Captinheros egna texter

Man måste ju visa sin kreativa sida ibland. Detta är inget direkt seriöst men ibland är det kul att skriva av sig.

" Mitt ofödda barn jag ber så hemskt mycket om ursäkt till dig. Jag hoppas aldrig du behöver ta del av denna värld. Du kommer födas i en mardröm full med hemskheter och monster. Liten lycka då må finna i det mörka havet som utgör mänskligheten och denna stormiga värld. Små guldkorn som glimtar i det grumliga vattnet. Men akta dig för du vet inte vad som finns bakom ljuset, möjligtvis ett rovdjur.

Håll dig borta för djupa vatten, där gravarna är grävda. Där liken från de historiska misstagen ligger. Det är ingen vacker syn och stanken är outhärdlig. Du kan höra klagomålen djupt ner i avgrunden, vars ångest ljuder hela nätterna. Vi förgiftade denna ocean sakta men säkert. Arter dog av olika orsaker. Utfiske och syrebrist eller fejder.


Jag önskar att jag kunde ha lämnat dig färskvatten i en vacker damm. Men allt är förgiftat av oss. Vi insåg vår dumhet försent. Många stormar har upprört denna ocean och skapat dessa avgrunder. Ingen dag på 1000tals år har vattnet varit stilla.

Jag hoppas att du födds med i en livbåt. Men denna båt blir snabbt överfylld och luften börjar gå ut mer och mer. Akta dig för att ramla överbord. Eftersom du kommer snabbt sjunka ner som en sten i denna vattengrav. Endast de rika har råd med båtarna ovan för ytan. Resten simmar förtvivlat och försöker kippa efter luft. "

" Jag hittade en fågelunge övergiven ensam och rädd.
Jag tog hem den höll den varm och gav den en bädd.

Den blev starkare och friskare redo för sin första flygtur.

Med skakande händer med ett hjärta av bly så öppnade jag fågels bur.

Fågeln ville flyga upptäcka en ny värld och var redo för sin första färd.

smekte sin näbb mot min hud,
jag knäckte fågelns nacke eftersom jag var dennas gud. "

" I skogen jag står och planterar liv, jag sätter plant för att få något att växa. Detta liv tar år att växa sen ska jag tjäna pengar på de liv jag nu planterar. Genom att kapa dem och sälja dem för min egna vinning. Deras liv är endast värda i pengar. Naturen är min ägodel. Vi båda är gamla men jag har makten"

" han låg i sängen som så många gånger förr, täcker låg halvt över kroppen.Hela täcket skulle vara för varmt och det var inget alternativ i detta förvånansvärt varma mulna klimat. Det hade regnat de senaste dagarna men på något sätt så låg värmen kvar. Kanske värmen från datorn också bidrog till att benen låg halvt utanför täcket. Koppen med kaffe och mjölk hade snabbts druckits upp och nu stod den tredje koppen på nattduksbordet.

Ett gäng kaffe koppar hade inte varit en prioritet att ta bort. Två av dem var vita och hade ordet kaffe på den tredje hade en massa kaffebönor som motiv och olika kaffevarianter skrivna på den. Taklampan tänd fastän det var ljust ute, även sänglampan av någon onödig orsak. Det var stilla utanför fönstret det som hördes var buzzet från datorn. Datorn var en klassiskt mac dator. Den hade en del smulor på sig från en rad olika godis och kaksorter som ej städats bort, långsamt samlades en kakbuffé på tagnet bordet. Han låg med ett gäng kuddar under sin rygg och nacke för stödja sin rygg men även sin ohälsosamma livsstil. Inget vettigt hade gjorts denna dag. Första gången han vaknade var vid 5, en helt onödig tid att kliva upp på när man har semester.

2.5 timme tidigare hade halsen varit så torr att endast vatten kunde stilla den irriterande torra känslan. Valet att ligga kvar eller gå upp att fukta strupen var enkel även om det tog emot att gå ner för trappen och de 4 sista meterna till vattenkranen. Ett glas var onödigt eftersom berget med disk behövdes inte toppas. Det var mulet ute som det hade varit de senaste dagarna var ingen märkbar skillnad under dagen. Dagarna hade flutit in i varandra stilla och långsamt. Nu var det endast 3 dagar kvar innan en viss form av produktivitet skulle återupptas i hans liv. Semester vilket skämt tänkte han för sig själv, semester är mer ansträngande än att arbeta. Åk bort någonstans hade hans arbetskamrater tyckt? Vart? han hatade att resa, alla oförutsägbara händelser, all tid som krävdes för att planera. För att stötta på en massa idioter i hans tycke. Sen stressa fram till flygplatsen känner stressen över köerna bara för att checka in sitt bagage som man skulle ha packat en vecka för tidigt. Tidspessimist var hans mellannamn. Allt krävdes planering i vardag. " ur kaos för ordning" Den som sa det måste varit tappad med huvudet först muttrade han för sig själv. Nej sommarstugan fick duga. Där slapp man massa konstiga lukter, jobbiga människor och stressen.

