Citat:
Ursprungligen postat av
TiaGo
förstår fortfarande inte vad som hände med den otroliga potential som uppvisades på Appetite For Destruction. Varför var Appetite så bra och allting efter så bedrövligt dåligt?
Appetite-plattan var ju sprungen ur flera års harvande, supande och allmänt dräggeri på Sunset Strip i Los Angeles. Upptakten till vad som senare blev Guns N' Roses är ju en rad projekt och mindre konstellationer som allihopa bär samma sleaziga, anrika aura om sig. Jag håller också AFD som deras bästa platta (och en av rockhistoriens vassaste plattor, därtill) just för att den är så skitig, rå och opretentiös. Use Your Illusion-plattorna består ju av en del låtar som sorterades bort från Appetite, och som dessutom skrevs och producerades under de år då Guns N' Roses var det största och absolut hetaste som rockvärlden hade att presentera. När det fattiga rocklivet i en trång lägenhet bland flaskor och heroin byttes ut mot ett ändlöst turnerande i första klass, champange hit och dit och en bästsäljande platta som drar in mer pengar än vad bandet hinner göra av med... då blir det ju per automatik omöjligt att återskapa samma sorts låtar, utan istället blir det tio minuters långa pianoballader och allmänna rockdängor som inte hade nog med punch för att rymmas på Appetite.
Säga vad man vill om Use Your Illusion I & II men "bedrövligt dåliga" är väl att ta i, kan jag tycka. De saknar gnista och de saknar en redig portion av känslan, men de är välproducerade plattor med flera storslagna och väl skrivna, komponerade och framförda låtar. Sägas bör också att Izzy Stradlin var en stor motor som ledsnade stenhårt i början av nittiotalet och gick rätt hårt på brunt heroin. Är det någon musiker vars insatser bakom det bländade rampljuset inte skall underskattas, så är det Izzy Stradlin.