Somar Al Naher vill ha en ursäkt från staten

Den självkritik som framförs är bisarr. Västerlandet ber om ursäkt för att den egna generositeten inte är större än den redan är. Eliterna låter förstå att de skulle vilja göra än mer, men väljarna och demokratin utgör ett hinder för ännu högre bidrag. Detta är inte att se som generositet utan som en plikt. Det är som om utbetalningsavierna från socialkontoret har blivit vår tids avlatsbrev. Märkligt nog tar vi inte på oss något moraliskt ansvar för de stora reella övergreppen på andra européer – som vikingarnas härjningståg och de svenska arméernas framfart under 30-åriga kriget. Fokus är istället på "den andre": Romer, handikappade och invandrare som skulle ha tagits bättre omhand, trots att de redan är stora nettomottagare från det svenska samhället.
...
Generellt anses kolonialister göra fel när de tränger sig på, och de koloniserade anses ha rätt att inte öppna sin dörr. Men denna bedömning vänds idag till sin motsats: De i västerlandet som motsätter sig den nya kolonialismen från syd till nord anses omoraliska. Nationellt självstyre ses inte som en rättighet, utan som ett orättfärdigt privilegium.