Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Om en eller annan bor för stort men har råd med det vad ska man göra åt den saken? I villor bor många äldre där maken gått bort den andra bor kvar. Huset har inga lån det går att leva på en pension om man inte renoverar och underhåller allt för mycket.

Samtidigt kan den gamle inte flytta för då slår reavinstskatten till, det blir knappt så det räcker att köpa en nybyggd lägenhet. Dessutom ökar hyran till en nivå som den gamle inte kan klara av.

Många äldre har gjort kalkylen och de väljer att bo kvar!

Den gamle bor således kvar alldeles för stort, för er som ser saken som ett matematiskt problem.

Ni kanske ska skicka in en invandrarfamilj till den gamle så han blir inneboende hos sig själv?
Ska ni bilda nya familjekonstellationer eller med skatter tvinga gamlingen flytta till ett inneboende?

Känns som trådens moderater, som pekar på att vi inte är trångbodda, skulle kunna tänka sig marxistiska metoder för att reglera att ingen människa bor i mer än ett rum.

Tror att många med stor boyta drar upp statistiken.

Tycker tråden till viss del har urartat till fundamentalistiska argument från både "nyliberaler" och "systemkritiker". Bostadsbristen, om den nu finns enligt vissa, är betydligt mer komplex än att bara skylla på hyresregleringen.

En första reflektion från Eurostat-rapporten: jag tror (återigen "tror" jag, men det är väl min rätt på ett diskussionsforum) att Sverige sjunger överutbildningens lov. Ungdomsarbetslösheten är skyhög i landet, och politrukerna har bestämt att medicinen är högskolor.

Följden har blivit att alla ungdomar direkt efter gymnasium väljer utbildningar av typ "genusekonom" och "hbtq-fastighetsmäklare" på Grönköpings Högskola. Man föses ihop i något korridorboende som man fått genom förtur i den kommunala kön där kommunen orerar om att "satsa på akademisk kompetens".

Därav den tidiga bortflyttandeåldern, samt att det verkar som att trångboddheten har ökat radikalt enligt Eurostat-rapporten. Den går ju helt emot påståendet att vi skulle ha störst boyta jämfört med andra länder.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6155274

För den som inte bara nöjer sig med att upprepa sina egna tröttsamma dogmer
om hur bra allt egentligen är och hur bra allting skulle bli om bara de egna ack
så tröttsamma dogmerna omsattes i praktisk politik.

God morgon världen 5/3 i P1 alltså. Allt kommer alltså att bli värre, även om
det är dåligt redan idag.

De snikna gamlingarna som fått betalt för att bo gratis under väldigt många år
vill förstås inte dela med sig det allra lilla minsta av den vinst de gör på att sälja
bostaden och måste därför få specialregler så att de kan behålla alla sina pengar
alldeles själv.

"Eftersom jag känner flera stycken som inte är bostadslösa så kan det inte finnas
några bostadslösa".

SUREKNUT behöver kanske genomgå grundkurs i logik.

Gay ? Blir vi mer homosexuella av trångboddheten ? Eller är det Tyson Gay som avses ?

Men berätta då gärna om en student ifrån verkligheten för att hen inte fick en endaste bostad!

Jag skulle hävda att en sådan student inte finns. Alla studenter som söker runt lite får en bostad, även i sthlm.

Att alla inte kan bo i sthlms innerstad är inte samma sak som att det är bostadsbrist.

Nej det är inte riktigt så det fungerar. Finns stora mängder inflation att ha hänsyn till också. Ska de behöva skatta på inflationen också?

Har googlat runt lite, och det bekräftar ej helt överraskande uppgiften om relativt stor boyta per svensk. Det finns skillnader mellan stad och land, men inget uppseendeväckande.

Kan den hyfsade boytan per capita paradoxalt vara ett tecken på bostadsbrist? Jag tänker mig att det illustrerar en överdriven boendestandard och dyra kostnader som skapare av bostadsbrist. En "barometer" som också visar på bristande möjlighet till mobilitet.

Men det är fortfarande intressant med Eurostat-rapporten där vi i stort mest ser de forna östländerna som mer trångbodda än oss. Samtidigt som vi flyttar hemifrån tidigare. Några tankar kring det?

Det är klart att det kommer att bli värre om ingen vågar tar tag i hyresregleringen.

Intressant program du länkar till måste jag säga. Båda experterna tror precis som jag att lösningen på bostadsbristen finns på den ägda marknaden. Den hyrda är alldeles för dyr för bostadslösa.

Gamlingarna bor billigt i de hus lägenheter de har amorterat av genom åren. Annars skulle de inte kunna bo överhuvud taget. Därför att nyproduktionen är för dyr för dem.
Inflationen har drivit upp priset och det gör att skatten tar för stor del av vad de behöver för att ha råd att flytta.

Någon gäld till unga socialister har de inte råd med. Men pengarna frigörs när de dör och då får arvingarna råd att köpa hus lägenheter.

Ja men båda tycker att staten ska se till att du har råd. "det är rimligt att man kan skaffa sig ett radhus i ett inte helt oattraktivt område" säger Lind.

Hur fan ska det kunna vara rimligt om man är arbetslös eller tjänar dåligt. Inte utan socialistiska subventioner och det trodde jag du var emot.

Men en av dem talade om före 1969 då hela bostadsmarknaden var reglerad. Då var det rimliga priser, men i storstaden skriande bostadsbrist. Precis som i dag.

Avregleringarna har inte gjort det bättre och tar man bort det sista av reglering, då finns det bostäder till alla med pengar. De andra får bo i kåkstäder och kojor i skogen.

Efter en tids anpassning ser det ut på följande sätt i Storstockholm.

De med 1 miljon i årsinkomst bor i Stockholms innerstad
De med 750 000:- i årsinkomst bor i Solna, Nacka, Lidingö, Bromma etc.
De med 500 000:- i årsinkomst bor i förorter och bättre delas av kranskommuner.
De med 250 000:- i årsinkomst bor i kranskommuner och mångmiljonprogrammområden
Med lägre inkomst kan ett fåtal kanske hitta ett enklare boende.

Invandrare, nyanlända flyktingar bor inte överhuvudtaget i Storstockholm eller så har de inte kommit till Sverige utan rest till något land där boende för vissa är gratis.