Hyllningstråd: Guns n' Roses

I diskussionen om vad som gjorde GN'R till den jävla sonic-boom som de kom att bli i slutet på 80-talet och vem eller vilka som har talangen i sig, bör man också komma ihåg att människor inte är några maskiner och att kreativitet alltid föds ur någonting. Samtliga medlemmar upplevde Los Angeles och Sunset Strip i ett haze av sprit, droger och riktigt smutsig rockmusik i sina early twenties; om inte det är en ideal-setting för sleazig hårdrock att födas ur, så vet jag inte vad.

Det är svårare att återskapa en sådan känsla när man börjar närma sig fyrtiofem, utvecklar lungemfysem och de enda groupies som är intresserade är trailer-morsor med trampstamps.



Givetvis är det en attityd; Guns N' Roses är inte värre än Mötley Crüe eller Skid Row och enbart måttligt värre än svärmorsdrömmarna i Iron Maiden. "Världens farligaste band" är ett försäljningsknep och sannolikt myntat av någon rockjournalist i någon av de otal biografier och berättelser från alla håll och kanter.

Angående Slash skivor efter Guns N' Roses...

Slash's Snakepit - It's Five O'Clock Somewhere
Slash's Snakepit - Ain't Life Grand
Velvet Revolver - Contraband
Velvet Revolver - Libertad
Slash - Slash
Slash featuring Myles Kennedy - Apocalyptic Love
Slash featuring Myles Kennedy & The Conspirators - World of Fire

Jag tycker inte det är riffen eller solona som det finns avsaknad av utan mer låtskrivandet. Både texter, men också intressanta uppbyggnader. Det är skillnad på en riktigt bra låt, en bra låt och en okej låt. Skillnaden i Slash fall bygger mer kring detaljerna runt gitarrspelet än själva gitarrspelet. Jag tycker det finns minnesvärda melodier, bra ös och annat i hans gitarrspel både här och där. Men många låtar bara maler på utan att lämna något större intryck.

Jag har inget problem att lyssna igenom t.ex. "Apocalyptic Love", men frågar mig någon efteråt, "Vilka låtar gillade du mest?". Då står jag mest och stammar. Tycker låtarna ofta saknar en riktig karaktär och skivan blir en röra går emellan bra låtar och okej låtar. Tempot och riffen gör att intresset inte försvinner under lyssnandet. Allt som allt en godkänd rockskiva, men inte något som kommer gå till historien.

Som lyssnare känns det som att det är alldeles för mycket jammande involverat. Inte för att det är dåligt eller behöva vara dåligt, men för att skapa minnesvärda låtar krävs åtminstone i Slash fall något mer. Någon annan t.ex. en producent som kan snickra ihop något och våga säga vad som fungerar och inte. Det känns som att ingen riktigt "vågar" ifrågasätta och säga "Men.. Vad händer om vi tar det introt där och lappar ihop det med den lugna delen?" eller liknande.

Jag tycker det finns många låtar som har potential att bli hits eller minnesvärda rocklåtar, men saknar det lilla extra. Jag är svag för en del av Velvet Revolvers låtar, men skivorna som helhet är sisådär om jag ska vara ärlig. Finns många låtar på första skivan jag aldrig återkommer till spontant.

Jag såg om "Behind the music" och det är inte underligt att folk överlag skyller allt på Axl Rose. I princip allt som gick fel läggs på honom. Övriga saker snuddar man mest vid eller nämner inte alls. Man får en mycket mer komplett bild när man läser de gamla medlemmarnas biografier eller lyssnar till intervjuver. Det är uppenbart att VH1 valde ett spår och sedan körde stenhårt på det. Tyvärr verkar det vara dem som fått genomslag.

Någon lycklig själ här som såg Guns N Roses när de var som störst? Lust att berätta hur det var?

Hyllningstråd? De måste ju vara historiens mest överskattade band. Paradise City kan mycket väl vara den mest segdragna låten i hela musikhistorien.