17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Tingsrätten har sagt sitt i den häktningsförhandling som ägde rum, där bägge bröder häktades.

Det är nästa rättsinstans, Göta Hovrätt, som nu idag har brödernas överklaganden på sitt bord.
Ett ärende dom icke kunde besluta om igår, utan att höra åklagaren angående den yngre brodern. Detta sker idag.
Den enda mediauppgift som berörde Göta HR´s "arbete" kring den äldre brodern säger inte så mycket. Inte mer än att utslag får vänta (till idag)
En gissning:
Detta möjligtvis pga Göta HR inledningsvis tittat på bägge bröders överklaganden ihop, men nu mot viss indikation att det blir en slags uppdelning mot två mer separata bedömningar.

Då yppandeförbud inte är särskilt vanligt måste jag erkänna att reglerna kring detta inte är min starka sida men trots detta ska jag göra mitt bästa för att försöka förklara den rättsliga regleringen kring yppandeförbudet lite närmare.

Det är viktigt att skilja vid vilket stadium yppandeförbudet meddelas.

1. Yppandeförbud under brottsutredningen

Även om det råder förundersökningssekretess i en brottsutredning omfattar sekretessen inte andra personer än de offentliga tjänstemännen, vilket innebär att bland annat vittnen kan berätta om de förhör som de har deltagit i.

Åklagare har rätt att besluta om yppandeförbud vid polisförhör. Det innebär att även de personkategorier som normalt inte omfattas av sekretessen, till exempel vittnen och advokater, förbjuds att berätta om vad som kommit fram vid förhöret. Ett yppandeförbud gäller enbart de personer som närvarar vid förhöret och omfattar bara den information som kommer fram vid förhöret.

Om åklagaren har beslutat om yppandeförbud upphör meddelarfriheten för de offentliga tjänstemän som omfattas av förbudet.


2. Yppandeförbud vid domstolsförhandlingar

Allmänheten har för det mesta möjlighet att vara med och lyssna vid brottmålsförhandlingar. Vid sådana offentliga förhandlingar kan yppandeförbud aldrig beslutas.

Ibland presenteras uppgifter som skyddas av sekretess vid en domstolsförhandling. Det kan till exempel vara viktigt att uppgifter som redovisas vid en häktningsförhandling inte blir allmänt kända. Kanske måste bevisning säkras eller känsliga personuppgifter skyddas. I sådana fall beslutar domstolen att inga utomstående får delta vid förhandlingen, den delen av förhandlingen hålls bakom stängda dörrar. Utöver beslutet om stängda dörrar kan domstolen också besluta om yppandeförbud för dem som varit närvarande vid förhandlingen.

Åklagaren och andra offentliga tjänstemän får inte berätta för andra om sådant som skyddas av sekretess. Mycket talar också för att åklagaren inte heller kan hänvisa till meddelarfriheten. Ett beslut om yppandeförbud gör därför ingen skillnad för åklagarens möjligheter att berätta för andra om vad som sagts bakom stängda dörrar.

Genom reglerna om god advokatsed är också advokater i hög grad förhindrade att berätta för utomstående om sekretesskyddade uppgifter från en förhandling bakom stängda dörrar. Det finns dock ingen tillförlitlig praxis om exakt hur långt detta skydd sträcker sig. Beslutar domstolen om yppandeförbud sätts reglerna om god advokatsed åt sidan till förmån för en strängare regel.

De polismän, kriminalvårdare, tolkar och andra tjänstemän som deltar vid en förhandling har rätt att med stöd av sin meddelarfrihet berätta om sekretesskyddade uppgifter för en journalist. Genom ett beslut om yppandeförbud så upphör den rätten.


3. Vad har egentligen sagts ovan?


Jo, att när en förundersökning påbörjas och det hålls förhör med såväl misstänkta som övriga intressanta personer kan åklagaren, som kontrollerar sin förundersökning, besluta om yppandeförbud. Detta yppandeförbud beslutas emellertid på hans tjänsteansvar så för det fall att en åklagare utan några som helst begränsningar beslutar om yppandeförbud kan denne bli åtalad för tjänstefel (högst ovanligt men lyfter fram möjligheten).

Det är en del av yppandeförbudet, dvs. den delen som inte rör själva domstolsförhandlingarna. När sådana påbörjas kan det återigen bli tal om yppandeförbud men till skillnad från förundersökningen då åklagaren är "boss", är rådmannen eller domstolen detta under domstolsförhandlingen varför frågan om yppandeförbud kring vad som sägs under förhandlingen övergår till rätten att besluta om.

