Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Menar du Fagerbrink? Mannen med de bisarra tatueringarna eller någon annan?

Att tingsrättsdomstolarna och deras bevisvärdering kommit så lindrigt undan från rättmätig kritik har en del samverkande orsaker som ganska naturligt inneburit att ingen haft större anledning att kritisera dem.

För det första så kan deras bevisvärdering och domar inte angripas för formella fel, då de gjort den bevisvärdering de gjort vid tillfället och att de var fria att göra den, för det är så systemet funkar. De kan inte beskyllas för rent fusk av tyepn som andra aktörer beslagits med. Det innebär inte att deras bevisvärdering var riktig och att domarna mot Quick var korrekta, men gjort är gjort och de gjorde sin bedömning som man måste sätta sig helt i deras läge för att förstå och det kan vi inte.

För det andra var de ju verkligen vilseledda av åklagare, polisutredning, psykologer och expertvittnen och eftersom dessa fel är så flagranta och den stora skulden till rättsskandalen ligger på den nivån blir det mindre intressant att diskutera bevisvärderingen.

För det tredje så är det så att de som haft störst del i att avslöja rättsskandalen i form av Hannes Råstam, Thomas Olsson och Dan Josefsson med fler mänskligt nog vill uppehålla sig vi det som var deras stora bedrift och i det narrativet skulle bara kritik mot bevisvärderingen tjäna till att förminska den insats de gjorde, som ju verkligen var formidabel. De har förståeligt nog inget större intresse av att angripa just bevisvärderingen och det är därför riktigt att deras inställning är att det inte var där problemet låg och att bevisvärderingen mycket väl kan ha varit riktig.

Jag håller inte med dem där och man kan ju t. ex notera hur Jan Guillou, som även han uttryckt att med de fakta som presenterades domstolarna var det inget märkligt att de dömde som de gjorde, ändå säger att han redan på nittiotalet hade uppfattningen att om man studerade fallet Quick framstod en bild av att det här inte var en seriemördare därför att att alla fakta pekade på att han var en mytoman. Det innebär ju ändå att domstolarna faktiskt också kunde dragit samma slutsats som de tidiga skeptiker som senare fått rätt.

En som fortfarande försvarar domarna idag, som Yrsa Stenius, påpekade i TV4 när Kwasts bok kom ut, att både åklagaren och domarna i Gällivare-målet var medvetna om att att det fanns en osäkerhet i Bergwalls vittnesmål och att det han sade ofta inte stämde internlogiskt utan att han sade emot sig själv.

Detta sade hon som ett försvar för dessa parters objektivitet och som ett bevis på att de inte drabbats av grupptänkande och var helt blinda. men om inte sådana saker som en förmodad gärningsman som säger emot sig själv ger upphov till rimligt tvivel, så är något fel med bedömningen, något mycket fel.

Man måste också tänka på att konstiga tingsrättsdomar i normala fall blir överklagade. Det är svårt att kalla tingsrättsdomarna för skandal, de har fört ett begripligt resonemang och redovisat sin värdering av materialet. Det hade gått att värdera på annat sätt och frikänna, det råder det ingen tvekan om. En högre instans hade kanske ställt andra krav och gjort en annan bevisvärdering men det får vi aldrig veta.

Tack för en utförlig redovisning!

Dels undrar jag varför de överhuvudtaget var ute i en båt först och tittade på stranden utifrån.
En tanke som slog mig var att det kunde vara en setup: Man lämnar ett spår utanför land, där det inte går att materialisera, som hunden senare kommer att reagera på. Men det verkar alltför konspiratoriskt för mig.

Dels reagerar jag på antalet utredningsmoment kopplade till Främby udde, och hur de följs på varandra. Vallningsupplägget att välja ut ett skogsområde, till 100 % avgränsat av ett stigsystem, och sedan genomföra vallningen med att gå stigen runt det valda området känns corny för mig, så enkelt på något sätt. Hur valdes denna romb ut? Och vad förväntar man sig få ut genom att enbart gå områdets yttre gräns hela vägen runt?

