Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Att göra någon form av matematisk sammanvägning av de anförda bevisens värde kanske inte är så dumt. En fördel är ju att andra får möjlighet att förstå hur han har resonerat. För övrigt tror jag inte att Lambertz menar att det faktiskt är över 100% sannolikhet för att Quick är skyldig.

Jag har ingen aning om hur andra HD-domare gör en övergripande bevisvärdering. Det kanske är vanligare att man går på magkänslan?

Hur som helst verkar det vara lite av lotteri hur en resningsansökan behandlas. Utfallet beror nog oftare på vilka vindar som blåser i media o.s.v.

Edit: I just det här fallet verkar det ju ha ordnat sig till slut, men t.ex. Kaj Linna och Ari Mattinen har fortfarande inte fått resning beviljad. Det skulle vara intressant att veta vilken metod HD-domarna har använt för att värdera bevisningen i de fallen.

Nu vet jag inte om jag missuppfattat något men är inte detta något som sker ständigt. en åklagare leder en förundersökning och ska sedan fatta beslut om att gå till domstol ( om han tror att det kan leda till fällande dom) eller lägga ner åtalet ( om han inte tror att det kan leda till fällande dom). Här har ett stort antal åklagare gått igenom fallen och kommit fram att man inte tror på fällande dom alltså kan/får dom inte ta fallen till domstol och lägger ner åtalen, helt enligt regelboken. Har jag missat något ?

Det har du säkert rätt i.
Det verkar vara mer regel än undantag att GL inte menar det han skriver och säger.

Ge dig "Bohlwinkel"! Signaturen "Gubbrora" har sammanfattat allt helt korrekt. En åklagare har granskat och värderat bevisningen i varje Quick-ärende och funnit att den inte håller för åtal. Och det här sker i alla brottmål, inte bara Quick-målen. Först värderar åklagaren om hen kan "på objektiva grunder emotse fällande dom". Är svaret nej väcks ej åtal.

Ditt användande av härskarteknik i denna tråd, t ex att genomgående kalla såna i tråden som inte tycker som du för "dumma i huvudet", är faktiskt lite roande. Kul nog struntar folk i detta och fortsätter debattera dig. Kanske har du något att lära av det som hänt i Lambertz fall, nämligen att man tillslut förlorar sin trovärdighet med osaklig argumentation.

Bohlwinkel är klart underhållande han är nästan Lambertzk i sin närmaste magnifika uppskattning av den egna personen och hans närmast sjukliga behov att idiotförklara personer med en annan uppfattning än hans egen. Det är nästan så att man kan misstänka att det finns något mer än själarnas gemenskap dom emellan.

Du har missat steget där resning beviljas. Annars är det i princip rätt.

Det är fullkomligt sanslöst hur litet ni förstår.

I ett vanligt mål lägger åklagaren ned förundersökningen om bevisningen inte räcker. Det innebär att han inte väcker åtal och att saken alltså aldrig når tingsrätten.

I ett resningsmål skall saken prövas en gång till. Det blir alltså rättegång även om åklagaren inte anser att bevisningen räcker. Sedan är det en helt annan sak att det blir en friande dom eftersom domstolen knappast kan döma någon utan en aktiv åklagare.

Det är med andra ord så stor skillnad det kan bli mellan ett vanlig nedlagd utredning och en resningsdom. I första fallet ingen rättegång. I andra fallet rättegång.

Nu väntar vi bara på facesafen att Bohlwinkel "märker ord".

Hoppade över det, eftersom min poäng är att det är självklart att åklagare lägger ner om dom inte tror sig kunna nå en fällande dom. Precis på samma sätt som många polisanmälningar inte resulterar i rättegång eftersom förundersökningar läggs ner då brott inte går att styrka och liknande. Därför är det helt poänglöst att klaga på att ingen domstol "friat" Bergwall.

Tack, nu svarade du ordentligt och dessutom intressant. Så du menar alltså att samtliga åklagare som valt att inte gå vidare och ta upp målen på nytt har haft fel, så går alltså inte att göra. Enligt dig så är dom skyldiga att pröva fallen på nytt, trots att dom anser det utsiktslöst att nå framgång.

Men det kan väl knappast vara en unik kunskap för dig. Åklagarnas beslut borde väl i så fall gå att överklaga framför allt om det är någon form av tjänstefel eller brott mot lagstiftningen. Vem har rätt att överklaga ett sådant beslut och kan verkligen ett så felaktigt beslut vara juridiskt giltigt

Skulle du bara för formens skull kunna hänvisa till lämpligt lagrum där det framgår att det föreligger åtalsplikt för åklagaren i strid mot dennas övertygelse

Det är klart att det går att göra, det är ju precis så det gått till.
Vilka är "dom"?
Vilken kunskap tänker du på?

Vilket beslut?
Vad tänker du på för beslut nu?
58 kap. rättegångsbalken kan du läsa. I 7 § står:

Ordmärkeri handlar det om när det inte innebär. någon skillnad i praktiken. När man bara bara hävdar att folk är dumma utan att förklara vad det är för sådan skillnad de missat.så får du finna dig i både i att folk anser att du märker ord och att det leder till tvivel på din påstådda kompetens.

Samt nej du behöver inte ens förklara skillnaden här. Det kan förövrigt inträffa vid andra tillfällen än efter resning.Det flera och inte bara här i tråden ifrågasätter är om skillnaden har den betydelse Lambertz vill ge den.

Intressant artikel:
http://stephanpomp.blogspot.se/2015/05/lambertz-och-konsten-att-skapa_17.html?m=1