Jag tror vi får definiera om begreppet brist eftersom vissa vänstertomtar inte förstår vad brist egentligen är.
Att man vill ha en billig hyresrätt under marknadspris betyder inte att det är bostadsbrist per automatik, lika lite som man efterfrågar en ny hyresrätt när man inte vill betala fullpris.
Det är lite som att jämföra med gratis glass till alla. Klart alla vill ha det. Problemet är bara att det inte finns gratis glass så det räcker till alla.
Vid rätt prisnivå så försvinner köerna och just köer definierar ju ofta vänsterdebattörer som att det skulle vara brist. Men i själva verket handlar det om att samma debattörer inte vill betala vad det kostar egentligen och låta andra betala för sina levnadskostnader.
Citat:
Det enskilt förändrar ingenting. Helt enkelt för att grundproblemet kvarstår. Hyresreglering i Europa började redan efter första världskriget. Det som en lösning på bostadsbristen. Den mattades av men regleringen togs inte bort. Och skälet var att staten fick ett verktyg för att kontrollera medborgarna. Eller kontrollera, man kan hellre se det som att medborgarna blev beroende av statens insatser. På så sätt stärks staten, ytterst dess tjänstemän och politikerna. Rösträtt och demokrati har införts men folket ges allt mindre ansvar för att garantera sin försörjning och sitt boende. När socialförsäkringarna infördes i Sverige skulle bidragen vara en knuff i rätt riktning för komma på banan igen, inte ett alternativ och en slags rättighet för att slippa jobba, studera eller vara långtidssjukskrivning. För så har det blivit idag. Jämlikhet säger socialdemokraterna och man skiter fullständigt i Gustav Möller och Ernst Wigforss visioner.
Ja det är mycket som förändrats med åren till det sämre och det blir ju inte bättre av att börja subventionera hyresrätter som boendeform dessutom.
Citat:
Bostadsbristen beror på att staten ska planera människors liv, från vaggan till graven. Hyresregleringen är bara en del i detta. Nämnde ovan jämlikhet. Det är givetvis en utopi. Staten kan aldrig göra så att Hassan i Hägersten i sin hyrestvåa och levandes på försörjningsstöd lever lika som Börje i sin Brommavilla och med lön på 45 000. Hassan kommer heller aldrig att leva likt Ulrika i Uppsala som studerar till Socionom och bor i studentlägenhet i Rackarbacken. Ulrika jobbar extra på helger och lov och kommer garanterat få fast anställning efter studierna då hon och hennes kille/tjej flyttar intill Börje i Bromma. Bostadsbristen beror på att allt för många lever som Hassan. Han har ingen möjlighet att flytta, och inga lägenheter kommer att byggas så att socialen ska betala hans nya hyra och dessutom för den gamla där ännu en Hassan flyttar in. Hyresregleringen gör alltså varken till eller från. Kanske dämpas bostadsbristen något. Men det verkliga lyftet är om människor tvingas planera sina liv för att få en dräglig tillvaro och kan betala för det.
Bostadsbristen, eller ska vi kanske börja kalla den för hyresrättsbristen, beror till största del på att hyresbeståndet är felprissatt å det grövsta. Om hyrorna hade varit på rätt nivå hade det varit betydligt lättare för Hassan att hitta något som passar just honom och hans ekonomi. Idag är det helt omöjligt eftersom rörligheten är lika med noll i hyressektorn.
