Citat:
Dina frågor visar att du inte har läst hovrättsdomen. Domen var enig.
Du har alltså bildat din uppfattning på ett tv-program, och anser OW skyldig. Men om du läser domarna ser du att tingsrätten gjorde ett fundamentalt fel. Den bildade sig en uppfattning om helheten först, och gick därefter igenom bevisen. Så, t.ex, ansåg tingsrätten att Malin gick av vid Linaplatån, som låg nära OW:s bostad. Detta trots att ett vittne berättade att hon och hennes två pojkar var de enda som steg av bussen där. Men det passade inte in i helheten, så tingsrätten misstrodde det vittnet trots att fler vittnen sa att Malin åkte längre.
I TV-programmet påstods också att Malin troligtvis gick av vid Linaplatån, och programmakarna skaffade fram en buss och lät ett vittne, Agneta, åka med för att återuppleva resan. Men Agneta kom aldrig till tals om var Malin steg av. Det beror på att hon berättade i domstolarna att hon var ensam om att stiga av bussen vid hållplatsen efter Linaplatån och att Malin satt kvar. Det föll inte programmakarna i smaken, så antingen fick hon inte uttala sig, eller så klipptes det bort. Så manipulerar man sanningen i ett TV-program, utan att ljuga rakt ut.
Hovrätten prövade bevisen på ett annat sätt än tingsrätten, detaljerna före helheten, och fann att bevisen inte höll för att skapa helheten.
Christian Diesen: GRUNDERNA FÖR BEVISVÄRDERINGEN:
Därför friades OW i en välmotiverad dom.
Jag undrar hur många fler i tråden som har bildat sig en uppfattning i skuldfrågan på ett TV-program, utan att sätta sig in närmare i fallet.
Om du inte har en aning om vad som gäller, varför yttrar du dig? Man ansöker inte hos någon myndighet om preskription i brottmål. Orden preskribera/preskription finns över huvud taget inte i Brottsbalken.
I normalfallet ser åklagaren att brottet är preskriberat och åtalar inte. Skulle åklagaren missa detta och åtala är det domstolen som ska pröva om brottet är preskriberat och i så fall ogilla åtalet.
I detta fall får HD ta ställning till en eventuell resningsansökan, och godkänna den om en ny rättegång sannolikt leder till fällande dom. Den får då ta ställning till om brottet är preskriberat, och finner den att så är fallet är det inte sannolikt att en ny dom blir fällande, tvärtom, det är ytterst osannolikt eftersom det är olagligt. Därför ska ansökan avslås om HD finner att brottet är preskriberat.
Du har rätt i att det är en myndighet som avgör om brottet är preskriberat, men det är inte polisen och det sker inte efter ansökan. Regeringen har ingen talan, domstolsväsendet är inte underställt regeringen. Din gissning bottnar i okunnighet.
Du har alltså bildat din uppfattning på ett tv-program, och anser OW skyldig. Men om du läser domarna ser du att tingsrätten gjorde ett fundamentalt fel. Den bildade sig en uppfattning om helheten först, och gick därefter igenom bevisen. Så, t.ex, ansåg tingsrätten att Malin gick av vid Linaplatån, som låg nära OW:s bostad. Detta trots att ett vittne berättade att hon och hennes två pojkar var de enda som steg av bussen där. Men det passade inte in i helheten, så tingsrätten misstrodde det vittnet trots att fler vittnen sa att Malin åkte längre.
I TV-programmet påstods också att Malin troligtvis gick av vid Linaplatån, och programmakarna skaffade fram en buss och lät ett vittne, Agneta, åka med för att återuppleva resan. Men Agneta kom aldrig till tals om var Malin steg av. Det beror på att hon berättade i domstolarna att hon var ensam om att stiga av bussen vid hållplatsen efter Linaplatån och att Malin satt kvar. Det föll inte programmakarna i smaken, så antingen fick hon inte uttala sig, eller så klipptes det bort. Så manipulerar man sanningen i ett TV-program, utan att ljuga rakt ut.
Hovrätten prövade bevisen på ett annat sätt än tingsrätten, detaljerna före helheten, och fann att bevisen inte höll för att skapa helheten.
Christian Diesen: GRUNDERNA FÖR BEVISVÄRDERINGEN:
Därför friades OW i en välmotiverad dom.
Jag undrar hur många fler i tråden som har bildat sig en uppfattning i skuldfrågan på ett TV-program, utan att sätta sig in närmare i fallet.
Om du inte har en aning om vad som gäller, varför yttrar du dig? Man ansöker inte hos någon myndighet om preskription i brottmål. Orden preskribera/preskription finns över huvud taget inte i Brottsbalken.
