Vad är ateism? [Sammanfogad tråd /Mod]

Kan det mycket väl vara, läs t.ex The Moral Landscape av Sam Harris.
Han argumenterar riktigt bra för att man kan börja föra in ett vetenskapligt synsätt på frågor som dessa.

Där ser du. Du VILL smussla in falska dikotomier i ditt "resonemang".

Jag är enig med dig att vetenskapen inte kan besvara moraliska frågor.

Problemet är att du påstår att eftersom vetenskapen inte kan besvara moraliska frågor så kan endast religiösa livsåskådningar besvara moraliska frågor. Det stämmer inte.



Nej, det stämmer inte. Du behöver inte religion för att besvara moraliska frågor. Väldigt få moderna moralfilosofer använder religiösa böcker för att besvara moraliska frågor. Moral är betydligt mycket mer komplext än så. Jag har läst moralfilosofi, och genom historien, både nu och dåtid, har religion till stor del varit obetydlig i moraliska frågor. Religion behövs inte för att undersöka moraliska frågor.

Sedan säger du att vetenskapen inte kan svara på hur man blir av med lidande. Det är precis de frågor som vetenskap arbetar med - hur världen och människan fungerar. Så det är definitivt en fråga som faller inom vetenskapen domän.

En ateist som är intresserad och söker efter sanningen och om det finns något heligt med livet. Sådan filosofi är kopplad till Kristendom, Buddhism och alla världsreligioner. Som t.ex mysticism sufism etc...

Alltså inte någon som är nöjd med en vetenskaplig sanning eller någon "teori" utan att "veta" sanningen för sig själv. Finns detta intresset bland prominenta ateister? Inte vad jag tror, men jag skulle bli glad ifall t.ex. Richard Dawkins var intreserad av t.ex. Krishnamurtis läror eller gick på Eckhart Tolles retreats och visade ett minst lika starkt intresse för det som de gör i att förneka Gud.

Kan och kan. Ifall en författare påstår det så måste han göra det också. Har han svarat på frågor som världsreligioner bollats med i tusen år?

Eckhart Tolle, Krishnamurti, Jesus, Buddha har svarat på många spirituella och religiösa frågor, så de är tydligen vettigare än din författare som bara teoriserar men inte kommit med några konkreta resultat. Ifall han har det så är jag glad att läsa hans bok.

Det är inte falskt. Ifall en person försöker räkna ut hur många bananer han har i kassen så är han per automtik inne i ett "vetenskapligt" område. Ifall du vill veta varför det finns så mycket elände i världen som fattigdom, krig och rädsla så måste du vända dig åt religiöst eller spirituellt tänkande.

Du kan babbla så mycket du vill om dina falska diktomier hur mycket du vill men det ändrar inget av det jag sagt. Du har inte övertygat mig om motsatsen om någonting jag sagt.

Du har bara snackat massa skit, varit otrevlig, enormt dryg och allmänt efterbliven. Vad är ditt problem? Vill du ha en riktig diskussion eller????

Nej.

Det finns naturliga förklaringar till varför fattigdom och krig uppstår. Du behöver exempelvis inte använda Gud för att ge en förklaring till varför andra världskriget uppstod eller varför människor är fattiga och hamnar i utanförskap.

Joo det kan du visst göra.

Om jag tog ett järnrör och bankade skiten ur dig skulle du nog känna ett stort lidande.
Slog jag dig bara en gång med handflatan inte lika mycket så, eller hur?

Om jag tog sagda järnrör och bankade på hela din tänkta familj.
Då kan vi troligen vara helt överens om att jag har skapat ett större lidande än när jag slog dig allena. Så vi kan konstatera att frambringa mer lidande är möjligt och kan nog enas om att lidande inte är något positivt och bör hållas till ett minimum.

Helt plötsligt har vi introducerat en hypotetisk deduktiv metod för att mäta lidande.
Man kan hävda då att det torde ses som moraliskt fel att framkalla lidande.
Än mer fel att framkalla stort lidande.

Så en vetenskaplig metod har m.a.o givit oss ett frö till ett moralsystem.

