Vilken film såg du senast?

Instämmer. Bra och spännande rulle.

A Brilliant Young Mind (2014)

En tystlåten, tillbakadragen tonårig kille (Asa Butterfield) som är osedvanligt begåvad inom matematik tävlar om en plats i det brittiska laget i matematikolympiaden och träffar därigenom en rad nya vänner och blir mycket mer självsäker.

En träffande beskrivning av hur det kan vara att begripa och intressera sig för saker som jämnåriga inte begriper eller är intresserade av.

Betyget blir 7/10 eller en stark 3/5 på Filmtipset.

SSF: Cache (2005.) En familj störs i sin storstadsidyll av mystiska videoband som lämnas utanför deras lägenhet med inspelningar på dom själva ovetandes att dom blivit filmade. När detta kompletteras med teckningar och telefonsamtal som kan tolkas som hot men polisen ändå inte agerar får dom själva kavla upp ärmarna och ta reda på vilka som ligger bakom - något som självklart kommer ångras.

En intressant inledning som leder till ett otillfredsställande slut och en resa dit som aldrig blir riktigt engagerande eller spännande - så kan den sammanfattas. Regissören Michael Haneke vill uppenbarligen göra speciella filmer där mycket lämnas till tittaren att klura ut, för han ställer många frågor och lägger upp mysterier som vi aldrig får svar på. Jag har svårt för det. Där man ska tolka vad regissören försöker säga med den symboliken och den referensen - är det en kommentar på Frankrikes kolonisering av Algeriet månntro? Oj oj oj så spännande och vågat! - är det gjort snyggt och genomtänkt kan det vara fantastiskt, är det bara utkastat en massa obesvarade frågor som har långsökta sammanhang och ologiska kopplingar känns det bara som ren lathet och då orkar jag inte bry mig, det blir bara frustration. Sen att jag inte är intellektuell nog att uppskatta "genialiska" konstfilmer må så vara också, Hanekes stil har jag i alla fall inte fastnat för.

Den har en scen som får mig att vakna till i den dvala jag sjunkit in i mot slutet. En riktigt otäck scen som alla som sett filmen vet vilken jag pratar om. Men även den - hur snygg och autentisk den än är - känns som ett what the fuck? Och ger en än mer huvudbry. Huvudrollen som spelas av Daniel Auteuil är väldigt bra men i hans sällskap får vi bara tomma karaktärer där underbara Juliette Binoche känns helt bortkastad.

Ett visst obehag, någorlunda spännande och skapligt filmad. Hade jag fått ett slut som knöt ihop allt på ett bra sätt hade den varit riktigt bra men eftersmaken domineras av irritation. Skulle säkert bli intressantare efter multipla omtittningar men orka det när så mycket annat pockar på uppmärksamheten. Den får godkänt för det är ju trots allt uppfriskande med annorlunda filmer. 2/5

Viskningar Och Rop [1972] dir. I. Bergman
Så tystnar viskningar och ropen lyser upp skärmen och jag rycks tillbaka in i verkligheten. Med en suck klickar jag mig hit för att skriva några ord.
Viskningar Och Rop är ännu ett strålande kapitel i Bergmans bok och en fortsättning på det mer surrealistiska temat mannen har nosat på, även om det rör sig i bra mer ortodoxa banor än till exempel Persona.
Liv Ullhammar är självklart fantastisk och även Kari Sylwan (Anna) som är ett nytt ansikte för mig, lyser med sitt skådespel. Tyvärr fann jag Ingrid Thulin lite väl melodramatisk men nåja, allting kan ju inte vara perfekt.

Det jag däremot var mest imponerad över var fotot. Sven Nykvist verkar inte kunna göra någonting fel men här strålar han på ett helt annat sätt än tidigare. Svårt att bedöma med min lilla erfarenhet av Nykvists andra arbeten men Viskningar Och Rop kan trots allt vara hans bästa arbete i min mening (även om hans arbete på Persona var otroligt det med).

Det finns mycket mer jag gärna skulle skriva om; den isolerade känslan, användningen av rött, tolkningarna av de drömlika scenerna, Anna och Agnes relation och mycket annat, men jag struntar i att ta upp det här och tar det på min blogg istället.
7.5

Ser fram emot den! Behöver bara hitta mig lite tid åt filmen nu när man återvänder till universitetet strax.

