Citat:
Det är inte ens en halvsanning, bostad gör sig generellt direkt dåligt som monetär investering. Detta hör jag ofta, jag anser att detta är en halvsanning.
Man måste bo nånstans och om du väljer att göra en exit på din "investering" står du bostadslös. Men visst, det kapital du lägger in från början växer ganska avsevärt dock behöver man nånstans att bo så det är ganska svårt att realisera en vinst från BR.
Sen att investera i BR och hyra ut är väldigt svårt att göra då dom flesta föreningar motsätter sig att man köper lägenhet som en investering, i så fall är det mer realistiskt att sikta in sig på hus.
Man måste bo nånstans och om du väljer att göra en exit på din "investering" står du bostadslös. Men visst, det kapital du lägger in från början växer ganska avsevärt dock behöver man nånstans att bo så det är ganska svårt att realisera en vinst från BR.
Sen att investera i BR och hyra ut är väldigt svårt att göra då dom flesta föreningar motsätter sig att man köper lägenhet som en investering, i så fall är det mer realistiskt att sikta in sig på hus.
Sedan har vi förstås det där med "generellt". Tar vi Sverige de senaste 20 åren är värdesökningen visserligen historiskt unik och bör hanteras som en anomali, men det finns vissa aspekter som naturligt varit drivande ändå. Exempelvis har politiker konsekvent reglerat upp värderingen via både just regler och även expansiv kreditutgivning.
Är bostad en bra monetär investering givet de förutsättningarna? Ptjah, varför inte. Det skicka ju upp kalkylen rätt rejält att kunna förutsätta att staten håller dig om ryggen.
Det är dock utom köparens kontroll. Jag har hört både en och annan grina om att det vore fusk att plötsligt ta bort de ränteavdrag de räknat med i kalkylen, men det där är ju bullshit. Man kan inte basera sin kalkyl på att staten alltid kommer reglera till ens fördel.
Tittar vi på seriösa kalkyler uppställda av människor som faktiskt har ett intresse av att analysera når vi väldigt sällan resultatet att bostaden är någon slags smart monetär investering. Tvärt om försvinner det perspektivet rätt fort, och det blir dels en fråga om preferenser av boendetyp, dels en fråga om kostnader allt inräknat. För det mesta kommer vi fram till att bostäder visserligen är en klumpig tillgång, men att det givet antagandet X år på samma punkt slår exempelvis hyres under fri marknadskonvergens. Där framförallt X varierar i slutsatserna men är ofta uppe i åtminstone 10 år.
Sen är BR en slags gemensamt ägande snarare än det faktiska ägande som vanligtvis behandlas, vilket kräver en ny analys. Vidare är vi ovanligt asymmetriska i Sverige med tanke på belåning, vilket kostar, vi har kommunist-hyresmarknad vilket kostar åt andra hållet. Etc, etc. Så poängen är inte att vi kan applicera valfri kalkyl, mer att de som faktiskt gör ett gediget jobb sällan kommer fram till att privata bostäder är någon slags dröminvestering, eller ens nära.
När vi då har en idiocrazy-liga som absolut inte gör ett gediget jobb och sedan skriker om fantastiska investeringar så ser vi snarare just det psykologiska fenomen jag drog upp tidigare. Som gör att marknaden blir totalt irrationell vid uppgång (alla tror de är rika) och ännu värre vid nedgång (alla tror de fortfarande är rika och vägrar därför sälja till marknadspris).
Citat:
Stämmer inte speciellt bra. Köpeskillingen är oerhört hög i Sverige och trots detta köps det på internationellt rätt mediokra löner. Hur går det ihop?
Bankerna är ganska hårt åtstramade i vilka dom får låna ut till i samband med ganska hög min insättning (relativt till andra länder i väst).
Jo, anledningen att gemene svensk inte kan åka till Tyskland och köpa sitt boende är inte att de har dyrare priser än oss, det är för att de måste betala tillbaka lånet.
Orkar inte ta en diskussion angående vad som är rimligt, däremot är det ett faktum att Sverige än så länge lyckats hålla höga priser just tack vare att köpeskillingen kan ligga belånad samtidigt som kostnaden för lån är extremt låg. Drar du hit tysklands amorteringsregler skulle man bara garva åt siffrorna i kalkylen. Hur kul är det för gemene svensk att betala av 3-4 miljoner via sin disponibla inkomst?
Visst skiljer sig marknaden från USA 2008 dock. Poängen är dock väldigt oklar. Det finns en viss poäng med att som i Sverige fördela risken över individer istället för att klumpa ihop den hos bankerna, men det är lite oklart om det har gjort någon egentligen skillnad i det här fallet. Går priserna ned sitter istället bankerna kvar med billiga lån som övergår säkerheten.
Vad händer då - får de inte låna ut mer pengar plötsligt? Vad hände då med bostadsmarknaden?
Alla systemkrascher är olika och denna blir lika "olik" som alla andra.
Det enda vi kan garantera är att kreti och pleti år 20xx kommer sitta och säga "jaja men det var ju helt annorlunda 2016/2020/whatever, ni minns väl blahblah-avdraget och lol-kravet, det är annorlunda nu".
__________________
Senast redigerad av Trillske 2015-08-21 kl. 02:16.
Senast redigerad av Trillske 2015-08-21 kl. 02:16.

