[...]
Aldrig tidigare har det varit så tydligt för mig att det är under Tyr-runan som motståndet kommer att enas.
Citat:
Ursprungligen postat av Skierfe
Fast problemet är väl att ni i NMR är för radikala? Dessutom är ni ju uttalade nationalsocialister. SvP hade väl de senaste åren putsat bort just nationalsocialismen för att bara prata om nationalism?
Det är inte alls något problem, tvärt om. En radikal och kompromisslös kraft är precis vad vi behöver i dagsläget och Motståndsrörelsen är den kraften.
Fast problemet är väl att ni i NMR är för radikala? Dessutom är ni ju uttalade nationalsocialister. SvP hade väl de senaste åren putsat bort just nationalsocialismen för att bara prata om nationalism?
Ideologiskt överlappar många av SvP:s medlemmar och sympatisörer med Motståndsrörelsen. SvP:s försök att putsa bort nationalsocialismens var onödig kosmetika för att tilltala människor vars stöd man ändå uppenbarligen inte vann, de som ändå stödde partiet sympatiserar nog i de allra flesta fall mer eller mindre också med Motståndsrörelsens åsikter - oavsett om vissa sedan drar sig för att kalla sig för nationalsocialister. Så rent ideologiskt ser jag inget som säger att inte många som varit engagerade i SvP också kan komma att engagera sig i Motståndsrörelsen.
Spelar ingen roll att partiet inte längre finns. White flight och gated communitys är framtiden. Nationalistisk revolution? Ledsen att göra er besvikna. Fokusera på att tjäna bra nog för att kunna låta era döttrar gå på privatskola istället. Köp ett hus på någon gammal ö-koloni. Där har ni en investering för framtiden.
Mycket tråkigt. Med ett SD som numera är ett antirasitsiskt mittenparti och ett altför oseriöst SMR så är beskedet om nedläggningen ytterst beklaglig och man lämnar ett stort tomrum efter sig på den politiska arenan. Har väldigt svårt att se hur SMR skulle kunna axla ansvaret efter SvP då man har alla de brister SvP hade men i ännu större omfattning. Om SvP hade alltför starka associationer till nationalsocialismen så är detta något som SMR lider av i ännu större utsträckning och det är knappast som om det finns större kompetens inom SMR, snarare tvärtom. SMRs starka våldsassociationer lär knappast hjälpa de heller. Förhoppningsvis så bildar Kasselstrand & Hahne ett nytt parti efter detta vilket i så fall kan bli en form av ersättare för SvP.
Kan iof förstå att det är svårt att driva en radikal rörelse i ett så ickeradikalt land som Sverige men samtidigt så tycker jag att man ändå måste försöka ändå och att bara ge upp kastar väldigt mycket arbete och uppoffring på sophögen.
Vad händer nu frågar man sig? Jag hade stora förhoppningar om partiet innan valet i höst men efter det dåliga valresultatet har de nästan varit osynliga. Samtidigt har mitt intresse växt inför SMR mycket tack vare Nordfront.se.
Tror många tidigare sympasitörer från Svp nu kommer söka sig till SMR då de iallfall vad jag tycker har växt i mina ögon.
Man är ju bra verklighetsfrånvänd om man tror att SMRs nya parti kommer att generera större intresse och mer framgångar än SvP.
Partier med en så radikal inriktning är inte intressant för en övervägande stor majoritet av det svenska folket. SvP hade mycket små chanser att faktiskt åstadkomma något, och SMRs är om möjligt ännu mindre. Som Skoll säger så är det bästa ni kan hoppas på att Kasselstrand, Hahne och dom andra clownerna från SDU går ihop och startar ett nytt parti utan all våldsromantik, förintelseförnekelse och konspirationsteorier.
Jo, det här var ny information för oss, så Palmblad får väl ses som lite synsk som förra veckan skrev att SvP borde läggas ner till förmån för Motståndsrörelsen även om nedläggningen nu inte skedde med det uttalade syftet. Det är bara att hoppas att nedläggningen leder till utveckling i form av att Motståndsrörelsen växer och att de bra projekt som drivs av SvP:are kan utvecklas bättre nu. Det vore väldigt tråkigt om detta leder till avveckling och att många bra personer blir helt inaktiva.
