Jättar eller småfolk i andra galaxer?

Det, och så den inte helt obetydliga nackdelen att ingen information överförs mellan partiklarna. De kan med andra ord inte användas att kommunicera med.

Jaså? Jag har då aldrig märkt det, i varje fall inte i den bemärkelsen du förordar.

Som svar på allt annat du skriver: det beror självklart på hur du menar. Visst kan människor, eller rättare sagt vetenskapsmän och forskare, vara förhållandevis trångsynta i sina bedömningar. Anledningen är givetvis hur vetenskapen är uppbyggd - det krävs att man har konkreta bevis för det man vill framhäva. För att verkligen uppnå en högre kännedom om något - såtillvida att man kan dra nytta av den - krävs det att man verkligen förstår sig på det.

Det gör man som bekant inte med lösa hypoteser och vilda fantasier, hur stimulerande och banbrytande de än må vara. Följaktligen måste forskare vara ganska sträva, något som gör att den oinvigde (läs du och jag) kan tolka det hela som att de är ignoranta och inte tänker "fritt". Sanningen är emellertid oftast det motsatta.

Vidare kan man se detta i många lekmäns tankar, för vad är det som folk brukar hävda om inte just detta? "Varför söker man efter planeter med vatten? Ha! Vad ointelligenta alla forskare är som snöat in sig på det - förstår de inte att det kan finnas liv som består av annat? Bara för att livet på jorden använder vatten som flytande medium i sina celler behöver inte annat liv göra det. Åh, vad de är trångsynta; det är sannerligen bara jag som kan tänka fritt!"

Nu påpekade du förvisso inte just det här med att man söker efter vatten, men det går emellertid att dra paralleller, vilket är varför jag drar detta som ett exempel. Säg att man har en enorm höstack där det ligger två föremål begravda. Ena föremålet är totalt okänt, ur alla dess aspekter, medan det andra föremålet är totalt känt - det är nämligen en nål, precis en sådan nål du själv håller i din hand. Uppgiften är således att söka efter ett av dessa föremål, inte båda, och din enda valmöjlighet är att själv välja vad du vill söka efter. Väljer du att söka efter det du redan känner till, det vill säga nålen, vars form och egenskaper du är bekant med till det yttersta - eller väljer du att söka efter det okända, vars form och egenskaper - ja, allt till och med - är totalt okänt?

Det är väl så man kan resonera kring sökandet efter liv på andra planeter - ja, egentligen allt som rör vetenskapen. Poängen är således att man måste utgå från något man redan känner till. Ingen förnekar att ett eventuellt utomjordiskt liv kan vara uppbyggt på ett helt annat sätt än vårat, faktum är ju att det kan finnas möjlighet för det bara i vårt solsystem - Titan, Saturnus största måne, är ju faktiskt en ganska bra kandidat för liv; som du kanske känner till finns där flytande kolväten, snarare än vatten, och skulle det finnas liv där kommer det sannerligen vara olikt det liv som finns på jorden. Men ändock - man måste utgå från något när man arbetar med dessa typer av frågeställningar, annars blir det bara vilda fantasier och hypoteser, och därmed förlorar de sina syften... inte sant?

Ditt feltänk är att för varje faktor 2 som en varelse blir större,
måste dess benstyrka öka med en faktor 8 för att bära upp dess vikt.

Efter ett tag är det inte något som ens liknar en människa kvar.
Det blir bara benvävnad av allt till slut.

Liten matematik till hur du tänker.

När varelsen blir 2 ggr större ökar dess vikt 8 ggr (2*2*2). Benens tvärsnittsyta ökar 4 ggr (2*2) om man skalar upp alla mått lika och blir därmed 4 ggr starkare. Benen behöver därför bli kvadratroten ur 8 = 2,83 ggr större för att klara av en dubbelt så stor varelse.

Är era benberäkningar verkligen relevanta i en värld utanför Jorden?
Tänker på gravitationen, inte behöver vi väl lika starka ben på Månen som krävs för att vi ska hållas upprätta på Jorden?

