Citat:
Polis och åklagare borde också kunna ta till sig synpunkter (särskilt SoS:s). Det bör noteras att Rättskem var tämligen tydliga med att värdet aldrig tidigare hade uppmätts och var extremt redan i sin första rapport.
Domstolen gick i första hand på att mätvärdet inte var tillräckligt tillförlitligt i andra hand på att alla vittnesmål beskrev ett korrekt agerande av den misstänkte. Även detta klargick tämligen tydligt efter att all personal hade förhörts. Alla förhör av betydelse gjorde efter att åklagarkammaren hade offentliggjort större delen av gärningsbeskrivningen.
Domstolen gick i första hand på att mätvärdet inte var tillräckligt tillförlitligt i andra hand på att alla vittnesmål beskrev ett korrekt agerande av den misstänkte. Även detta klargick tämligen tydligt efter att all personal hade förhörts. Alla förhör av betydelse gjorde efter att åklagarkammaren hade offentliggjort större delen av gärningsbeskrivningen.
Det kan man tycka, utan problem.
Samtidigt måste man tänka på att när polismyndigheten självmant tar upp saken till granskning blir det orimligt att lägga ner utan fullgoda skäl. Det belyses rätt sällan, men OM det förekommer en avlivningskultur inom sjukvården (vi vet vem som påstår det) går det ju inte att an att sopa något som SER UT att vara uppseendeväckande tydligt under mattan - det vore inte rätt, vare sig mänskligt eller juridiskt.
Jag är dessutom av åsikten att av två utfall av processen, var det till flertalets och vårdens fördel att den gick till vägs ände, med ett tydligt (ovanligt tydligt) frikännande. Alternativet, att saken lagts ner med motiveringen att "brott kan ej styrkas" hade närmast garanterat skapat just det som vården (vi alla, rimligtvis) ville undvika - en uppfattning av samhället skyddar sina egna, att avlivning var en självklar "sanning", att makten har talat och att oegentligheter sopats under mattan.
Men att saken var sådär glasklar före rättegången vet jag inte om jag vill hålla med om.