Tyvärr så fanns det en hake. Resten av sina syskon hade också ockuperat hans fars gamla hus. Det var deras vänner och släktingar som ständigt gick in och ut, kom och gick som de ville som störde honom mest. De kan väll ringa först! eller åtminstone skicka ett sms innan de kom. Störde i tid och otid. Själv hade han inga direkta kopplingar till landsstället. Visst det var vackert hus bygd någon på 30-talet med en ladugård ansluten och en bit skog. Vattnet låg stilla nedanför och hans far hade byggt en brygga cirka 30 år tidigare. Inte för att han gillade att bada eller fiska men solnedgången vid bryggan var fantastisk! Tyvärr var ju myggen och knotten en pina. Det bästa han visste med sommarstället var ändå ladugården. Där kunde man gå upp, det var helt tyst. Som ett fort mot omvärlden. Förut hade det funnits hästar grisar t.o.m kor men de var borta långt innan han föddes.

Nu var det mer eller mindre ett fallfärdigt ruckel, med en massa fascinerande lanthandsprodukter från 60-70 talet. Hans farfar hade varit lanthandlare och när handeln lades ner fanns det allt från mössor pennor bläck skjortkragar almanackor som var alltid intressant att kolla igenom. De hade rensat ut en del några år tidigare,men renoveringen hade dragits ut på. Var det ens värt det? 30+ och barnlös, inga planer eller ambitioner till att skaffa det heller. Hans syskon hade något barn var möjligtvis fler på gång. Även om han aldrig yttrat det högt så tyckte han att det mest egoistiska man kunde göra är att skaffa barn. Som tur var hade hans syskon och deras familjer åkt hem så han var ensam de sista 3 dagarna. Klockan var nu 11, klockan 10 då han åter vaknat igen hade kaffekokarn direkt sats på. Vad kan man göra denna meningslösa dag då? Han tog åter en klunk för att ställa sedan ställa ned koppen och resa sig upp ur sängen"

" ett barn är lycklig för den vet inte bättre, en gamling är lycklig för den snart ska dö, en med lågt iq är lycklig för att den lever i sin egna bubbla.

jag är lycklig för att det finns berusningsmedel som får mig att glömma min att jag är nu är vuxen, lycklig för att jag kan bestämma min död, lycklig att jag kan bli dum för några timmar. med hjälp av dessa berusningsmedel skapas lycka"

Jag gillar dina texter. Mörka, och i min stil. Följer.

Man tackar ja den långa texten ska få en fortsättning. Men blir väll en del små dikter och rim m.m. titt som tätt också. Blir nog bra trevligt att du tycker om dem. Ska kolla upp pm

En dikt från min cyniska klubb tråd som jag skrivit

Livet börjar att man föds utan en vision

Snart inser man att meningen är en illusion

Barndoms åren är nog de mest fyllda av lycka

Sen börjar samvetet ångesten och oron att trycka.

Mörkert kryper sakta på

Ju mer av världen man börjar att förstå

Människor omvärlden och politik

Långsamt så uppdagas denna kalabalik.

Man lever för att möta döden, när det än må va

Dag efter dag så låtsas man att man mår bra

Människor är högljudda lögnaktiga tråkiga dårar

Även om det finns några få ljusstrålar

Livets mening är det man undrar över

Men att ens tänka denna djupa tanke , stackars de svagas hjärnor snabbt den söver

Nu så ligger man här ännu en natt

Väntar det har slutat kännas svart

det svarta är något som kommer inifrån

som ligger där som ett ständigt hån

Snart är även denna natt förbi

Nästan dag måste man ju också ta tag i

i livets nihilitiska cyniska pessmistiska realistiska misantropi

" I en sjö jag doppar mina fötter, vattnet strömmar genom mina tår. Jag känner kylan fara genom hela kroppen, men jag låter fötterna vara kvar. Kylan börjar vid foten och stiger sakta upp i bena och som en våg far den upp mot resten av kroppen. Det är tyst, det som hörs är vattnet sång som smeker mina öron. En bit vass tar jag loss med tårna och jag ser att strömmen med sin makt tvingar med sig strået nedför. Strået kan inte göra något det är fast, tvungen att följa strömmen. Strömmen kan ingen ändra på, även om det blåser så går strömmen sitt egna håll.

