Bluffhistorikern Mattias Gardell

Kristnandet kom som bekant söderifrån och den slutsatsen kan du enbart dra eftersom du undantar stiftet Lund eftersom detta då låg i Danmark. Varför nämna det ganska perifera och obetydliga stiftet Sigtuna i jämförelse och inte ens nämna Ärkestiftet Lund som stiftet Sigtuna sorterade under?

År 1104 blev Lunds stift ärkestift över kyrkan i alla de tre nordiska rikena.

Jag har svårt att tro att den tidens kyrka delade upp folk mellan "svenskar" eller "danskar" som är ett långt senare begrepp utan snarare då mellan kristna och hedningar. Uppsverige var snarast den del som sist införlivades i den kristna "civilisationen" och in i det sista gjorde motstånd mot kyrkans ökande inflytande.

Sverige blev den nya kristna benämningen och Svitjod, den hedniska som nu främst överlevt som Schweden, Sweden och liknade bland grannspråken.

Ett kristet kungadöme vid namn Sverige. Norge har troligen en liknande historia.
Norwegen, Norway.

Danmark har troligen efterledet eftersom detta var gränsen ("mark")mellan hedendomen och kristendomens utbredning och senare mellan det självständiga Norden och Kejsardömet som vi aldrig integrerades in i.

Utan kyrkan inga kungadömen och så obetydligt var då det hedniska Uppsverige att det av samtiden snarare sorterades som ett bihang eller fjärran provins av det betydligt större Danmark.

I fjärde bokens sjunde kapitel i Kung Valdemars jordebok skriver Adam av Bremen följande: ”Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö”.

Att det forna Mesopotamien låg under det osmanska riket som senare blev Turkiet gör knappast Mesopotamien till att bli en del av dagens statsbildning Turkiet.

Detta är bara ett sätt att dribbla bort korten.

Karl XII anses ju ha slagit sig ned i Turkiet men om man tittar på en karta om var kalabaliken i Bender ägde rum finner man att staden idag inte ligger i Turkiet och aldrig ens hört till denna senare statsbildning. Bender hör sen århundraden till en region som dess större grannstater i århundraden gjort anspråk på och hör nu idag utbrytarrepubliken Transnistrien i Moldavien.

Därifrån som många mångkulturivrare påstår att våra "turkiska" kåldolmar har sitt ursprung.

En gränsregion där Rumanien, Ryssland, Ukraina men även andra statsbildningar fler gånger ritat om kartan men aldrig hört till själva statsbildningen Turkiet som senare blev det Osmanska rikets arvtagare i efterdyningarna till första världskriget.

Googla på staden Bender och Moldaviens brokiga historia och ni finner att det forna Mesopotamien har en liknande historia.

Bender var en del av det osmanska imperiet i nästan 300 år (1538 till 1812).
Namnet "Bender" är f.ö. även det turkiskt, vilket även namnet "dolmar" i kåldolmar är.
Hade vi fått "kåldolmarna" från några andra än turkarna,
så hade vi knappast använt det turkiska namnet på denna maträtt.

Eller ja, de länder som inte använder det turkiska order "dolma" (stoppad/fylld), för dolmar,
använder i allmänhet andra turkiska ord för denna maträtt,
t.ex. "yaprak" (blad) och "sarma" (rullad).
Men visst, det finns länder som inte använder turkiska namn på dolmar, men dit hör inte Sverige.

Två turkiska storvisirer kom f.ö. från Bender.

Det du anför förnekar jag inte men staten Turkiet som statsbildning och det Osmanska riket är faktiskt två olika statsbildningar.

Ungefär som att Sovjetunionen och dess folk inte är synonymt med vare sig Ryssland före 1917 eller Ryssland efter kollapsen 1991.

Likt alla mångkulturella stasbildningar hade både det Osmanska riket och Sovjetunionen ledare från olika minoritetsgrupper och inte alltid från majoritetsbefolkningen. Var ledarskiktet i det tidiga Sovjetunionen huvudsakligen hörande till majoritetsbefolkningen eller ej?

Att det Osmanska riket hade storvesirer från minoritetsgrupper kanske just ledde till den sekulära nationalism som nu dagens turkiska statsbildning har som grund?

Notera dock att de båda statsbildningarna bejakande mångkultur förpassades till historiens skräphög....Andra skapelser som vid samma tidpunkt 1917/1918 imploderade var Tsardömet, Habsburg (Österike-Ungern) vilket ursprungligen var det tysk romerska rikets arvtagare snarare än Preussen under Hohenzollern vars statsbildning efter första världskriget efterträddes av Wiemarrepubliken.

