Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Fortsätt gärna med dina hemsnickrade teorier, de är ganska underhållande.

Ja, »de« representerar ett »utpekande«.


Det är Bröderna Olsson jag inte gillar:

Bröderna Olsson ja, jag gillar inte dem.

Tja. Det handlar väl mer om att systematisera språket, än om det faktiskt är intuitivt. Vi ser ju att det översattes konsekvent.

Det kan inte heta "dem" om det inte är någon form av objekt. Det heter däremot alltid "de" som subjekt, om det inte är en sats med en annan sats i, där detta "de" är subjekt och objekt samtidigt, t.ex. "Jag såg dem, som hade gjort inbrott i guldsmedsaffären". "De" kan däremot i vissa fall vara objekt, som i "Jag gav de där pojkarna ett äpple var".

I andra språk är det annorlunda, men det beror ju på att svenskans kasussystem är kollapsat, så att det bara delvis är bevarat också när det gäller pronomina.

Det är inte hjälpsamt att hänvisa till subjekt/objekt. Det blir bara nya frågor gällande vad som är skillnaden mellan subjekt och objekt.

Nja, det är »de där« som är objektet.

Om någon inte vet något så enkelt som vad ett subjekt och ett objekt är, så kan jag nog tyvärr inte hjälpa dem. Alla som hade gått ut grundskolan och inte var dumma i huvudet visste det förr i tiden.

Petnoga ja. Men på fornsvenska skulle den formen ha varit inkorrekt.

Konstigt då att "de kan du lyssna på" är en brukbar sats gällande appar, om det nu är så enkelt . Endast opedagogiska lärare komplicerar i onödan. Och det gör du genom att blanda in subjekt kontra objekt.

OK, jag är ett fossil från 70-talet. När jag gick ur grundskolan var det faktiskt så att alla visste vad ett subjekt och ett objekt var utom idioter som gick vidare till fordonsteknisk och liknande i gymnasiet. Faktiskt tror jag t.o.m. att vissa på "fordon" på den tiden kunde detta. Idag kan man dock inte räkna med att elever kan någonting, förstår jag.

Okej. Hur förklarar du för din lärljunge ovanstående exempel utifrån subjekt/objekt. Är appar subjekt och DU ett objekt i traditionell mening där? Varsågod, scenen är din.

Det där är en satsförkortning enligt traditionell grammatik. Fullt utskrivet skulle det lyda: "Det är de, som du kan lyssna på". Då är det så att hela första satsen är subjekt och samtidigt en huvudsats. Den andra är en relativbisats nödvändig för sammanhanget, därav relativpronomenet "som". Enda problemet är att verbet är i första huvudsatsen är kopula och det är ett formellt subjekt. Det verkliga subjektet är dock de. Man kunde vända på det och säga: "De är det, som du kan lyssna på". Då är det tydligare att de är subjekt.

Sedan ska du veta att jag som barn och tonåring var så duktig att jag själv gick mer på känsla än grammatik och klarade mig så bra att jag fick pris från ett annat lands konsul för mina kunskaper i hans lands språk, men nog fan visste jag vad subjekt och objekt var

PS: jag skrev t.o.m. lite fel först, men nu är det rätt

Var det där ett enkelt svar för en lekman? Du tror att en som blivit informerad om subjekt/objekt- principen hade kunnat veta att det kan skrivas "<de>kan du lyssna på"? På allvar?