Tror du är asfin på 53 kg, 55 kg, 60 kg, 65 kg. Fan vad oviktigt det är egentligen, vikt. Så länge man mår bra, rör på sig, är ute i naturen och äter ordentlig och god mat.
Det viktigaste är väl att inte det där styr ens liv när det finns så mycket annat att göra och tänka på.
Tänk på allt du kan bli, allt du kan göra med dina tankar och energin som kanske går till att gå ner i vikt.. Hur ofta tänker du på att gå ner i vikt och ha koll på vad du stoppar i dig, hur hungrig du är, hur mycket du rör på dig om dagen? Tänk om all den energin gått till att bli asgrym på att måla, sy, segla, plugga till ingenjör eller sociolog, frivilligarbeta för unicef eller jobba med hundar.
Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen.
Det finns en hel värld därute. Utanför den jävla vågen och idealvikten och idealkroppen.
Man glömmer bort det ibland. Vad som egentligen är viktigt.
Alltså verkligen, en hel jävla värld, och du kan göra vad du vill med den drivkraften du nu lägger på att gå ner i vikt. Det är verkligen så. Så jävla nice.
Kram <3
Psst,
ta en titt, om du vill.
http://www.psykologitest.se/anorexia.php
http://hej.blekk.se/2013/06/17/10-st...en-atstorning/
http://www.friskfri.se/fa-hjalp/chatt/