Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Länkade nyss till en morddömd (8 år) som dömdes på indicier men som överklagade i HR och vann..
Det ligger ju i sakens natur att det ofta är just mål som bygger på indirekt bevisning som ibland leder till att dömda i TR frias i HR.
Det finns en intressant och i mitt tycke välskriven uppsats om indiciebevisning som jag länkat till i andra trådar och gärna länkar till igen:
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2292949&fileO Id=2342886
I det såvitt jag vet senaste avgörande där HD har uttalat sig generellt i frågan (NJA 1991, s. 56) friades en man som dömts för misshandel och vållande till annans död. HD sa då bl.a.
Citat:
Att grunda en fällande dom enbart på den negativa omständigheten att utredningen
inte synes ge utrymme för någon alternativ gärningsman kan endast i undantagsfall
komma ifråga. Som regel måste därutöver krävas åtminstone stödjande bevisning
som klargör de väsentliga delarna av händelseförloppet och positivt knyter just den
tilltalade vid brottet
Jag antar att ett sätt att formulera det på "vanlig svenska" är att
hörru åklagaren, om du vill ha nån dömd för brottet så får du fan visa åtminstone några grejer som gör att han direkt kan kopplas ihop med det. Om inte så måste du ha en riktigt fin utredning med så mycket besvärande saker på den misstänkte att det inte går att förklara på annat vi än att det faktiskt var han som begick brottet
Vissa uppmärksammade mål av indiciekaraktär har lett till friande domar enligt detta resonemang. Andra till fällande. Att säga att det finns någon 100%-ig konsekvens i detta tror jag ingen någorlunda sansad person vågar göra. Människan är inte perfekt och ju mer komplex och mångtydig informationen vi ska tolka är, desto större är risken att det blir fel.
I mitt tycke är det ändå bra att man i rättstillämpningen ändå håller dörren öppen för fällande dom. Ibland är det faktiskt helt uppenbart att en person måste vara skyldig till ett brott, fast det inte finns någon direkt bevisning. Man ska komma också komma ihåg att
rimligt tvivel inte betyder "vilket tvivel som helst". Det är ett fel vi ofta sett i krimtrådarna. Man tror och hävdar att genom att formulera en teoretiskt möjlig historia med annan GM så är det rimligt tvivel. Tvivlet ska som Diesen skriver i en uppsats vara "rationellt" och baseras på fakta i målet - inte på hypotetiska spekulationer eller bristande utredning (Däremot kan bristande utredning naturligtvis leda till att rätten finner att åklagaren inte lyckats leda sitt gärningspåstående i bevis).
Själv sticker jag ut hakan lite med en gissning om det här målet och säger att:
A) Det kommer att bli ett åtal
B) Bevisningen kommer i huvudsak att vara indirekt
Det är ingen välgrundad gissning och mer spekulativ än jag brukar vara. Det är dock den allmänna känsla jag får av läget i målet + det faktum att min erfarenhet säger mig att vid spaningsmord med GM som inte har tydlig knytning till offret så är bevisningen oftare/oftast av den karaktären.