrenius med fotograf beskrivs ha gjort, så kan du väl relatera till lagen och förklara varför deras beteende ryms inom lagstiftningen och hennes anmälan är uppenbart ogrundad. Jag tycker inte det utifrån hennes beskrivning.
Ni som nu försöker bagatellisera incidenterna har i tråden visat på stor okunnighet och mest en vilja att medvetet förbigå vissa fakta som lyfts fram för att idka damage control åt DN och regimen.
Övrigtvis finns det troll i tråden som försöker förstöra diskussionen med spammande som en form av damage control. Mata inte trollen!
Du har rätt i det, det var en automatisk sak jag sa utan att tänka mig för. Jag personligen går ur min väg för att inte vara anonym, om någon har problem med mig så finns jag på eniro. Har blivit hotad med varierande våld så många gånger att jag inte orkar räkna längre, men ingen har hittills som tur är plockat upp min inbjudan till kaffe eller öl och diskutera vidare utan handgemäng. Jag förstår varför någon kan vilja stå för sina åsikter men inte kunna baserat på hotbild, så jag tar fullkomligt tillbaka det.
Men att DN's folk inte längre har samma respekt för henne som hon åtnjutit innan klimatet hårdnade i Sverige kan jag inte direkt ta som något ursäktande för jag står fortfarande hårt fast vid att anonymitet inte är något rättighet samt att det faktiskt är väldigt bagatell-artat att ha journalister utanför dörren, hon har inte direkt blivit våldtagen. Det jag kan hålla med om är att det är respeklöst att inte gå via tillbörliga kanaler, men knappast förvånande eller på något sätt hemskt.
Att ringa på någons dörr och sen stå och gestikulera i fönstret måste väl som absolut högst på straffskalan vara fönstertittande? Trakasserier kan det såklart vara, men har svårt att se hur någon ska få det till det i detta skedet? Jag kan inte lagboken bra nog för att säga att detta inte är brottsligt, men jag har väldigt svårt att tro det.
