Håller verkligen på att bli galen av tankarna. Jag ser verkligen hemsk ut på alla sätt, jag saknar allt som är kvinnlig förutom att jag inte är hårig, har precis allt som är manlig. Min panna är så lång att det räcker till två tjejer utan minsta överdrift, min haka är lika stor som den manligaste mannens, riktigt stort adamsäpple, stora och manliga händer oh fötter, ögonlock som hänger, sne näsa osv.
Värst av allt är att hela mitt utseende är extremt asymmetriskt. Man kan tro att mina ansiktshalvor tillhör helt olika människor och inte minst kroppen, man ser skillnaden på mina armar, bröst, mage och ben extremt tydligt. Inte så att man måste koncentrera sig på mig särskilt länge för att se skillnaderna. De är tydliga.
Det är inte bara min egen åsikt, har frågat andra och de har bekräftat att de inte kan se någon kvinnlighet i mig. Mitt utseende har begränsat mig så pass att jag har lika mycket (o)intressant liv som en 90 årings dvs helt ett helt värdelöst liv så jag bara andas.
När jag ser på filmer där folk är kära och kyssas vill jag bara dö direkt för att jag vet att jag aldrig kommer uppleva nåt liknande. Det gör så fruktansvärt ont. Jag vet inte vad jag ska med alla negativa tankar. Att vara ful är verkligen som att vara död. Jag är bara för feg för att begå självmord och för fattig för att begå assisterat självmord annars hade jag lämnat den här orättvisa världen för längelänge sen.
Om alla var lika fula hade jag inte brytt mig, men jag är så fruktansvärt förbannad för att vissa föds med turen att va så snygga medan andra får acceptera att livet är extremt orättvist.
Jag är 30 år och ser andra som är 48 och har minst två barn oh ändå skulle de väljas framför mig av vilken man som helst, att inte alls ses som ett hot av andra kvinnor för att man ser fördjävlig ut gör så ont så ont.
Om ni har något bra att skriva är jag tacksam, men snälla snälla snälla kom inte med lögner som att alla är fina och skitsnack om självkänsla.
http://wwwc.aftonbladet.se/puls/9906/25/utseende.html
Värst av allt är att hela mitt utseende är extremt asymmetriskt. Man kan tro att mina ansiktshalvor tillhör helt olika människor och inte minst kroppen, man ser skillnaden på mina armar, bröst, mage och ben extremt tydligt. Inte så att man måste koncentrera sig på mig särskilt länge för att se skillnaderna. De är tydliga.
Det är inte bara min egen åsikt, har frågat andra och de har bekräftat att de inte kan se någon kvinnlighet i mig. Mitt utseende har begränsat mig så pass att jag har lika mycket (o)intressant liv som en 90 årings dvs helt ett helt värdelöst liv så jag bara andas.
När jag ser på filmer där folk är kära och kyssas vill jag bara dö direkt för att jag vet att jag aldrig kommer uppleva nåt liknande. Det gör så fruktansvärt ont. Jag vet inte vad jag ska med alla negativa tankar. Att vara ful är verkligen som att vara död. Jag är bara för feg för att begå självmord och för fattig för att begå assisterat självmord annars hade jag lämnat den här orättvisa världen för längelänge sen.
Om alla var lika fula hade jag inte brytt mig, men jag är så fruktansvärt förbannad för att vissa föds med turen att va så snygga medan andra får acceptera att livet är extremt orättvist.
Jag är 30 år och ser andra som är 48 och har minst två barn oh ändå skulle de väljas framför mig av vilken man som helst, att inte alls ses som ett hot av andra kvinnor för att man ser fördjävlig ut gör så ont så ont.
Om ni har något bra att skriva är jag tacksam, men snälla snälla snälla kom inte med lögner som att alla är fina och skitsnack om självkänsla.
http://wwwc.aftonbladet.se/puls/9906/25/utseende.html
