Varför bygger vi fyrkantiga hus?

I länder där husen placerades glest och man inte hade höga krav på takbelastning pga snö så byggde man oftast cirkulära hus i sten/lera. I skandinavien var det vanligt med mindre demonteringsbara stockhus fram tills man blev mer bofast på vikingatiden. De husen var byggda med stående hörnstolpar som låstes med låsstock och hade liggande timmer som klämdes fast mellan utsirade skåror i hörnstolparna. Dessa husen monterades på bara några timmar och var lämpliga när man var mer nomader än idag. Dessa hus var inte mycket större än en friggebod och rektangulära. Sen vid järnålderns slut mot vikingatiden så blev man mer bofast och husen utvecklades mot vanliga timmerhus av ungefär den typ som är vanligt idag, men skillnaden var främst att långväggarna var mycket lägre, bara nån meter och taken gick alltså mer eller mindre mot marken. Man hade inga fönster på väggarna utan bara takfönster i form av skinnfönster på sommaren som ersattes med taklucka på vintern.

(Innan glas blev vanligt på 1800-talets början så hade enklare bostäder i regel fönster av skinn (pergament eller papper som skyddades med fönsterluckor på natten och vid väder/vind. När glasfönster kom så försvann i princip bruket av fönsterluckor)

Anledningen till rektangulära hus är ju pga ytan. Ska man göra ett kvadratiskt hus så blir det ganska litet eftersom man inte kan/kunde ha hur stora takstolar som helst.
Ett runt hus är väldigt svårt att bygga och få bra.
I en pyramid får man en massa död yta som inte går att använda.
.

I Kina bygger man många runda och icke-rektangulära hus därför att dom kan och därför att arkitekter som Zaha Hadid är populära. Det är inget fel på husen i sig själva, men i en tät stad drar dessa byggnader sig bort från gatan och gör staden mindre trevligt att promenera i.

Om man av någon anledning vill dela ett hus i flera delar (rum) av någon anledning (hövdingen vill sova lite avskilt, huset används även för djurförvaring mm) så bör det vara ganska utrymmeseffektivt med raka inneväggar.

Isolering kan vara intressant, ett kvadratiskt (kvadraten är den rektangel som har minst omkrets) hus på 100 kvadratmeter behöver 40 meter yttervägg. Är huset cirkelformat behövs bara ca 35,5 meter yttervägg, alltså bara 90 %. Med lika mycket byggmaterial kan man alltså bygga större eller mer isolerade hus om man bygger cirkulärt.

Inget dåligt svar, måste jag säga

Men det är lite underligt att TV-serien "Vikings" inte har med några sådana långhus. Deras vikinga-hus är helt vanliga baracker gjorda av vanliga hyvlade brädor. Inga stockar ens, inga stockhus ens. Utan helt vanliga kvadratiska brädhus.
Det är lite skumt tycker jag, särskilt med tanke på att den handlar om vikingatiden i Skandinavien, och jag har aldrig sett några skildringar av den tiden med sådana hus. Filmskaparna borde ju ha haft en tanke bakom just dessa hus. Varför sådana hus istället för långhus, eller ens stockhus, eller ens stavhus. Varför just fulast möjliga hyvlade, omålade brädhus?

Jo, du har rätt i att det har byggts ganska så kubiska hus i tex ökenområden som Nordafrika eller Arabien.
Och jag har sett att i Afrika nedanför Sahara, var det inte ovanligt med runda hus i byarna. Med spetsiga tak. Det fortsatte ju ända fram till den postkoloniala tiden efter WW2, och i de traditionella byarna, bland ursprungsgrupperna, fortsätter de på samma sätt som alltid.
Bara synd att det inte spridit sig till storstäderna. Där kopierar de bara Väst, smaklöst och utan egen prägel.

Jag såg förresten i Charlie Boormans motorcykel-serie på TV att det i Kanada, på en ö på västkusten finns ett spännande "vandrarhem", där de smällt upp stora sfärer i träden som man kan bo i. Hängande från 3 olika träd. De ser ut som självlysande oreangea runda lyktor mit ute i skogen.
Och programledaren, samt de andra, blev barnsligt förtjusta i att övernatta där. Det borde ju som jag misstänkte innan ha något att göra med att vi möjligen som art levt uppe i träden tidigare , någon gång under vår historia.

Om vi fortfarande hade varit trädlevande - då hade vi aldrig börjat hugga ner skogen som vi gör nu. Då hade någon avskogning av vare sig djungler eller skogar aldrig hänt.
Så visst hade det varit positivt för mänskligheten med hus i träden istället fö på marken.