Vattnet forsar nedåt, naturens kraft går ej att stoppas. Det är grunt men jag är rädd om jag ställer mig ned kommer den leriga botten greppa mina fötter. Mina ben kommer också sugas ner mot den leriga botten och vattnet kommer omfamna min midja. Kanske mina armar skulle hypnotiskt söka sig mot lerbotten för att jag sen ska känna hur både vattnet och leran greppar tag i min kropp. Om jag gjort motstånd skulle min kropp sjunka djupare ner i en smuts samtidigt som jag sköljs av,av vattnet frustrerande paradox. Men tillslut om jag skulle sluta kämpa skulle jag bli ren igen, smutsen följer strömmen.

tillslut skulle hela min kropp omfamnas av leran. Långsamt sakta behagligt sjunka, dras ner. Det sista min syn skulle se vore allt smuts och skräp kanske en död fisk. De följer strömmen mot en resa de själv inte kan bestämma över. De hade inget val, jag tvingade på dem deras obehag. Men mitt och deras öde behagar mig"

" Om du finns gud så ska jag ge dig sparken, du har misskött ditt arbete och bör straffas. Du har gjort för mycket slarvfel och säkerheten är åt helvete. Hur kan du vara nöjd med din jord när du ständigt förnedrar dina skapelser?

Är du en sadist som njuter av att se elände och lidande? Varför njuter du av död smärta lidande svält sjukdomar och katastrofer? Om du nu finns varför ingriper du inte? Varför vill du ha så mycket pengar? Du är ekonomiskt oansvarig och en girig parasit.

Om du skapar människor i din egna avbild så måste du vara en sadistisk, multihandikappad ,våldtäksman pedofil med en rad olika defekter. Eller så bryr du dig inte alls. På ett sätt så önskade jag verkligen att du fanns. Så att det fanns något straff för alla idioter och att någon kunde stå till svars för all idioti. Nu kommer folk dö och sen sker det inget mer. Jag skäller ut luften ,vakuumet och en icke existentiell materia, eftersom du endast är en fantasi. Skapad av desperata stackars satar, vars brott var att födas.

" Ett leende skapar ett leende en blick säger mer än ord, du talar något med din mun, men din kropp talar ett annat språk. Jag litar mer på din kroppsspråk än dina ord. Prata med mig utan ord så förstår jag dig bättre"

Tänkte göra en längre text av min signatur


"Människan är roten till allt ont. Vi skapade religion, vi skapade föroreningar, vi har själva utplånat ett antal 1000 växt och djurarter. Vi är de mest sadistiska, sjuka, egocentriska, dödliga och lögnaktiga djur som finns"



"Människan är i grunden en varelse som vill erövra, vi vill härska och utvecklas. Längst vägen har vi gjort saker som är oförlåtligt och skapat elände för miljön och de runt oss. VI har uppfunnit döden hos natur och djur. Religionen har hjärntvättat människor att tro att det är okej att kränka folk. Att tro att det är okej att döda folk förnedra folk och förstöra folk. Religionen säger sig vara god och hjälpsam, men för mycket ont har tryckt ner det goda i religioner.


Vi har förgiftat jorden på många sätt genom att långsamt ta död och exploatera den på alla sätt vi kan. Så klart vi ej skulle överleva utan dess resurser men nu har vi överbefolkat och lever över våra tillgångar. I denna process har 1000 tals växt och djur arter dött ut. Folk betalar för att utrota djur och det som räknas är status och pengar. Ett girigt begär som ej stoppas tills vi tagit död på allt levande omkring oss. Vi är sadister, plågar ständigt oss själva och de omkring oss. Vi föraktar de som ej är som oss och vill ha ihjäl de oliktänkande. Vi skapar hat och lär ut hat, hat göder våra liv.


Sjuka på många olika sätt vi älskar våld död förstörelse och vi sprider sjukdomar. Allt för att uppnå ett ouppnåeligt mål lycka. Där kommer det egocentriska in, vi trampar på folk sparkar ned. Allt för egen vinning, egoismen är en obotlig sjukdom. Dödliga för allt i vår väg. VI ljuger för oss själva och människor manipulerar och hjärntvättar för att låsas att vi bryr oss. Vi bryr oss endast om vår egna jaget och begäret. Vi offrar folk för att få det vi vill ha. Lycka allt handlar om att kännas oss fria, och hitta meningen med livet.


Den enda människan som kommer hitta meningen med livet , är den sista människan på jorden. För den behöver inte anpassa sig, tycka om, ta hänsyn eller förstå andra. Den har bara sig själv att lura, att hata, att manipulera ,förgifta och döda. "