Ja det är relevant. Högre gravitation medför att varelsen fortare blir för stor och tung. Låg gravitation medför att varelsen kan växa sig mycket större. Förhållandet 2, 4 och 8 (linje, kvadrat, kub) är samma oavsett gravitationen.

feeelpost.

Javisst! Att jag kallade det för människa var bara för diskussionens skull. Det behöver inte likna en människa. Vi kan kalla varelsen människu. Den består av massa benvävnad och människu säger till annan människu att människa ej kan finnas för då skulle den knappt ha någon benvävnad.

Nej, man måste inte begränsa sig till saker man redan vet. Det går alldeles utmärkt att måla upp en ny bild utifrån det man tidigare konstaterat. Det kallas att tänka. Det finns många som gjort det i historien.

Varför avslutade du vår diskussion? Vill du bara sitta och berätta och mästra kring saker i stil med "låt mig ge en lektion i hur det förhåller sig" likt ovan? Du vet, om ens argument inte håller för prövning så kanske de inte är så bra trots allt.

Att diskutera förhållanden som ligger längre bort än den absoluta närheten för människan är som att diskutera fiskarna i havet med en groda i en brunn som inte ens tror på att det kan finnas fiskar eller hav. Anledningen till att havet inte kan finnas är att det omöjligen skulle kunna få plats i brunnen. Anledningen till att fiskarna inte kan finnas är att evolutionen knappast skulle utveckla något sådant då konstruktionen saknar poäng.

Nej, det är inte relevant. Sannolikheten för att gravitation ens existerar annat än i vår absoluta närhet är löjligt låg.

Du missförstår min poäng, min gode herre. Att kunna tänka utanför våra sträva ramar är sannerligen mycket friskt för sinnet, ur flera aspekter. Det är, trots allt, så som Einstein säger i sina otaliga citat om just fantasi och kunskap. Det ena utesluter emellertid inte det andra, och därför verkar du har missförstått vad jag försökte få fram.

Det jag i huvudsak syftade på var att man kan inte komma med saker som, till synes, bara är föga mer än påhitt och fantasier och sedan hävda att det är så det ligger till. Du är inte den första som haft tankar på vad som döljer sig utanför den synliga materian - eller ens vad som finns i den synliga materian; vi har ju inte ens utforskat det ännu!

Att tänka fritt är bra, nej - det är nödvändigt! - för att människan ska kunna fortsätta att frodas och utvecklas. Vi hade inte varit där vi är idag om det inte hade varit för att historiens stora tänkare vågade tänka fritt, och vi hade kanske varit ännu längre fram om fler fått göra det!


Detta är faktiskt ett ypperligt exempel på vad jag förordar; du säger inte bara att fysikens lagar kanske inte ser likadant ut överallt (som förvisso kan visa sig vara sant) - du har dessutom mage att säga att sannolikheten för detta är löjligt låg!

Du vet, skulle du kunna bevisa detta på något sätt - ja, då skulle du förmodligen få ett nobelpris! Således kan du inte bara dra till med vad som helst utan att ha någon grund till det. Bara för att du tänker "fritt" så har du ingen frisedel vad gäller att komma med påståenden du försöker fastställa - i synnerhet inte om du sedermera ska tynga dessa med ett vattentätt argument. Då blir det, tyvärr, på en helt annan nivå.

Du får ursäkta min brist på fingertoppskänsla, men jag måste - utifrån dina argument - verkligen fråga herrn om han har någon som helst utbildning inom naturvetenskap?

Du förkastar tydligen all vetenskap såsom den ser ut fram till idag. Vilket du förstås får göra om du vill, det är inte mitt problem. Har bara ett par nyfikna frågor:

Hur vet du om du har rätt eller fel? Om forskare av någon outgrundlig anledning faktiskt skulle ta dig på allvar, vilka experiment ska de göra? Vad ska de leta efter med sina teleskop osv?