Asperger/Autism och relationer

Ni som har Asperger/Autism eller drag av det, har ni någon flickvän? Hur fungerar det isåfall?

Det har inte alltid vart succé.
Genom mitt liv har jag inte direkt ha något problem med att skaffa flickvänner. Har tränat upp mina sociala skills sedan yngre tonåren, tog lite tid innan man hittade 'mittenfåran' så man verkade helt normal. Ni vet, spela intresserad och förstående fast det egentligen är lika intressant som en stumfilm.
Men tillbaka till relationerna, de har ofta vart bra förhållanden i 1 till 2 år men sen märker tjejen att det där udda dom föll för blir för mycket, man blir ju inte mer udda. Men man ser först och främst till sig själv, impulskontrollen är fortfarande lika dålig och man har klara problem att foga in sig i kugghjulet och 'växa tillsamans' som det så fint heter. Så har det iaf varit för mig.

Men det är klart det går. Min nuvarande sambo och ja har inte alltid dragit jämt och haft de rätt svajigt i perioder. Men det hjälper om partnern är medveten om diagnosen och har ett varmt moderligt sätt med lite skills i omvänd psykologi.

Förstår varför självmords% bland aspies är såpass hög. Lätt att självmedicinera bort ångesten som kommer när man konstant känt sig som ett ensamt ufo. Men även om du inte faller in i ett missbruk så är de inte så kul att brottas med känslan av otillräcklighet, ensamheten, de sömnlösa nätterna och energinivån som kommer när du inte känner hunger som i mitt fall.

Hoppas jag gav några hyfsade svar.

Glad midsommar på er

Jag skulle säga att det är svårt. Aspisar brukar ju inte bara vara Aspiga utan väldigt självupptagna och själviska. Det funkar nog kanske om tjejen är den aspige, men sämre vice versa.

Och detta skiljer sig från vanliga tjejer hur?

Skrämmande att det finns så många människor som tror att AS är bluff och båg .
Ni vet om att det inte bara handlar om att vara socialt klumpig, va?
Stel "robotröst", svårt för ögonkontakt, samt att man går som om man skulle ha gips kring benen är typiska Aspergers-symptom också.

Hur som, vi kan definitivt ha relationer, i alla fall så länge våran AS inte är allt för grov.
Skulle ha svårt att se hur killen som var på gruppmötet jag var på, som mer eller mindre stirrade in i väggen hela tiden, även när han pratade, skulle ha någon större lycka om han inte förstärkte sitt sociala samspel, t ex.

Jag själv har en relativt mild form av AS, men det syns fortfarande såklart, men det har inte alltid varit så lätt alla gånger att träna på det sociala. Helvete vilken resa man har genomgått de senaste 6-7 åren .

Det jag upplevt i kontakten med aspergers är att dessa inte klarar av resonemang innefattande känslomässig förståelse. Bara den saken torde göra det i praktiken omöjligt att ha fungerande nära relationer.

Och här är är en till
Det var en förskolelärare som sa till mina föräldrar att hon misstänkte autism (då jag var 5)
Jag har haft assistent sedan 1:a klass i lågstadiet, sedan fick jag Aspergerdiagnos när jag var 12 år

Jag har tänkt ibland att diagnosen är "påhittad" eftersom jag oftast inte känner igen mig i alla beskrivningar/kriterier.
Men det är väl så att alla med diagnosen är olika? Jag vet inte, jag har i alla fall läkardiagnos

Jag har inga problem med relationer, vad skulle problemen vara?

Du får läsa på om din diagnos. Det finns säkert beskrivet vilka relationsproblem som kan uppstå. Så du har sådana problem. Det är vetenskapligt.

Jag har känt flera med asperger. De allra flesta är hopplösa att umgås med - ledsen att säga det, men så är det. Av dom jag har träffat är en person okej, men bara om han tar sin medicin.
Nej, hör jag att någon har asperger så undviker jag dem helst.

För alla aspiesar har exakt samma problem och svårigheter, precis som varje neurotypisk person är en kopia av en annan NT?

Alla med AS har inte samma problem, vissa kan hantera romantiska relationer utmärkt men faller totalt på t ex jobbrelationer.
Vi är lika olika som vem som helst...

Jag törs lova att det där är ömsesidigt, så det är nog inte så stor förlust ;-)

Du är tjej, ni lider inte i närheten av att ha asperger när det gäller att hitta en partner. En tjej behöver oftast inte ta initiativ. Att tjejen är lite blyg eller konstig spelar inte så stor roll, kan tillomed vara gulligt. En kille som inte kan det sociala är dock körd.



Jag förutsatte att man hade fått en riktig diagnos, har man inte gjort utredning så har man ingen diagnos. Oavsett problem så ska man kämpa.



Antar att du har högfungerande autism, vilket är samma som asperger. Vid riktig autism så har man begåvningshandikapp också.