Du kan besvara moraliska frågor utan att hänvisa till ''det heliga''.

Det görs inom moralfilosofin varje dag. Har varit så långt innan kristendomen.

Jag sade inte religiösa livsåskådningar, jag sade religion. Det är stor skillnad.

Ett religiöst sinne är vad som kan besvara dessa frågor och det är religion. En person som ger sig in i dessa frågor. En person som ger sig in i moraliska frågor. Jag försöker påpeka att det är ett specifikt område som är distinkt från allt annat. Vetenskap kan inte besvara det. Psykologi kan inte besvara det. Politik kan inte besvara det. Juridik kan inte besvara det.

Allmänmänskliga frågor är religiösa frågor det har alltid funnits innan några religioner hunnit dyka upp. Fattar du min poäng? Religion = Spirituellt.



Man behöver ingenting, man behöver ingen bok. Sanningen kan inte beskrivas i en bok. Poängen är att någon som försöker besvara dom, spelar ingen roll hur är inne på religiösa eller spirituella frågor. Däremot kan Bibeln vara till hjälp då Jesus har besvarat på frågorna.


Nej kristendom behövs inte för att svara på det, men det är fortfarande frågor av religiös karaktär.


Än sålänge är det bara en fantasi, inget jag accepterar förrän vetenskap kommer med ett svar. Och då måste man lösa lidande också, vilket jag finner svårt att tro på.

Det du inte förstår är att vad är det vetenskap undersöker? Ifall jag lider och vill lösa mitt lidande då delar jag upp jaget i två delar och säger "jag" ska analysera "lidande". Vetenskap är dualistisk när det kommer till religiösa frågor och skapar därmed en onödig börda. Att observera sitt egna sinne direkt är det enda som krävs enligt många spirituella lärare.

Att en vetenskapsman försöker hitta vetenskapliga svar till sitt egna medvetande tyder på att han är dels förvirrad och saknar intelligens. Vetenskapsmannen försöker svara på livets gåta genom att kolla ut i stjärnorna som är gjorda av samma materia som han själv utgörs av.

Varför inte då utforska sig själv istället för att kolla efter svar utanför? Det är också något som kommer från religioner, dvs att man ska kolla inuti sig själv, svaret finns i den inre världen inte i den yttre.

Jag förkastar inte Sam Harris metod som sådan men vad jag säger är att vetenskapen inte kan besvara moraliska frågor lika fullständigt som den besvarar frågor om hur världen fungerar.

Vi kan mäta lidande - korrekt.

Problemet är att vi - med David Humes lag, som säger att empirisk fakta (jag utsätts för smärta) inte logiskt kan följa till en värdering (du bör/bör inte utsätta mig för smärta). Alltså att värderingar och empiri är åtskilda. Liknande dilemma: Om jag går ner i en brinnande grop så dör jag. Bör jag gå ned i gropen? Det verkar inte finnas någon logisk koppling mellan att jag går ned i gropen (fakta) och om jag bör göra det.

Sedan finns den så kallade ''öppna frågans argument''

Exempel: Om moraliskt rätt hade varit identiskt med orsakar njutning (njutning = moraliskt rätt), så hade vi kunnat dra slutsatsen att allt som orsakar njutning är moraliskt rätt, men det stämmer inte (njuter du av att utsätta andra för smärta är det ex. inte moraliskt rätt).


Sedan, bör tilläggas, att den som använder Gud i sina resonemang stöter på samma problem...och ännu fler problem skulle jag säga

Om du nu bara hade skrivit "En ateist som är intresserad och söker efter sanningen" hade det gett mening. Som det står nu är det bara trams.


Kanske det. Men vad har ateisten att göra i den kategori?


För min del kan du samla på dig alla dom subjektiva sanninger du vill. Bara du inte gör det till något pseudo-objektivt du vill stoppa ner i halsen på andra.


Jag är inte med i den guru-besatthets mentalitet du själv verkar vara så förtjust i. Fria mig från sånt värderkvarnskrigs-trams mellan olika guruers zombie-discipler. Men jag förstår att du ... eftersom dina övriga argumentationsfel inte fungerer ... nu försöker dig på generaliseringer.