Det är ett förfaringssätt där momenten är abstrakt kopplade till varandra. Alla steg ser ut att vara led i hur Bergwall och Penttinen för över info till varandra och kommer en liten bit framåt i taget. Det är inga raka rör.

Josefsson försökte förra månaden i Expressen göra en poäng av att det inte var vid stranden Penttinen gjort krysset för var Bergwall faller ihop, utan senare, ca 300 meter längre fram längs stigslingan. Och ja, det är en av de omständigheter som gör slutledningskedjan abstrakt.

Man kan ju också konstatera att denna vallningskarta (där det framgår att TQ svimmar ca 300 m fr stranden) INTE finns med i extramaterialet på Lambertz websida!

Just den kartan där TQ "ringar in" gömslet har alltså utelämnats av Lambertz...
http://goranlambertz.se/book-extra/dokument-angaende-hundsoken/

Tidigare har jag inte trott att Lambertz medvetet försöker vilseleda & manipulerad. Jag har trott att han är grundlurad och inte klipsk nog att fatta det själv.

Med utelämnandet av denna karta, samt att han i princip blåljuger i Corren-videon några dagar efter att han uppenbart har läst vallningsprotokollen mm (han läste bevisligen dem i samband med B-G Bodin avklädningen) så känns det mer & mer som en medvetet taktik hos Lambertz.
http://www.corren.se/24corren/?clip=8046758

På vilket sätt framgår det att påståendena kring medgärningsmän och medgärningsmännens sadistiska bögmördande är centrala i tingsrätternas beslut 1994-2001? Jag har inte alls uppfattat det så. Visa mig gärna! Eller länka till om det verifierats eller beskrivits tidigare.

I Bergwalls versioner är medhjälparna snarast passiva och i Kwasts gärningsbeskrivningar ofta bortplockade. Hur blir deras homosexualitet central för tingsrättsledamöterna menar du? På något aldrig uttalat sätt, genom fördomar de redan bär på, eller genom ledamöternas läsning av kvällstidningar om Quick?

Medhjälparinslagen är varje gång svagheter i Bergwallåtalens gärningsbeskrivningar som jag sett det hittills. För historier innan 1977 och för Appojaure har Bergwall sett sig tvungen att ha medhjälpare för att förklara logistiken, antar jag. I övriga fall förstår jag det inte. Kwast menar 2015 att han uppfattat Bergwalls inblandning av sin bror i Sundsvall 1980-erkännandet som ett uttryck av sin sadistiska läggning riktad mot sin bror. Bergwall lämnade sin version med brodern involverad för en version som ensam resande till Sundsvall.

Bergwalls sadistiska bögmedgärningsmän är centrala i diskussionen kring Tingsrätternas bedömning av Bergwalls skuld just därför att de inte är centrala i deras resonemang! De är som hunden som aldrig skällde i Conan Doyles Silverbläsen.

Den här veckan kommer ju Quick-kommissionens utredning offentliggöras så det kan kanske vara värt att spekulera i vad den kommit fram till. Vad tror ni som följt fallet länge om detta?

Den kommer komma fram till att aktuella poliser och ansvarig åklagare gjort ett mindre bra arbete genom att inte vara objektiva och lägga fram manipulerade bevis i rätten - inget snack om det. Vad man kan komma fram till om den rättspsykiatriska biten är svårare att gissa sig till då vi inte läst några direkta journaler eller liknande.

Vad är din egen tro?

Kan du presentera några av dom bevisen istället för dom andra bevisen som du inte kan eller vägrar att presentera? Eller är det kanske samma korrekt värderade bevis som du braxat om tidigare och därför något som fortfarande är otänkbart att precisera?

Jag gissar att den kritik som rimligtvis kommer framföras lär vara formalistiskt utformad och nedtonad, det tenderar att bli så i statligt sanktionerade utredningar.

Vilka är 'de andra bevisen'? Det finns bara en radda bevis i varje Quickmål och dessa står att läsa om i aktuell stämningsansökan. Har du läst dessa till att börja med?