Att röka pipa.

Nu är det testat. Det var gott men inte fantastiskt. Man får nog experimentera med olika tobakssorter och blandningar.

Ratos pipor, vad är Herrarnas åsikt om sådana? Har aldrig rökt sådana själv men har kommit över två stycken (en av modellen new city och en av modellen big city). Kan jag ge bort dessa till en vän som är nybörjare på att röka pipa utan att göra bort mig eller kommer jag behöva skämmas om jag gör det? Har som sagt själv ingen koll alls på ratos.

För örvigt, något som slog mig när jag surfade och letade lite, hur är det att röka pipa med filter?

1) Ratos är absolut inget att skämmas för. Helt enkelt bra pipor att börja med och varför inte även fortsättningsvis. Min första pipa var en Ratos, finns kvar rotationen än. Faktiskt fin för att vara en enklare/billigare pipa med både birdseye och flamegrain i ådringen. Fungerar som en go to war pipe och har varit dedikerad till horlöv.

2) En del ser nytta med filter, tar bort det värsta bettet, gifterna och fukten. Jag för min del använder inte filter på mina pipor. De åker av helt enkelt, tycker att piporna smakar mer utan. Onödigt smäck och fippel, men det är jag det. Finns i ett antal olika varianter bl a i balsaträ.

3) Ang glassen, blev det en bitig/besk smak eller bara en behaglig tobaks dito? Har inte orkat att samla krafter nog att prova, är det värt besväret?

1) Bra, då kan jag slå in dem i någon sorts tjusigt paket och skänka utan att skämmas!

2) Jag har aldrig provat filter. Jag röker så sällan så jag behöver det inte för någon form av giftminskning. Det jag funderar mest på är hur det påverkar smaken. Å andra sidan så väljer jag tobak som jag tycker smakar bra utan filter. Smakar de inte bra utan filter så är det inte en tobak för mig. Det känns precis som du säger mest som onödigt meckande.

3) Jag började med en väldigt liten mängd tobak just för att inte få den beska och bittra smaken som kan bli av ren tobak (som man känt om man fått lite tobak i munnen och bitit till på någon gång). Så det blev bara en liten len aning av tobaken, måhända kan det vara värt att ha i lite mer tobak. Det är helt klart värt att experimentera med om man tycker att det är kul att hålla på i köket. Om man inte gör det är det verkligen inte värt det. Då är det bättre investerat att köpa en kvalitetsglass i affären och lägga ner den andra tiden och tobaken på att bekvämt tillbakalutad röka ett stopp.

Köpt en burk Capstan Gold Navy Cut.

Erfarenheter, tankar och funderingar?

Har fastnat för Orlik Golden Slice sedan jag testade den och tänker att denna kanske inte är så väldigt annorlunda?

Du har rätt, de är väldigt lika. Länge sedan jag provade Orliken. De gånger jag besöker klassikern Capstan blir det den blå burken "Original Navy Cut", Tolkiens favorit sägs det men det betyder å andra sidan inte ett skit för min del. En aningen fylligare och nu tar jag i lite, "kryddigare" variant på Gold Navyn som i sin tur är lite lättare, fruktigare med klara citrustoner.

VA är bajs. Detta sluter jag mig till efter en tids HBS och FMC. Vid återgång till Dunhill RYM, som hittills varit min balk i piptobaksuniversum inser jag att den är.. Lite söt och helt intetsägande i bästa fall. Hur kunde jag vara så blind? Som tur är så smakar flottrulle fågel ännu.

Ja, visst är en VA som Capstan en ganska mild upplevelse, särskilt om man jämför med ockult infekterade butiker med högst litterära inslag eller grodor instängda i källarutrymmen? Med sina gräs och citrusfruktiga toner får den inte brösthåren att krulla sig direkt men måste det alltid göra det? Varje sinnesstämning har sina löv. Ibland kan man besöka sådana där gamla hållplatser från förr.
Bara för att säga hej liksom.

Flottrullen fungerar fabulöst fabriserandes fram flygande, fiktivt famöst flammande fågelfantasier fastän favoriten fattas.

Att pipa efter glass var heller ingen höjdare.

Visst fan är det något med glass och löv som inte alls synkar!? Därför är just glassreceptet intressant på fler än ett plan.

En sak till som inte lirar är tungbränna och sån där munskölj, typ listerine. Aj.

Ja. Jag har ju litet svårt för rena viriginialöv, tycker att de är litet långtråkiga. Däremot kan det ibland passa med någonting mildare —*härförleden rotade jag fram en gammal burk Macbarens Club Blend ur gömmorna, och blev överraskad av hur trevlig jag plötsligt tyckte att den var vid tillfället. Förvisso ingen ren virginia, men väl en mild blandning, vilket ibland kan vara precis det rätta.