Vad rätten får besluta om är således att det som sägs under förhandlingen är belagt med yppandeförbud. Åklagarens beslut om yppandeförbud är således mer vidsträckt och även av mer praktisk betydelse eftersom de som berörs av yppandeförbudet under en häktningsförhandling, dvs. de "närvarande", är i mångt och mycket hindrade av deras egna tystnadsplikt även utan ett beslutat yppandeförbud. Det som advokaterna främst invänder mot är således inte domstolens yppandeförbud, eftersom de ändå är förhindrade p.g.a. tystnadsplikt (8 kap. 4 § rättegångsbalken som hänvisar till god advokatsed) att röja sånt som sagts bakom stängda dörrar, utan det yppandeförbud som åklagaren beslutat om såvitt avser den del som inte behandlats under förhandlingen. Nu blir det emellertid så att mycket av det som är relevant i utredningen togs säkerligen upp på förhandlingen så efter ett tag går yppandeförbuden så att säga i varandra, varför advokaternas "gnäll" efter ett tag nog mer är taktik än något annat.

Hoppas detta underlättade förståelsen kring fenomenet "yppandeförbud".

Med risk för att någon redan ställt frågan:
Är det möjligt att beslutet om fortsatt häktning eller ej dröjde till idag för att man inväntar något slags analysresultat? Som man eve ser som potentiellt avgörande ?
Tänker att om det var solklart att de var häktade på felaktiga grunder borde de väl blivit släppta igår ? Eller ?

Det tror jag inte. Domstolen har ingen direkt insyn i när analysbeskden kan tänkas komma utan först blivit informerade härom av åklagaren. Såvitt jag vet har åklagaren inte ännu yttrat sig över överklagandena, vilket han inte behöver göra om beslutet inte går honom emot, utan gör detta först idag.

Vad det handlar om nu är att åklagarens utredning är behäftad med vissa frågetecken som domstolen måste ha utredda innan beslut fattas, eller att åklagarens utredning är bristfällig att man igår var beredd att släppa männen men ger åklagaren en sista chans (p.g.a. de praktiska olägenheter som annars kan uppstå då åklagaren om han nu har mer bevisning måste begära nu häktning i tingsrätten).

Tyvärr, så talar ALLT att de är skyldiga. Polisen sitter naturligtvis med massor av triumfkort.
Handsken i ladan ( där de jobbade), fynd utspridda till deras bostad, kroppen ligger strax bakom deras bostad, de finns i en verkstad bara 100 m från kroppen, beter sig underligt vid känsligt läge.

Största sannolikhet att de ligger bakom flera av stölder i området. Att polisen inte kommit ut med så mycket uppgifter tyder på att de vill ro detta i hamn.

Det är väl fullt möjligt att de tex väntar in analyssvar som binder någon av bröderna, kanske har de fått dna träff eller liknande.
Kan också vara saker som friar dem men det är nog mindre troligt.
Svaren eller materialet kanske styrker förloppet, vem av dem som har gjort sig skyldig till detta.
Den ene eller bägge.
Har mycket svårt att tro att bägge släpps och går fria idag, precis allt pekar mot litauerna.

Knappast. Det är ju ett överklagande av tidigare beslut. Det ska väl vara på den bevisning som finns till underlaget på det beslutet. TR kan ju inte häktat på grund av "att tillräcklig bevisning finns om en dryg vecka"

Tack för svar. Vad skulle sådanna frågetecken tex kunna vara ?

Juridiskt korrekt men jag tror att hovrätten försöker lösa ett praktiskt problem genom att ge åklagaren en chans att inkomma med bevisning.

Det som sägs nedan grundar sig på att det inte vid en häktningsförhandling i hovrätten finns något direkt hinder mot att åberopa ny bevisning.

1. Det stämmer att det som hovrätten ska pröva är tingsrättens beslut, dvs. den bevisning som lades fram där.
2. Skulle emellertid hovrätten finna att tingsrätten inte hade skäl att häkta och släppa dem utan att åklagaren får chans att ge in eventuell ny bevisning uppstår följande.
3.De misstänkta släpps och åklagaren måste snabbt som bara den inkomma med ny häktningsframställan i tingsrätten och där använda sig av sin nya bevisning
4. Hovrätten försöker således undvika denna situation och därigenom "läka" bevisningsbristen i tingsrätten i hovrätten (vilket är möjligt då det saknar direkt stöd i lag att det inte, likt t.ex. tvistemål som överklagats, att inkomma med ny bevisning i hovrätten).

Det var inte så jag menade. Utan mer att man kanske visste i går att man var väldigt nära ett analyssvaren som var avgörande. Men att dömda av vad Tingsnotarien säger så är det inte så det funkar.

Har de fått dna träff så har de väl analyssvaren?

Det skulle kunna vara att det finns moment i åklagarens ursprungliga bevisning som behöver förklaras ytterligare, har ingen aning vad det kan tänkas vara dock. Det mer sannolika är emellertid att det rör sig om svag bevisning och inte frågetecken kring bevisning (kan förvisso vara samma sak) och hovrätten ger åklagaren en chans att komplettera för att undvika de opraktiskheter som annars kan uppstå.