Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

PK-folket, media och politikerna underskattar nog kraftigt föraktet man håller på att skapa mot sig. MP, deras ledare, båda två Fridolin och Romson, men även Mona Sahlin och liknande. Det är ett riktigt förakt som håller på att byggas upp. Jimmie Åkesson har också nämnt det i tv att det som pågår nu kommer skapa ett enormt politikerförakt mot flera av dom här människorna.

Det syns inte i statistik, ännu, men MP och Romson är helt uppenbart i särklass mest avskydda i riksdagen bland vanligt folk. Det är pest i folks ögon.

Elmsäter Svärd är en riktig människa och mycket mer folklig än Batra, dessvärre tackade hon nej. Ulf Kristersson såg jag i ett seminarium från Almedalen och han är ingen robot heller. Lågmäld och trevlig och kan förklara saker pedagogiskt. Inte lika vass finansministerkandidat som Borg men mer mänsklig. Att lyfta fram dessa två hade gett M en mycket mer folklig profil. Nu är det tre Batra, Tobé och Per Nilsson som syns mest, tre plastiga robotar som bara är PR-megafoner som talar i floskler och plattityder. Såna som får verklighetens folk att känna avsmak.

demoskop är väl bonniers? har ofta visat fel. sentio är nog mer rätt ute

Enligt dagens demoskop har S backat 5,5% på 9 mån. M har backat bara 0,2% mot valresultatet vilket jag inte tror stämmer. Deras tapp är förmodligen mycket större.

Det har varit en del bra analyser i tråden tycker jag. Jag instämmer i att det känns som om SD står i fören på en ny folkrörelse lite på samma sätt som sossarna gjorde för hundra år sedan. Det här är någonting som enar massorna på ett sätt som vi inte sett på väldigt länge.

Sedan tror jag att en viktig punkt är att den extrema invandringen är så otroligt övergripande att det blir den centrala punkten i mängder av viktiga frågor. Invandringen är nu central inom det ekonomiska till exempel när kostnaderna för migration och integration fullständigt exploderat och gått från ensiffriga miljard-tal till något som snart är i paritet med försvarsbudgeten. Nästa exempel är skolan - och där tror jag SD vunnit mycket på senare tid, och gör klokt i att prata om nu. Skolan är i kaos, PISA-rapporterna visar det tydligt, och alla vet att det beror på invandringen, och många har personliga erfarenheter av vad som händer när man stoppar stökiga flyktingbarn i en skolklass. Samtidigt svamlar de etablerade partierna om detaljer i hur friskolor ska skötas - man har liksom ingen kontakt med verkligheten alls, utan det framstår lite som att man kivas om vilken färg det ska vara på väggarna i en byggnad som håller på att brinna ner.

Ytterligare en aspekt är tiggeriet som tangerar invandringsdiskussionen och möts med precis samma logik - d.v.s media och tokvänster försvarar det oreserverat och har inga lösningar alls. Tiggeriet är viktigt för att det finns överallt i landet, ingen slipper undan, inte ens i dyra lägenheter i innerstan.

Alltihop är egentligen en slags dödsdans för politisk korrekthet och postmodernt flum, som präglat landet i olika utsträckning ganska länge nu. Verkligheten knackar på nu helt enkelt, och då har samtliga etablerat partier dyrt och heligt lovat att det inte ska komma några knackningar, och att invandringen är så fantastisk. Det är ett enormt svek kort sagt, där politikerna struntat fullständigt i folket och det är resultatet av det vi ser nu.

Ja att de inte förstår det själva? Eller är det deras PR avdelning som lär dem fel saker? Det är ju uppenbart att AKB tränats av samma människor som tränade FR - lyssnade man på honom fokuserat var det faktiskt också bara upprepningar och floskler - men han lyckades dölja (?) det något skickligare. För AKB är det dock för sent, hon och Anne Lööf kommer för alltid dväljas i floskelhelvetet.

Håller med, jag hör till dom som gillade talet. Barn och familjefrågor är rätt tänkt när det gäller breddning av politiken, men man kan undra varför SD inte väljer att också/istället satsa på skolfrågan, den fråga som väljarna tycker är absolut mest viktig. Varför till exempel inte driva förstatligandet av skolan lite hårdare?

En USA-skada tror jag. M och S driver presidentkampanjer, allting är väldigt konstruerat och artificiellt, det är strateger och kommunikatörer och partisekreterare och talskrivare hit och dit och politiken handlar om att "sätta bilder" och "berättelser" och lansera olika nyord. Partiledarna är nickedockor med inbyggd bandspelare, man ställer dem på olika platser och trycker på play. De har helt tappat kontakten med folket och försvunnit in i en spelvärld. Att det blivit så är egentligen värst för S som ska vara arbetarnas parti.

SD har markkontakt än så länge. De kanske försvinner in i spelvärden en dag de också, men i grenen folkrörelse har de egentligen bara konkurrens av F! som är en väldigt liten rörelse med väldigt udda folk...

SD har markkontakt än så länge. De kanske försvinner in i spelvärden en dag de också, men i grenen folkrörelse har de egentligen bara konkurrens av F! som är en väldigt liten rörelse med väldigt udda folk...

Jag tycker att din jämförelse mellan SD och FI haltar betydligt. FI startades av människor från etablissemanget och har sedan dag ett varit uppbackat av marxistmedia. Finns det överhuvudtaget några likheter med den resa som SD har gjort?

Du får gärna utveckla hur du tänker, det är intressant att läsa dina inlägg.

Jag pratar inte om vare sig personerna bakom eller hur deras resa sett ut, utan vilket förhållande partiet har till väljarna. De har gräsrötter med sig, låt vara en liten skara, och dessa väljare brinner för grejen och känner kontakt med partiet. Det är en liten gräsrotsrörelse som körde home parties ute i landet. Oaktat att F! drivs av etablissemangspersoner och är påhejade av södermalmsjournalister. Det hindrar inte att det var folkrörelsestämning i F!-leden innan valen förra året. Lite som PP på sin tid.

Tycker nog att du ska räkna in septembers 10,5 %. Dvs en ökning med 6,9 procentenheter sedan valet. Annars missar du den stora ökningen direkt efter valet.