Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Jag kan visst sätta mig in i JA:s situation. Men då jag trots allt gör bedömningen att han är paranoid så är inte lösningen att gå honom till mötes utan att snarare ge honom behandling i någon form. Det är lite som med flygrädda, antingen får man ta tåget hela livet eller så går man i terapi och kan övervinna sin rädsla. Med samma motivering skulle ju vilken (misstänkt) brottsling som helst kunna åberopa någon konstig rädsla/fobi/paranoia för att slippa undan ansvar för brottet.


Rätten känner till förhållandena via inlagan men det är en annan sak hur stor vikt man fäster vid det. Det ligger i JA:s sak att överdriva dessa förhållanden, antingen per strategi eller med koppling till (av mig bl.a.) påstådd paranoia.

Det finns alltid möjlighet till olika utgång i en domstol eftersom det i 100% av fallen handlar om bedömningar och människor tänker lite olika. Det är så det fungerar och ingen har hittills kommit på något bättre system.

Dock har väl knappast HD något intresse utan HD hanterar mål enligt gällande lagstiftning. Menar du att HD skulle vara jävig i fallet JA? Det är en allvarlig anklagelse. Jag tror inte ett dugg på detta utan jag tror faktiskt att den stora uppmärksamheten kring JA snarare gynnar honom i rättens beslut. Man fäller bara bortom rimliga tvivel, vilket i sig är en subjektiv bedömning och som vare sig man vill det eller inte sannolikt påverkas av uppmärksamheten kring ett fall. Finns det en skock följare med konspirationsteorier som blint står på JA:s sida och är väldigt högljudda så är det för mig uppenbart att rätten är extra noga med att ha fog för sitt beslut om det missgynnar JA, alltså att bedömningar görs i hans favör då det finns ett utrymme för subjektiva bedömningar.

Trams.

Man kallar inte någon för paranoid om denne har fog för sin oro. Det har JA. Se trenterx senaste inlägg. Det är ju väldokumenterat vilka hot det finns mot JA. Om inte domstolen tar detta på allvar, så är det inte JA som har fel. Dessutom kan han inte vara helt fel ute. En av domarna i HD ville ju ge honom rätt.

Som sagt, trams från din sida.

Det råder delade meningar om detta, du kan inte avfärda det med trams bara för att du har en annan åsikt. Min ståndpunkt verkar stämma hyfsat med HD:s beslut, i så fall är detta också trams?

Du anser att det faktum att en av fem rådmän hade en avvikande åsikt skulle innebära att JA inte är fel ute. Mot detta skall då vägas att majoriteten av rådmännen, de fyra andra, ansåg JA:s överklagande om häktning ska avslås. Jag ser denna argumentation som ologisk men du har rätt till din åsikt.

Justitierådet Svante O. Johanssons avvikande mening handlar om att han gör en annan tolkning av proportionalitetsprincipen. Men nu har ju rätten fattat ett beslut och det är detta man ska förhålla sig till. Eller anser du att minoritetens beslut skall råda i rätten?

Speciellt intressant från domen är bl.a.


och


och

Då kan du väl plocka fram några sådana exempel. Jag påstår att du, som vanligt, har helt fel.

Det går givetvis inte att plocka fram eftersom det inte av domskälen framgår att någon hävdat att man bedömt extra mycket i någons favör. Det är ett resonemang jag för baserat på att det ofta blir så när mediadrevet går. Du har säkert sett många liknande fall då man fattar beslut som påverkas av opinion osv där det inte tycks vara betingat av de faktiska omständigheterna. Detta behöver inte vara fel i sig i en domstol, eftersom det finns ett visst "spann" att bedöma omständigheter kring. Detta har vi ju även sett forskning på angående hur nämndemän från olika partier dömer, och den politiska förankringen var ju dessutom något man ville ha med systemet så det är inte heller fel. Människor gör helt enkelt olika bedömningar, påverkade av en massa olika saker. Trots att resultatet är binärt, bifall eller avslag, så kan olika utslag samtidigt vara helt korrekta just för att det finns ett OK spann i bedömningsgrunderna. Det är så det måste vara eftersom det inte går att mäta brott, uppsåt etc. med mätinstrument.

Du gör det mycket lätt för dig.Hur man än dömer, så tycker du alltid att det är rätt?

Det måste vara skönt att ha din inställning till saker och ting.