De statsbildningar som klarade sig bäst var de med homogen befolkning som delade en historisk ödesgemenskap och ville bevara sin gemenskap och sammanhållning...De andra gick som bekant under. Vi kan nog inte idag underskatta den fruktan som den tidens befolkning hörande till medelklassen kände för bolscheviker och andra gnagde på de statsbärande strukturerna i avsikt att inympa sitt gift i den tidens bärande strukturer i syftet att få dessa mångkulturella stater att kollapsa.

Det blev inte något kommunistiskt maktövertagande 1917/18 utan en kamp mellan nationalism och marxism i de stater som överlevde...

Fråga folket i Ukraina om de anser att Ryssland och Sovjetunionen är synonymer.....

Troligen felaktigt.

Den västerländska västern har lite svårt att förstå att islam i själva verket är höger-ultra-konservativt och det enda de har gemensamt med vänstern är ett hat mot kristendomen och det västerländska samhället.
Men islams hat mot traditionell kristendom handlar inte om synen på abort, kvinnors rättigheter, sexuella minoriteters rättigheter etc, utan om vilken religion som har rätt på det rent religiösa planet vad gäller gud, dennes eventuelle son och profeter, samt hur man ska be till gud på rätt sätt.


Men trots det så allierar sig gärna vänstern med islam, trots att de är varandra totalt motstående i de flesta saker. "The enemy of my enemy is my friend" får man anta att det handlar om, fast vänstern verkar inte riktigt fatta att islam är en betydligt större fiende mot allt de anser vara viktigt än vad den västerländska högern är.
Man får gå väldigt lågt ut på västerländsk extremhöger innan man börjar hitta samma åsikter om bögar, kvinnor, abort, pressfrihet (eller avsaknad av det) som islam klart uttalar.
Enbart det faktumet att vänstern talar om islams som "fredens religion" visar på hur totalt oförstående de är inför vad islam egentligen står för.
Islam är troligen den mest krigiska av alla religioner, och den som innehåller mest förtryck mot de av fel religioner (de som nu vill säga att islam inte är så illa och tillåter minoriteter och behandlade judar och kristna väl missar att judar och kristna båda hamnade under "bokens folk" i islam, och därför tilläts existera, behandlingen av hinduer, zoroastrier m fl är betydligt värre).


Du har nog rätt i att de inte delades upp i danskar och svenskar, däremot nog kanske i daner, götar och svear....

Det faktumet att ärkebiskopsstiftet över norden låg i Lund som låg i dåvarande Danmark var ett av skälen till att Gustav Vasa valde protestantismen. Ärkebiskopen i Lund hamnade nämligen under den danske kungens inflytande och den danske kungen hade därför ofta mer makt över kyrkan i Sverige än vad den svenske kungen hade.

Vilket ägde rum drygt 400 år senare.

Då instämmer du i att Sverige innan Gustav Vasa var en ganska obetydlig företeelse helt i skuggan av Danmark, vilket var min poäng i inlägget..?

Fast att det skedde 400 år senare har även med andra faktorer att göra, som att det då var först var möjligt i samband med stora omvälvningar inom kristendomen i hela norra Europa.

Och Sverige var inte en obetydlig företeelse i skuggan av Danmark. Danmark var däremot mer kontinentalt och liknande övriga Europa vad gällde feodalismen med en rik adel och fattiga, förtryckta bönder.
Svenska bönder var däremot mycket mer fria och självägande, vilket gjorde att Sverige hade en sämre krigsmakt att användas offensivt då de saknade riddare med väpnade följen i samma omfattning, men istället hade en kraftfull defensiv förmåga i kapabla bondeuppbåd.


Sverige har två rekord vad gäller krig.
Det ena är välkänt, att vi har världsrekord i längsta sammanhängande fred i modern tid, ändå från 1814.
Men vi har också rekord i flest antal krig mot ett och samma land, något vi delar med Danmark.... Jag kommer inte ihåg siffran exakt men det är nåt i stil med 23-24 individuella krig under en period på ett sisådär 400 år.


Fast tiden från det att ärkebiskopsstiftet i Lund skapades tills det att svenska kyrkan skildes från den katolska var en tid där danskarna kunde utnyttja det faktumet att ärkebiskopen över Sverige fanns på dansk mark för att med kyrkans hjälp sprida propaganda och stöd för danska krig mot Sverige.

Något Sverige inte kunde göra så mycket åt, annat än att klaga till Påven i Rom som dock inte verkade bry sig så mycket om vad som hände långt därborta. Troligen inte minst eftersom ärkebiskopen som styrde där hade andra åsikter i saken.

