Vit makt-musik = entartete kunst?

Om vi gör en anakronistisk tankelek och utsätter Hitler för vit-makt musik tror jag han avskytt den, unbedingt. Himmler hade gillat vissa texter och ffa konvolut, Goebbles hade diggat i smyg, i avskildhet, ung som han förhöll sig till jazzen...

Vad har Vit makt med nationalsocialism att göra? Visst hyllar ofta dessa musiker Tredje Riket. Men i grunden är Vit makt rörelsen inte direkt 100% synonymt med Adolf och hans män.

Jag har redan skrivit om det där tidigare i tråden.

Därför att ert val av "musik" säger allt om er totala brist på musikalisk bildning.

Envar som sätter denna smörja högre än t.ex. Wagner och Richard Strauss skall naturligtvis inte ha något som helst inflytande över kulturpolitiken i ett sunt samhälle.

Nu kan det emellertid aldrig bli så heller. Vad för samhälle er verksamhet i övrigt än kan tänkas leda till, så skulle ni tämligen omgående finna er förpassade till arbetsläger för kulturell omskolning.

Vilken ledare, intresserad av att befrämja sin etnicitets utveckling, skulle någonsin kunna acceptera att folk i vithetens namn beter sig som brölande, obildat drägg?

En bekant spelar i ett litet dixielandband. De spelade i Tyskland med hygglig publik framgång. Men när de offentligt framförde sin uppjazzade version av gamla skillingtrycket "Alpens ros", infann sig polisen och uttryckligen förbjöd dem att spela just den låten, som påstods vara "politisk" och "nazi". Övriga låtar - blues-och jazz - på repertoaren vållade inga som helst problem.
De körde Alpens ros utan text. Hur kan melodin till ett gammalt svenskt skillingtryck överhuvudtaget vara politiskt?

Men vad har vilka ljud som produceras av ett instrument att göra med hur folk beter sig?
Ärligt talat känns det som att du är mer intresserad av att lajva 30-talet än vad du är intresserad av politik. Lite som nazisten i Göran Oredssons bok som är nazist för att han gillar stövlar.

Jag ser till framtiden. Men för att besegra det vi i generaliserande termer kallar kulturmarxism, så måste vi utgå från vårt vackra kulturarv. Det vi gjort säger allt om vilka vi är. Och vänstern har därför gjort allt för att förstöra det. Allt de tar i blir smuts. Wagner är bara ett exempel, men se på alla dåliga uppsättningar som görs av hans mästerverk idag. Kulturvänstern vill att vi ska glömma bort Wagners budskap, som till sin natur är germanskt.

När det gäller musik kan man utan tvekan säga att västerlandets klassiska musiktradition är en av våra största bedrifter. Jag förstår att det krävs mer av lyssnaren, men utan kärlek till den är man i sanning en fattig människa.

Självklart ska kulturen utvecklas, men då mot former som är motsatsen både till den degenererade populärmusiken och den lika degenererade "seriösa" musiken av idag.

Ge den klassiska musiken en chans så ser du tydligare hur storartad vår kultur är.

På samma sätt läser man först de stora författarna, innan man (i studiesyfte) läser en modern, svensk deckare eller något annat skit.

Kulturmarxismen är en mäktig fiende, och vårt främsta vapen är bildning.

En på sin tid mycket framstående svensk nationalsocialist - Lindholms viceführer - Erik Walles - skrev boken "Jazzen anfaller" med ett rabiat avståndstagande från den afroamerikanska musiken.
Den boken är numera ett eftertraktat samlingsobjekt för inbitna jazzdiggare. Dels som tidsdokument, dels och framförallt som - muntration. Man skrattar åt den svenske nationalsocialistens rigida och enfaldiga förkastelsedomar över afroamerikansk musikkultur.
Historiens höga beskydarinna Clea har säkert sinne för ironisk humor.

Bara för att klassisk musik är bra så betyder väl inte det att modern musik är degenererande? Förstår inte riktigt hur tonerna i sig är degenererande.
Jag lyssnar ofta på klassisk musik och uppskattar det, frågan är hur mycket du har lyssnat på t ex black metal?

