Meningen med livet - samlingstråd

Ser man det på ett nihilistiskt vis finns inget man är tvungen att göra. Det var en insikt som kom till mig och jag har skrivit om det förut.

Från vårt gamla, fina forum som utan anledning sänktes i graven:

(FB) Conversation with a nihilist

Även detta sammanfattar vad nihilism är för mig.

(FB) The nihilistic social club.

(FB) The nihilistic social club.

Meningslöshet behöver inte vara något negativt. Jag ser hellre livet som meningslöst än att det skulle finnas ett förutbestämt syfte som jag måste leva upp till.

Meningslöshet ger utrymme för spontanitet och lek. Om jag hade en plan och ett syfte med precis allting i livet så skulle det bli outhärdligt. Bland det roligaste som finns är att tillsammans med vänner dra iväg på oplanerade äventyr och göra saker som faller oss in i stunden.

Med ett minskat kontrollbehov är jag gladare och mer bekymmersfri. Allt mer vågar jag ge mig själv till det okända och meningslösa. Allt oftare vågar jag göra saker utan att ha en plan.

Känns inte bra..? Du menar att den stora glädjen en annan människa kommer känna pga din handling inte är belöning nog? Du vill inte sprida glädje och hjälpa andra medmänniskor så länge du inte får bekräftelse och uppskattning för din "fina" gest? Altruism går fetbort?

Nej, det finns inte bara skit i den här världen. Förstår att det går att se det från den synvinkeln också men snöa inte in i den för hårt. Det finns massor av andra synvinklar som kan ge dig en massa glädje. Livet ÄR underbart om du bara använder rätt glasögon.

Overmind här på forumet formulerade det klockrent:

"Stanna upp. Ge dig ut i naturen. Kolla dig omkring. Bli hänförd & fascinerad av att du får vara här just nu och uppleva allt det här. Fantastiskt!"

Hustlarsparr sa också något tänkvärt.

"Bara att låta en människa inse skönheten i alltet, att kunna stanna upp från sitt liv och kunna överblicka det från ett annat perspektiv, inse och erkänna för sig själv vad man gör som orsakar problemen, tror jag skulle ha en väldigt positiv effekt inte bara för de enskilda individerna utan för hela samhället. (...)
Vår värld är full av saker att leva för, det gäller bara att öppna ögonen."

Säger man att livet är "meningslöst" antyder man att livet skulle kunna - eller borde - ha mening. Det är bättre att säga att liv och mening inte kan förenas.

Visst kan man vara altruistisk och det kanske är en belöning i sig själv att göra det rätta. Det är dock inget konstigt att förvänta sig en belöning. Alla de stora religionerna bygger t.ex. på detta. Sen kan man i för sig hävda att religion är bara bullshit, men tanken om någon sorts belöning för godhet ligger nog djupt rotad hos människan.

Jag har hjälpt folk (t.o.m. räddat liv) utan att förvänta mig att belönas. Efteråt har jag dock istället fått skit för det ibland, vilket är svårt att acceptera. Den situation jag är i idag är inte heller förenlig med någon högre rättvisa. Jag har hjälpt folk, gjort goda saker och låtit bli att göra dåliga. Det sistnämnda även om det kostat mig pengar jag annars lätt kunde tjänat. Har någon sorts tro på karma eller kanske rent skrock som jag följer... Det kan dock inte finnas någon högre makt, då jag trots jag valt den smala vägen råkat ut för hemska saker. Så jag belönas inte för godhet, utan snarare tvärtom. Ge mig ett skäl till att jag ska fortsätta vara god?

Om man lider eller nästan torteras i en hemsk situation som suger ut ens livsglädje är det inte lätt att se positivt på livet. Jag kände sorg när jorden inte gick under 2012. Det var innan de fruktansvärda problem jag har idag började. Så försök tänka dig in i hur jag känner...

Är du säker på att du inte förväntade dig att bli belönad för godheten när du hjälpte de där människorna?
Att konsekvent förvänta sig belöning för sin godhet kan väl inte bottna i något genuint gott?