Wyrmwood:Road of the dead

En Aussie zombie rulle som var otroligt underhållande,även lite nya idéer inslängda i en annars uttjatad genre. Fick lite Bad Taste/Braindead vibbar ifrån vissa av karaktärerna(tänker på den allmäna sjuka humorn..)
En film jag garanterat lär se fler gånger.

7/10.

Under the Skin (2013)

Abstrakta bilder och psykosframkallande, knarrig stråkmusik i introt innan filmtiteln dyker upp. Sen lite händelser och, vänta nu... visade Scarlett Johansson precis pattarna?

Jag hade varit ganska nöjd bara där men sen visar sig den här rullen vara en av de märkligaste och kanske samtidigt starkaste filmupplevelser jag någonsin haft. Den slår fan varenda skräckfilm på fingrarna när det gäller obehag och kuslig stämning (scenen vid havet var riktigt obehaglig och senare en jump scare som nästan fick mig att göra i brallan). Mycket tack vare den stämningsbyggande musiken som är helt fenomenal. Aldrig tidigare har jag reagerat så här på ljuddesign heller för den är helt lysande. Det visuella är också riktigt spännande, allt från långa och utdragna bilturer till abstrakta och flummiga sexscener(?). Och hur jävla flummig filmen än var är realismen spot on. Statisterna känns som riktiga människor istället för statister och miljöerna ser ut som riktiga miljöer istället för kulisser. Riktigt kul att se Scarlett Johansson göra en sån här film, hon har väl en del bra i bagaget men efter kalkonen Lucy hade jag ganska låga förväntningar på den här. Hursomhelst var filmen riktigt krävande för mig, satt ofta med en klump i magen och fick verkligen anstränga mig för att hänga med. Tror ändå att jag inte fattade så jävla mycket i slutändan men vad fan gör det.

5/5

Avengers Age of Ultron.

Inte lika ba som förre Avengers, men fortfarande hygglig action. 3/5.

Finders Keepers
http://imdb.com/rg/an_share/title/title/tt3462002/

En amerikansk dokumentär om en mediakåt snubbe som köper ett förråd på auktion. I förrådet hittar han en underdelen av ett ben och ser genast möjligheter att tjäna en hacka och att bli känd. Sen har vi ägaren till benet en "föredetta" missbrukare som vill ha tillbaka sitt ben då han behöver det för att bearbeta trauman efter flygolyckan då han miste benet.... 4/5

Enemy (2013)

Mörk och mytisk film som handlar om Adam som upptäcker att det finns en kille i samma stad som ser exakt likadan ut som han själv.

Jake Gyllenhaal briljerar i båda huvudrollerna. Fotot är helt makalöst, speciellt de svepande bilderna över staden (Toronto?). Schysst färgskala också. Handlingen är ganska svår och det känns som att det finns väldigt komplexa budskap som inte riktigt når fram hos mig men filmen sätter igång hjärncellerna och det går aldrig att förutspå vad som ska hända. Inte en film för alla då den har ganska lågt tempo och är väldigt diffus men rent tekniskt är det på snudd till ett mästerverk skulle jag säga.


5/5

Jag har också så sjukt svårt för Haneke, visst det är kul med filmer som utmanar en men om jag ska orka lägga ned det engagemang Haneke ofta kräver då måste verken i sig vara mer intressanta. Hanekes filmer känns mest som en lång transportsträcka till slutet och när jag väl är där vill jag mest förtränga upplevelsen snarare än reflektera över den.

The Holy Mountain [1973] dir. A. Jodorowsky
Vet inte riktigt vart jag ska börja med den här filmen. Jag fann egentligen The Holy Mountain ganska tråkig och intressant. Karaktärer som jag inte riktigt bryr mig om och en underliggande mystik som faktiskt aldrig lyckas suga in mig i filmen. Kanske är jag för trött i denna stund och bör ha sparat filmen till en annan dag, men andra halvan av filmen blir för långsam för mig i detta tillstånd (ungefär efter att de andra karaktärerna introducerats).

Å andra sidan är filmen otroligt snygg, definitivt ett mästerverk inom foto, men är det tillräckligt för att bära resten av filmen? Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja påstå det.
Att betygsätta filmen är omöjligt för mig.

Avengers 2012

bra action och lite smårolig sådär. 3-4/5.