Tänk själv hur fantastiskt det hade varit med stora skogar med fullt av trädkojor och runda hängande hus etc överallt.
Inget hade varit häftigare än det. Nästan som något utomjordiskt ju.

Någon miljö-rörelse borde ju köpa sig en skog, och i den bygga trädhus. Göra världens första äkta träd-stad.

Alltså, det här stämmer inte alls. Bofasthet i Skandinavien kommer inte i slutet av järnålder under vikingatid, utan i övergången mellan mesolitikum (jägar- och samlarstenålder) och neolitikum (bondestenålder) ca 4000 f.Kr, alltså 6000 år sedan. Då började man bygga så kallade mesulahus, tvåskeppiga långhus. De var ganska stora, avlånga, rektangulära hus där taket bars av väggarna och en central rad takstolpar mitt i huset. De var inte flyttbara. Senare utvecklas det treskeppiga långhuset, där taket bärs av två rader takstolpar som står i par. Detta är den vanligaste hustypen från bronsålder till vikingatid. Samtidigt finns andra sorters byggnader, antagligen med olika sorters funktion, tex mindre enskeppiga byggnader (där väggstolparna är takbärande) som fungerade som lador, stall eller hantverksbodar. Tidiga exempel (romersk järnålder och framåt) på hus som står på stensyllar (ungefär som 1800-talets torp) finns också. Inga av de hustypen jag beskrivit här har varit flyttbara. De takbärande stolparna och väggstolparna är nedgrävda 1/2-1 meter ner i marken. Man var bofasta bönder och på inget sätt nomader.

Nomader hittar man i norra Skandinavien hos jägar-befolkningar liknande (och troligtvis förfäder till) dagens samer.

De flesta möbler är kantiga.

Sedan visade sig vara svårt att be någon ställa sig i hörnet och skämmas, om huset var runt.

För att svara på frågan, förmodligen är det enklast att bygga, och använda kantiga hus.

Den vikingatida bebyggelse som skildras i serien är typisk för vikingatida proto-urbana "städer" som Birka, Hedeby och Kaupang (vilket seriens "Kattegatt" uppenbarligen ska föreställa, om än i mindre skala). På dessa platser övergav man det traditionella långhuset för rektangulära stugor, antingen med stensyll eller med hörnstolpar. Väggarna byggdes antingen i plankteknik eller som fackverkskonstruktion. Besök tex Birka så finns det rekonstruktioner på hur bebyggelsen såg ut. Det här modet spred sig sedan på landsbygden, och under vikingatidens gång börjar långhuset försvinna även ute på gårdarna för att ersättas av stugor. Fram mot 1100-talet finns långhus bara kvar på elitens gårdar, och försvinner snart även därifrån. Stockhusen är en lite senare, medeltida utveckling.

Titta hur ett träd växer, titta hur en bräda skapas. Pröva sedan att bygga en grund med mer eller färre än 4 st hörn. Ditt bygge kommer ta tre gånger så lång tid, bli tre gånger så dyrt, och bli tre gånger mindre funktionellt, bli svårare att isolera.. Med mycket mer!

Och så gillar vi människor friskt luft, vi gillar att se ut på omgivningarna, vi gillar ljus. Ett fyrkantigt trähus är således den perfekta konstruktionen

Nja, tekniskt är runda hus inget problem. Tex var den typiska hustypen på de brittiska öarna från stenålder till romarnas intåg ca 100 e.Kr. så kallade rundhus. De bestod av en central takbärande stolpe omgiven av en ring väggstolpar som takkonstruktionen vilade på. En väldigt rationell konstruktion, lätt att bygga utan komplicerade gavlar eller stora takspann att överbrygga. Runda eller fyrkantiga hus beror mest på kultur.

Det är inte frågan om nomader om svedjebruk. Man använde åkrarna ett tag och svedjade sen fram nya. När avståndet blev för långt så flyttade man också byggnaderna och därför var de enkelt ihopsatta så att de lätt kunde demonteras/byggas. Detta har inget med de stora långhusen att göra utan det var de enklare byggnaderna som jordbrukarna använde.

Plank är en relativt modern förteelse eftersom sågtekniken var ganska primitiv förr och användes mest för finare detaljer typ till möbler och liknande. Det var först på 1400-talet som man började såga plankor på ungefär samma sätt som idag.

Sverige hade dock ganska bra förutsättningar eftersom det fanns gott om vattendrag till de vattenhjulsdrivna sågarna.