Tror säkert att det kommer att bli en del medlemmar som strömmar över till SMR men har svårt att se hur SMR skulle lyckas bättre än SvP i framtida val. SMRs styrka har alltid varit att de varit en icke-parlamentarisk organisation som därav kunnat anta en kompromisslös inställning i olika frågor på ett sätt som SvP inte kunnat. När man nu kör på två spår så kommer det att bli två helt olika målsättningar som kommer i konflikt med varandra. Är inte heller direkt som om SMRs nationalsocialism kommer att vara någon valvinnare.
Mycket tråkigt. Med ett SD som numera är ett antirasitsiskt mittenparti och ett altför oseriöst SMR så är beskedet om nedläggningen ytterst beklaglig och man lämnar ett stort tomrum efter sig på den politiska arenan. Har väldigt svårt att se hur SMR skulle kunna axla ansvaret efter SvP då man har alla de brister SvP hade men i ännu större omfattning. Om SvP hade alltför starka associationer till nationalsocialismen så är detta något som SMR lider av i ännu större utsträckning och det är knappast som om det finns större kompetens inom SMR, snarare tvärtom. SMRs starka våldsassociationer lär knappast hjälpa de heller. Förhoppningsvis så bildar Kasselstrand & Hahne ett nytt parti efter detta vilket i så fall kan bli en form av ersättare för SvP.
Kan iof förstå att det är svårt att driva en radikal rörelse i ett så ickeradikalt land som Sverige men samtidigt så tycker jag att man ändå måste försöka ändå och att bara ge upp kastar väldigt mycket arbete och uppoffring på sophögen.
Du röstar hellre på ett nytt antirasistiskt parti, än ett nationalsocialistiskt?
Är det NS som gör dig rädd, eller är du antirasist?
Bäst du tar bort din signatur, eller förresten gör ett nytt konto, då du har förnekat förintelsen från detta Tror vaken Hahne eller Kasselstrand uppskattar att deras anhängare pratar om ZOG, Hitler och förnekar förintelsen..
__________________
Senast redigerad av NiggaKing 2015-05-10 kl. 21:08.
Och jag vet att chanserna är små, men är det någon som har en sparad version av texten på SvP där man beskriver nedläggningen? Hemsidan ligger nere just nu.
Är någon förvånad? Det är som vanligt med mentala kalhyggen, kort förmåga till koncentration. När SvP inte lyckades uppnå det hysteriskt högt uppsatta målet dom ställt så upphörde det att vara roligt.
Många är ni som på allvar trodde att Sverige ville ha ett nationalsocialistiskt parti som etablerat. Ni följde blint fuhren Stefan Jacobsson och hans verklighetsfrånvända uppfattning och haussande, ni lyssnade till Södermans, Eriksson och de Geers Käbbel på motgift om att SvP på något sätt var en framtid.
Slutkläm? SvP var bara flams för en publik som är dum i huvudet.
Och jag vet att chanserna är små, men är det någon som har en sparad version av texten på SvP där man beskriver nedläggningen? Hemsidan ligger nere just nu.
Valresultatet var ett hårt slag mot partiet och såväl pressen som de som tidigare stått beredda att ta steget fram tog istället ett steg tillbaka och tystnade. Möjligheten att nå nästa nivå på den politiska stegen, att få in de nya organisatörer och partiföreträdare som behövdes, försvann. Den relevanta frågan blev nu huruvida det vore troligt att anta att den möjligheten skulle infinna sig inom rimlig tid igen. Detta slag mot verksamheten visade sig även i en eftervalsundersökning som genomfördes där knappt hälften av partiets kandidater meddelade sig säkra på att de ville kandidera igen. Redan inför valrörelsen lämnade en person partistyrelsen utan att någon ersättare kunnat utses och efter valet har flera distriktschefer lämnat sina poster, ett par redan före en efterträdare kunnat utses och de flesta platserna står fortfarande tomma. En bra bit in i maj har fortfarande inte hälften av medlemmarna förnyat sitt medlemskap, trots att ett flertal påminnelser har skickats ut. Tidigare under året gjordes även ett utskick till samtliga medlemmar från 2014 angående att försöka styra upp och inventera organisationen, men för få svar inkom för att organiseringen av sådana möten skulle kunna anses betydelsefulla. Att samla enstaka personer på spridda orter måste inses inte vara lösningen på den organisatoriska uppryckning som hade behövts inom partiet då det sedan allt för lång tid har varit allt för få som arbetat med allt för mycket. Denna organisatoriska brist har lyfts upprepade gånger, bland annat vid flera av partiets årliga höstkonferenser, men tyvärr utan något bestående resultat, och när partiet lade ner sin satsning med tidningen Realisten och varslade för att fler verksamheter kan komma att drabbas av samma öde om inte fler tar steget fram, så gav det tyvärr inte heller någon större respons. Det bakslag som partiet har drabbats av går inte heller att avfärda som ett acceptabelt temporärt sådant, utan faktum är att partiet har tappat sitt momentum vilket gör den nyrekrytering, som är avgörande för att kunna fortsätta på den parlamentariska utvecklingsstegen, näst intill omöjlig inom överskådlig tid. Innan det är möjligt måste det troligtvis infinna sig ett större generellt missnöje med Sverigedemokraterna, vilket mot bakgrund av den invandringskritiska opinionens acceptans för deras nyligen blottade organisatoriska brister antagligen kräver att de först kan börja påverka och visa resultatet av den politik de förespråkar innan reaktionerna kommer på just denna. Det är inte rimligt att tro att det kommer ske inom kort och risken är dessutom överhängande att det vid ett sådant scenario snarare skulle startas nya alternativ utanför SD, vilket ytterligare skulle sänka chanserna att rekrytera till just Svenskarnas parti.
