Alla medlemmar i HD har redan straffat ut sig genom att inte ta avstånd från Lambertz. Ändå hade jag väntat mig mer av HD. Deras beslut är svagt, mycket svagt.
Från försvarets yttrande till hovrätten:
Citat:
Till stöd för påståendet att de omständigheter under vilka Assange lever sedan den 19 juni
2012 utgör ett frihetsberövande har Assange i överklagandet åberopat några rättsfall från
europadomstolen.
Åklagarna invänder i aktbilaga 10 att rättsfallen saknar relevans eftersom de beskriver "olika
typer av frihetsinskränkningar som en stat utsatt en individ för" och då Assange "valt att
uppsöka Ecuadors ambassad och stanna kvar där. Han har möjlighet att själv välja om och
när han vill lämna ambassaden."
Åklagarnas resonemang är felaktigt. Europadomstolens praxis är relevant och innebär
följande.
Ett frihetsberövande föreligger enligt europarätten när någon tvingas välja mellan att vara
instängd eller att avstå från en grundläggande mänsklig rättighet såsom en beviljad politisk
asyl.
I Amuur mot Frankrike hade ett antal personer tagit sig till en internationell flygplats i Paris
för att ansöka om politisk asyl. Frankrike vägrade emellertid av olika skäl att låta dem
passera gränsen till Frankrike. De blev istället kvar på flygplatsens internationella zon i
omkring 20 dagar. I målet invände Frankrike bl.a. (se domen p.46) att sökandena inte var
frihetsberövade enär de när som helst själva kunde ha valt att avbryta vistelsen på
flygplatsens internationella område genom att gå ombord på ett avgående flygplan.
Europadomstolen underkände invändningen (domen p.48) och framhöll att möjligheten att
frivilligt lämna flygplatsen inte uteslöt ett att frihetsberövande existerade varefter man i
p.49 slog fast att sökandena hade varit frihetsberövade.
Detta bemötte hovrätten (endast!) på följande sätt:
Citat:
Till saken hör dock att Julian Assange kan lämna ambassaden, om han vill. Det
sistnämnda innebär att begränsningen av hans rörelsefrihet inte går att jämställa med
ett frihetsberövande (jfr Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 4:e uppl.,
s. 100-103 och däri anmärkta rättsfall).
Försvaret synar hovrättens bluff i sitt yttrande till HD:
Citat:
Hovrättens hänvisning till Danelius är märklig. Där redogör nämligen denne för just de rättsfall som Assange själv hänvisar till i avsnitt 2 i hab 19 och Danelius kommer fram till samma slutsats som Assange, nämligen att det faktum att en person har möjlighet att själv lämna sin tvångssituation saknar betydelse om detta skulle ske till priset av att han tvingas ge upp sin rätt till politisk asyl (se särskilt vad Danelius anför om Amuur mot Frankrike).
HD väljer att helt ignorera detta! Man nämner inte ens ordet asyl i sitt beslut! HD skriver helt lamt och utan motivering:
Citat:
16. JAs rörelsefrihet kan inte heller anses vara i praktiken begränsad på ett sådant sätt att det strider mot Europakonventionen.
HD väljer också att mörka den långa tiden med fotboja.
Citat:
15. Vid en bedömning av proportionaliteten ska det vägas in att JA som en
följd av häktningsbeslutet och den europeiska arresteringsordern har varit
berövad friheten i Storbritannien den 7–16 december 2010 och att han har haft
andra restriktioner där.
Man får intrycket att det endast var en mycket kort tid av frihetsberövande. Att han utöver de 10 dagarna i isoleringscell hade fotboja med daglig anmälningsplikt under 19 månader och utegångsförbud under delar av dynget, det väljer HD att inte skriva något om.
Sedan när det gäller SMS:en. Från försvarets yttrande:
Citat:
Julian Assange begärde inför häktningsförhandlingen vid tingsrätten att få tillgång till bland annat samtliga SMS som hämtats från målsägandenas telefoner. Åklagaren tillmötesgick begäran på så sätt att kopior av SMS:en överlämnades tillfälligt till försvararna under förhandlingen för att sedan återlämnas till åklagarna. Någon kopia överlämnades inte till rätten, som således inte hade tillgång till dem.
Citat:
I föreliggande fall rör det sig om ett stort antal SMS som innehåller ett flertal olika uppgifter av direkt eller indirekt betydelse för bedömningen av det händelseförlopp som ligger till grund för häktningsbeslutet. SMS:en innehåller såväl kommentarer om vad som förevarit mellan Julian Assange och målsägandena som uttalanden om syftet med de efterföljande handlingarna. För att ge en tydlig och klar bild av innebörden av SMS:en och deras betydelse för att bedöma frågan om det föreligger sannolika skäl för misstankarna krävs att SMS:en analyseras och sätts in i sitt sammanhang, både inbördes och i förhållande till övriga omständigheter. Det är givetvis inte möjligt att genomföra den bearbetningen under pågående förhandling.
Efter att till slut ha beviljat prövningstillstånd så väljer HD helt fräckt att inte ta med SMS-delen alls.
Det finns alltså bevis (SMS) som med stor sannlikhet friar Assange (eller åtminstone talar till hans fördel). Dessa bevis väljer alltså domstolarna, från tingsrätt till HD att inte vilja ta del av!
Den som påstår att Sverige är en rättsstat är antingen väldigt naiv eller en lögnare. Med fullständigt absurda åklagare som Ny och Bergstrand och inkompetenta och politiskt styrda domstolar så framstår Sverige i bästa fall som en bananrepublik.