"
Mogambo" från 1953. Clark Gable, Ava Gardner och Grace Kelly i Afrikas djungler.
Mitt första intryck var att den var väldigt åldrad. Dels tekniskt, att man så tydligt kunde se när de hade klippt ihop bitar med vilda djur från gamla journalfilmer, med skådespelarnas reaktioner på djuren. (Journalfilmerna är blekare i färgen och ibland stämmer inte terrängen.) Även blir det tydligt när det använts backdrop. Men denna är filmen är ändå inte den värsta - många scener ÄR faktiskt inspelade på plats i Afrika, till skillnad från många exotiska skildringar vid denna tid som gjordes helt och hållet i studion.
Och sedan värderingsmässigt. Idag skulle det vara omöjligt att låta afrikaner spela sig själva på det sättet - primitiva - det skulle anses rasistiskt. Inte heller skulle det vara PK att ha de vita kvinnorna springandes runt som yra höns i djungeln utan vapen, lekande med farliga djur o.s.v. - och den vite mannen hård och tuff och manlig när han räddar dem. Inte feministiskt alls!
Men huvudhandlingen i filmen, tyckte jag skildrades fint ändå. Vissa saker är ju tidlösa, som denna konflikt där "Grace Kelly", gift med fin och bra men tråkig man, förälskar sig i "Clark Gable" som är långt ifrån fin, men som är tjusig och charmig. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hoppas på för slut - att de skulle få varandra, trots att den tråkige maken inte gjort något ont och inte skulle kunna förstå, eller att det äkta paret skulle återvända till Storbritannien och (får man förmoda) hon skulle få med sig minnena av den Store Vite Jägaren men ändå vara nöjd med det stillsamma familjelivet som hon skulle få i Devonshire.
En lite lustig scen: när storviltsjägaren ska försöka förklara vad seden "kvinnlig omskärelse", som afrikanerna där ägnar sig åt, är för något - för den fina frun! Utan att bli alltför rakt på sak!
En dum sak: Ava Gardners rollfigur kändes för det första inte nödvändig alls för filmens handling, och för det andra passade inte rollen för Ava. Hon hade en sådan perfekt, klassisk skönhet, att hon passade för att spela visa drottningar... hon hade en medfödd klass och stil. Därför kändes hon bortkastad här, där hon skulle spela korkad, okunnig, ouppfostrad och fräck.
All in all ger jag filmen
7/10.