Frågorna du ställer är högst relevanta.

Först, kan toner i sig vara degenererade? Nej, det kan de förstås inte. Inte i sig själva. Men, om vi ser på det filosofiskt, musik är mer än bara tonerna. Eller åtminstone mer än bara ljud. När du lyssnar på musik så befinner du dig i en annan värld. Och den världen innehåller värden. Du får känslor av helt olika slag. Musik kan ta fram allt möjligt inom oss, både det djuriska och det andliga.

Är all modern musik dålig? Nej, det tycker jag inte. Dock, det mesta som skrivs för den "seriösa" publiken är skräp. När t.ex. ett symfoniskt verk uruppförs idag, är risken stor att det mest liknar ett skämt, eller en förolämpning. Ungefär som modern konst.

När det gäller black metal så räknar jag inte den genren till populärmusik. Jag kan uppskatta en del BM i lagom doser. Om du liksom jag gillar klassisk musik, gissar jag att vi även hör samma "saker" när vi lyssnar på BM. Jag hör djupet, det verkliga djupet i människans själ. På det viset är BM äkta, själva motsatsen till pop. Det finns också andra subgenrer som kan uppfattas på samma sätt, t.ex. doom metal.

Men, men... den klassiska musiken måste enligt mig utgöra fundamentet i en nationell väckelse. Den kan ta oss till våra högsta höjder. Och den återspeglar vilka vi är. Ingen annan kultur har kunnat skapa något liknande. Den är grundläggande för vår civilisation. Något som pop/rock aldrig kan vara.

Alltså, om det nu är så att BM och andra "djupa" former av rockmusik kan uppskattas, så gäller inte detsamma för vit makt-musik. De exempel jag hört inom den sistnämnda genren är rent skräp (enligt mig naturligtvis). Den är för enkel, aggressiv men utan djup. Det är en protestmusik för de sinnessvaga, ungefär.

Så, för mig, är vit makt-musik liksom det mesta inom pop/rock, i ordets rätta mening 'degenererad'. Den passar bra för fotbollshuliganer och kanske negrer. Och skinheads.

Om nu någon tar illa upp, kom ihåg att detta är min högst personliga åsikt. Men det går inte att jämföra Beethoven med Skrewdriver. Och det är Beethoven vi behöver.

Hmm, intressant. Nu är jag inte någon musikexpert i något avseende, men jag skulle säga att huvudskillnaden mellan klassisk musik och modern "mainstreammusik" generellt är att den klassiska musiken tilltalar intellektet, medan modern musik tilltalar de mer basala drifterna.

Klassisk musik kanske inte är så instinktivt tilltalande och medryckande men om man istället lyssnar mer noggrant och försöker ta in alla olika komponenter som ingår så framträder ofta en ljuvlig och mycket raffinerad symfoni som man kan uppskatta på ett sätt man inte kan uppskatta diverse "dunk-dunk-musik".

Modern musik å andra sidan kanske är mer instinktivt tillfredsställande men den har inte samma djup som klassisk musik enligt mig, istället för att bli bättre ju mer man lyssnar så blir man trött på den eftersom den inte har så många "lager" och är ofta ganska simpel.

Har på senare tid märkt att det kommit fram en ny sorts progressiv rock/metal som på många sätt liknar klassisk musik, med mer fokus på genomtänkta och mångfacetterade melodier, vad tycker du om sådan musik? Genrenamnen är kanske lite oklara och godtyckliga men jag syftar på sådant som brukar kallas för "djent", "math metal" etc.

Måste man ställa klassisk musik och populärmusik mot varandra? Det är väl två skilda sorters musik egentligen som ska nyttjas på olika sätt.

Och även långt innan det fanns nåt som kallades rockmusik så fanns det folkmusik som fyllde samma funktion. Man hade denna musik mer för dans och fest, man satt inte ner koncentrerat och lyssnade som man gör med klassisk musik.