I normalfallet ser åklagaren att brottet är preskriberat och åtalar inte. Skulle åklagaren missa detta och åtala är det domstolen som ska pröva om brottet är preskriberat och i så fall ogilla åtalet.
I detta fall får HD ta ställning till en eventuell resningsansökan, och godkänna den om en ny rättegång sannolikt leder till fällande dom. Den får då ta ställning till om brottet är preskriberat, och finner den att så är fallet är det inte sannolikt att en ny dom blir fällande, tvärtom, det är ytterst osannolikt eftersom det är olagligt. Därför ska ansökan avslås om HD finner att brottet är preskriberat.
Du har rätt i att det är en myndighet som avgör om brottet är preskriberat, men det är inte polisen och det sker inte efter ansökan. Regeringen har ingen talan, domstolsväsendet är inte underställt regeringen. Din gissning bottnar i okunnighet.
Klippt från inlägg 65.
En av ledamöterna var i alla fall oening:
"Från domen var adjungerade ledamoten, f.d. hyresrådet Tord
Fahlander skiljaktig. Han anförde följande.
I målet är ostridigt att Malin varit ombord på
den aktuella bussen vid avfarten från E4 mot
Husum. Det är också utrett att Malin stigit av
bussen någonstans under färden in mot Husum. Av
bl a B:s vittnesmål framgår att avstigningen
sannolikt skett vid Linaplatån och att Malin som
varit helt obekant på platsen, därefter gående
begivit sig i riktning mot E4. Ungefär samtidigt
råkar Olof påbörja sin av modern aktualiserade
promenad. Av vittnesmål och Olofs egna uppgifter
framgår att Olof och Malin samtidigt gått på var
sin sida om Bruksvägen mot E4. Vad som därefter
inträffat är däremot höljt i dunkel.
När Malin ungefär ett halvt år senare påträffades
mördad kunde konstateras att gärningsmannen måste
ha varit en sexuellt störd person, vilket
uppenbarligen stämmer in på Olof.
Olof har under hela förundersökningen kommit med
lögnaktiga uppgifter, ibland för att förta verkan
av polisens spaningsresultat t ex att han touchat
flickan och haft samlag med henne mot betalning.
Olofs förklaring att han ljugit för att väcka
uppmärksamhet bär inte sannolikhetens prägel.
Vid påträffandet var Malins armar och ben bundna
med tejp och även munnen hade varit tejpad. På
Malins byxor var gylfen uppknäppt och bak var
byxorna uppskurna. De Olof tillhöriga
plastkassar, som polisen funnit noga undangömda
under ett uthus hemma hos Olof, innehöll bl a en
kniv, samma sorts tejp som använts på Malin och
flera bilder av flickor bundna på samma sätt som
Malin. Vidare hittades i en av kassarna två
relativt stora dockor som Olof gjort sådan
åverkan på som liknar den som gjorts på Malins
byxor. Hur den s k GOP-teckningen än må ha
tillkommit kan inte bortses ifrån att vissa
märkliga detaljer där överensstämmer med vad som
konstaterats på Malins kropp.
Polisen har kunnat konstatera att någon en tid
innan Malin påträffades varit på fyndplatsen och
kompletterat tejpningen av Malin och även bättrat
på gömstället med färskt granris. Detta kan tyda
på en gärningsman från trakten.
Det mest graverande för Olof är de fibrer som
påträffats hos honom och som med största
sannolikhet härrör från den tröja av den mycket
speciella och ovanliga typ som Malin hade på sig
vid försvinnandet. Det har konstaterats att
Malins tröja klippts eller skurits sönder. Det
framstår inte som en tillfällighet att en av de
tre hos Olof påträffade fibrerna hittades just på
en sax.
Till allt detta kommer vad Olof känt till om
Malins hårborste och vad Olof yttrat under
rekonstruktionen. Han har heller inte velat
utesluta att det kan ha varit han som dödat
Malin, ett märkligt yttrande om han varit
oskyldig.
Det mönster som sålunda framkommit genom Olofs
egna uppgifter och den i övrigt förebragta
utredningen lämnar vid en helhetsbedömning enligt
min mening inte utrymme för att någon annan än
Olof skulle ha berövat Malin livet. Sammantaget
finner jag därför, i likhet med tingsrätten, att
det föreligger övertygande bevisning för att Olof
gjort sig skyldig till vad åklagaren, såvitt nu
är i fråga, lagt honom till last. Gärningen är,
som tingsrätten funnit, att bedöma som mord.
Enligt min mening skall den överklagade domen stå
fast såväl i brottmålsdelen som i fråga om de
till skäligheten vitsordade skadeståndsanspråken.
Målnummer B 375/98"