Jag tror du har haft det lite för bra här i trygga Sverige för att uppskatta din verklighet. Hade du t ex fått genomleva ett par skräckdygn i Gaza vid senaste större anfallen så hade du inte pratat i de här termerna, att du tvunget behöver belönas för din godhet. Det är jag övertygad om. Jag tycker du ska vara glad över att du lever och har haft sån tur som du har haft. Majoriteten av människorna i jordens historia har haft det mycket värre vad du har haft det. Varför inte bara glädjas över hur bra du har det? Du LEVER och är frisk medan folk plågas och torteras i detta nu, i dess rätta bemärkelse.
Njut av din existens! Uppskatta det du har, du är fri, och gläds åt att du är född i det bästa landet i världen.



Ett tag var du alltså inne på att världen skulle gå under för att Mayakalendern tog slut den 21:a december 2012?

Nej, inte i de flesta fallen. Fast klart jag förväntar mig åtminstone ett tack om jag t.ex. räddat en persons liv som jag gjort ett par gånger.

I så fall tar alla religioner bort genuin godhet eftersom de utlovar en belöning för denna. Jag förväntar mig inte direkt en "belöning" men att åtminstone inte drabbas av helt jävliga saker.


Ok... I princip håller jag med men du vet inget om mitt liv. Jag har aldrig varit lycklig egentligen. Kanske 3 år av mitt liv kan jag räkna som någonlunda bra. Detta balanserar inte direkt upp resten... Perioder av fruktansvärt lidande jag har haft och hemska saker som drabbat mig. Vill du PM:a mig så kan jag mer i detalj berätta om min nuvarande situation. Jag är en kämpe och bra på att uthärda saker men alla har en gräns... Jag hade faktiskt hellre levt i ett område med konstant krig. Då kunde jag åtminstone öppet kämpa mot fiender och om jag dog så var det på ett ärofullt sätt. Funderade faktiskt att gå med i främlingslegionen för många år sen...


Jepp... Jag har sen början av 90-talet eller tidigare varit lite insnöad på undergångsprofetior och liknande. Visst anade jag såklart att 2012-svamlet bara var ren rappakalja, men hade hittat lite underliga saker kring det. Så jag trodde egentligen inte något skulle hända men höll mig ändå vaken när Maya-kalendern slutade. Satt framför ett forum och väntade men inget hände... Skrev en dikt om nästa "stora" sak som kan inträffa om 14 år.

(FB) Friday 13th 2029

Jag har tänkt lite på det här med meningen med livet. Jag har länge varit av åsikten av att livet inte har någon direkt mening ö.h.t och att skapade meningar mer eller mindre bara är tillgodosedda behov.

Men om inget har någon mening, så är väl allt det absolut viktigaste i hela världen? Allt delar ju både första och sistaplats. Får inte riktigt ihop det, men det känns som det borde bli så. Om allt annat saknar mening och är av total avsaknad av värde, är väl allting jag gör, t.ex skriver den här texten, den absolut viktigaste texten i hela världen. Inget annat har ju någon mening för mig än det jag gör just nu.

Eller tänker jag fel?

Jag får erkänna att jag uttryckte mig lite plumpt igår i mitt senaste inlägg. Du har rätt, jag vet ingenting om ditt liv. Var inte helt nykter när jag skrev det där..

Det jag menar är att oavsett om ditt liv inte känns så jättelyckat för tillfället så har du mycket att leva för och njuta av. Jag vet att det är lättare sagt än gjort men försök ändå att fokusera på det som ger dig livsglädje. Potentialen har du. Det finns som sagt massor att njuta av. För mig räcker det ibland med att bara fundera på att jag befinner mig inom existensens ramar för att få ett fånigt leende och känna mig genuint lycklig. Är övertygad om att du kan hitta knep som funkar för dig om du ger det en chans.

Sen förstår jag såklart att man ibland känner att man inte riktigt fått uppskattningen man förtjänat och att det hade känts bra att få ett tack när det var på sin plats. Men det är som du märkt en del av livet och bör inte vara en anledning till att du också börjar bete dig dåligt eftersom det bara resulterar i att du mår sämre.

Livet är meningslöst, så enkelt är det.

Det du ska hitta på är att göra något som DU mår bra av hela livet, livet handlar om njutning. Allt man gör i vardagen handlar om att uppleva nästa njutning... Vill du spela dataspel hela livet, varsågod skulle jag säga.