Med facit i hand; med allt för få organisatörer, för svag nyrekrytering av organisatörer och företrädare samt ett valresultat som inte möjliggör en situation där det inom rimlig tid går att återuppbygga och få ännu större förtroende än det som fanns på valdagen 2014 – vilket hade underlättat nyrekryteringen av organisatörer och företrädare och återigen gjort det möjligt att nå nästa nivå på utvecklingsstegen – så anser vi att det inte vore ansvarsfullt att fortsätta bedriva Svenskarnas parti som ett partipolitiskt alternativ. Det vore inte rätt mot de fantastiska eldsjälar som finns inom partiet att låta partiet tyna bort, något som det finns flera tidigare exempel på inom svensk nationalistisk historia. Med de förutsättningar vi har i organisationen och efter valet är det vår övertygelse att det är större chans att ett nytt politiskt alternativ utkristalliseras när opinionen är redo för det, än att de personer som då kan tänkas vilja ta steget fram gör det genom att gå in i ett parti i motvind. Tiden för ett bredare stöd för ett svenskt etnonationalistiskt parlamentariskt parti var bevisligen inte rätt just nu utefter de förutsättningar som Svenskarnas parti har haft, även om det är vår fulla övertygelse att ett etniskt svenskt Sverige kommer att kunna återupprättas. Mot bakgrund av de fakta som föreligger så är det vårt ansvar som politisk ledning att ta beslut om ett avslut, oavsett att vi önskat annorlunda. Beslutet om partiets upplösning diskuterades igenom vid ett möte under söndagen den 10 maj, dit organisatörer och representanter hade kallats.
Avslutningsvis vill vi tacka alla de som engagerat sig i och stött Svenskarnas parti under åren – ert arbete har inte på något sätt varit förgäves. Även om vi inte nådde hela vägen fram så har partiet gjort stor skillnad för utvecklingen av den svenska opinionen och har varit en viktig del i den slutliga återgång till en svenskvänlig politik som kommer tids nog. Att just Svenskarnas parti är det politiska alternativ som håller i rodret när de politiska målsättningarna om ett svenskt Sverige uppnås är inte, och har aldrig heller varit det viktigaste, det viktigaste är att målen uppnås. Att Svenskarnas parti upplöses innebär alltså inte på något sätt att engagemanget upphör, utan det kommer enbart ta sig andra former. Svenskarnas parti har varit mycket mer än ett traditionellt politiskt parti och den verksamhet som ligger utanför det rent partipolitiska, så som publicistisk verksamhet, att skapa idédebatt och att verka för att sprida den etniska nationalismens tankegods till allt bredare lager i samhället kommer att fortsätta i enlighet med de resurser som finns till förfogande. För att säkerställa att de resurser som samlats i partiet fortsätter förvaltas så att de är till gagn för svensk nationalism kommer en stiftelse eller liknande att startas. Återigen: den nationalistiska verksamheten som sådan upphör inte för att Svenskarnas parti upplöses, utan vi accepterar situationen sådan den är och att vi nu har nått så långt vi kunde på just denna vägen mot våra mål, och måste därför välja nya vägar för att så effektivt som möjligt fortsätta arbetet för att slutligen kunna uppnå målsättningen om ett tryggt svenskt Sverige.