Nej, det är inte alltid rätt bedömning i domstol, därför finns möjlighet att överklaga i olika instanser. Men man måste komma ihåg att det ALLTID handlar om människor som gör bedömningar.

Ska man ta ett urartat fall, där det verkligen står och väger mellan skyldig eller icke skyldig, så är bägge utgångarna lika rätt eller fel, beroende på hur man ser det. Domstolen måste komma fram till det ena eller det andra och det finns inget facit. Visst kan den misstänkte veta om hen har begått brottet men det kan ändå finnas en massa tolkningar kring uppsåt etc.

Vi bor i en av världens minst korrupta länder och en av världens bäst fungerande demokratier (enligt utomstående bedömare). I och med detta (och baserat på de rättsfall jag följt genom åren) så har jag ett stort förtroende kring vårt rättsväsende, inklusive möjligheter att överklaga till högre instans. Givetvis är det större chans att domen blir "fel" i lägre instans. Men det är inte så enkelt heller, det handlar om bevisvärdering etc. som görs av människor. Säg att tingsrätten utdömer ett straff som sen hovrätten sänker. Det kan mycket väl vara så att tingsrättens straff var korrekt rent objektivt sätt (jämfört med brottet, i den mån man kan veta alla detaljer kring detta), men att hovrätten gör en mer försiktig bedömning och straffet blir lite för lågt. Oavsett detta, har vi kommit till i laga kraft vunnen dom i svensk domstol så har jag mycket högt förtroende för detta. I en bananrepublik/diktatur/icke-demokrati är det förstås något helt annat.

Därmed har jag högt förtroende för HD:s avslag mot JA:s överklagande av häktningen. Detta innebär också att om beslutet hade varit det motsatta så hade jag haft högt förtroende för det. Domstolen har tillgång till mycket mer (korrekt) information i fallet än vad allmänheten har.

Man kan fråga sig om svenskt rättsväsende är, eller alltid har varit helt perfekt, eller om det finns utrymme för förbättringar? Om det skulle vara så, det senare, kan det då finnas anledning att ifrågasätta hur olika aktörer i rättsväsendet agerar eller rent av luckor i rättsprocessen som sådan?

Ingenting är perfekt, det finns alltid utrymme för förbättringar. I bästa fall har man en väl fungerande kompromiss som är OK i normalfallen men kanske inte är perfekta ute i hörnen när det kommer till udda rättsfall. Samhälle, teknik, lagar, omvärlden etc. ändrar sig också med tiden och rättsväsendet behöver hänga med.

Vad gäller luckor i rättsprocessen så får sådana täppas till, liksom luckor i asylsystemet om det är så att personer söker och får asyl utanför vad systemet var tänkt för.

felpost

Jag har tittat på vad HD tidigare sagt om proportionaliteten i häktningsbeslut. Ur NJA 2007 s. 337:


Det var alltså redan fastställt av HD att enbart det faktum att åklagaren inte prövat möjligheten till förhör i London gör häktningen av JA oproportionerlig. Kanske har man i HD sett sig tvugna att ta upp just denna punkt för prövning eftersom MN så flagrant tycks ha brutit mot praxis? (Annars är det ju alltid enklast för HD att neka prövningstillstånd då de inte behöver motivera ett sådant beslut.)

Det finns dock en brasklapp. NJA 2007 s. 337 fortsätter:


"Utredningstekniska skäl". Detta är bekanta ord för oss som följer detta ärende. Men uppenbarligen ligger det på åklagaren att visa att sådana finns, vilket alltså inte gjorts.

För mig framstår det som helt klarlagt att häktningen skulle ha hävts om inte åklagaren lovat att pröva förhör i London.

Ytterst märkligt att HD godkänner enbart en avsiktsförklaring från åklagaren. Vid tidpunkten för HDs prövning har åklagaren ju faktiskt inte prövat andra möjligheter. Skulle man alltså även i fallet NJA 2007 s. 337 ändrat sig om åklagaren i sista stund sagt sig vilja pröva andra möjligheter? Justitierådet Svante O. Johanssons bedömning är den naturliga.

Vidare i NJA 2007 s. 337:


Vi kan alltså vänta oss att MN just nu arbetar för att troliggöra att förhör i London ej kan ge tillräckligt underlag för förundersökningens slutförande.