Det här är problemet med historia - man bedömer tiden efter deras tids utgångspunkt och inte efter våra glasögon av idag. Men om vi ska diskutera tidiga äktenskap - alltså barnäktenskap - så handlar det om traditioner mer än religioner -

Det är tvärtom. All historia är samtidshistoria. Man bedömer det förflutna efter vad man tycker idag. Men om islam, kan man skilja på religion och traditioner?

Jag tänker kommentera inläggen om unga flickor som gifts bort med äldre herrar - något som var vanligt i gamla tiden under i forntiden - innan judendomen, kristendomen och islam fanns. Det här är en tradition som har hängt med in Europa fram tills 1800-talet, då demokratiprocessen och även kvinnans rättigheter sattes igång på allvar - om inte kvinnorörelsen hade sats igång hade säkert många gift sig med unga flickor idag.
Det man kan göra om man kände sig road av det är att gå igenom genologi sidor och se hur gamla visa flickor är när de gifter sig inom den europiska kungahusen - några är mycket unga runt 8/9 år, Den vanligaste ålder är runt 14/16 år. Äktenskapen hade inget med religion att göra utan av att förstärka sin makt och skapa allianser genom blodband - man tog inte hänsyn till hur gamla dom var eller om de var kärlek eller inte. Äktenskap handlade inte om kärlek på den här tiden. Det är ett nytt fenomen som kom in under 1800-talet och 1900-talet.
Här i Europa räknades barn som vuxna när de hade konfirmerat sig, vid ca 12/13 års ålder. De såg inte barn eller tonåringar som vi gör - tonåringar är ett nytt fenomen som föddes under 1900-talet.
Vi ska givetvis fördöma att detta som barnäktenskap fanns och finns inom alla religioner - kristendomen, islam och judendomen och alla andra som har funnits.
Egyptiens kungahus gifte sig Faron oftast med sina egna systrar eller halvsystrar för att behålla renheten i sitt blod... och det var innan islam... Om vi tittar på Europas kungahus är de enormt insyltade med kusingiften och liknade.
det som är skillnaden idag är att vi har haft en demokrati process för kvinnans och mannens rättigheter i samhället - att det inte är rätt att gifta bort 14 år gamla flickor. Den demokrati processen har inte börjat inom stora delar av det islamska världen.
Jag vill ta upp en kristen kvinna som levde i slutet av medeltiden och början på nya tiden - nämligen Henrik VII:s mor Margaret Beaufort - vet ni hur gamla hon var när hon gifte sig med Edmond Tudor? Hon var 12 år - hon var gravid när hon var 13 år och blev änka. De var katoliker...
Vad säger vi om Gustav Vasa - en 56 årig man som gift sig med en 16 årig flicka - Katarina Stenbock.

Så kan man göra om man vill och det är inget fel i det så länge man inte är historiker. En historikers jobb är att undersöka en händelser utifrån den tidsepoken - för de har andra social koder och regler som vi inte har idag eller som vi har omtolkat och ändrat på. Hur kan vi förklara 1700-talets mansideal när mannen skulle få plötsliga gråtanfall... om man inte utgick från deras tid och källor? Hur kan man bedöma källmaterialet rättvist om vi läste de utifrån vår tids syn - med tanke på att ord förändrats genom tiderna. det som är skällsord idag behövde inte vara skällsord för... Det i sin tur kan leda till feltolkningar av källor.

En bra fråga om man kan skilja på religion och traditioner? ställ samma fråga om judendomen, kristendomen eller hinduismen? Kan man skilja mellan religion och tradition? Traditioner är något som har funnits med förre en religion kommer eller omtolkas inom en religion eller skapa i en religion. Det finns helt enkelt inga enkla eller rätta svar utan är upp till tolkaren.

Det är viktigt att komma ihåg att allt handlar om tolkningar av det källmaterialet som finns - eller de arkeologiska fynd som finns... och olika människor tolkar detta på olika sätt och det är inget fel i det - men det är därför man måste ha en sådan stark källkritik och ifrågasätta forskare, amatör forskar och alla som yttrar sig för att man är förblindad av sina egna erfarenheter, politiska referenser, vilka man känner, vilka böcker man har läst och så vidare - jag tror knappast att Mattias Gardell blir sårad över att bli kritiserad för det är en del av jobbet som populär, amatör eller akademiska historiker, arkeologer mm. Alla gör misstag och blir hemmablinda på det de sysslar med - även om de vill göra ett neutralt jobb som möjligt.
till exempel forskning styrs av vilka frågor och syften som forskarna ställer och det gäller för alla som undersöker historiska händelser och fenomen och det är förför allt måste kritiseras.
Historia handlar inte om så här är det (grundskolans utgångspunkt) - utan historia handlar om hur man tolkar källorna (universitet och forskning).
Så det är två olika utgångspunkter i grundskolan och på universitet och sedan beror det också på vilket universitet man pluggar på...