Fri vilja - samlingstråd

Nej, jag är realist och ser saker för vad de är. Om det gör mig feg så får jag väl vara det, det brukar ju tillhöra flummiga fjollor att tillskriva människor man argumenterar emot ett visst sorts negativt värde snarare än att bemöta deras påståenden.

Tja, han var ju starkt påverkad av både Kant och Fichte så det var ju knappast hans egen idé...

Fichte? Schopenhauer skrev i sin dagbok att han ville hota Fichte med en pistol och fråga vad han menade med sitt svammel och att det bara vore av medlidande med hans ynkliga lilla själ som han inte sköt honom genast.

Kant däremot stämmer, fast han grävde så att säga mycket djupare än Kant.

Det är rätt klart och tydligt att Schopenhauer var inspirerad av Fichtes idealism, som just gick mycket djupare än Kant (Schopenhauer hade ju till och med Fichte som lärare). Att Schopenhauer kan ha hatat Fichte stämmer säkerligen -- fanns det någon människa Schopenhauer gillade? Inte många, man behövde bara andas fel för att han skulle ogilla en, vilket i sig gjorde att många ogillade honom (något som verkar ha plågat honom) -- men är du säker att det har med Fichtes idealism att göra och inte Fichtes nationalism och andra idéer? De flesta Schopenhauer-kännare brukar spåra rätt mycket av Schopenhauers tankegods till just Fichte, eller är det en slump att de resonerade i princip likadant i vissa frågor?

Du ändrar inte på universums regler med viljekraft.
Tur att vi inte rådfrågar de kufarna.
Du snackar skit så det stinker om det. Avfärdar du alla argument du inte gillar med detta "kan du inte förklara det utan att förklara det så har du fel"-resonemang?

Jag baserar mitt antagande på sunt förnuft. Observation visar att kausalitet råder, men vi har inte tvärsäkert kunnat bevisa dess existens på kvantnivå, så slumpen är det andra alternativet. I vilket fall som helst kan du inte välja vad du vill -- ditt val är ett resultat av kausalitet eller en absolut slump.

Ja, det var just när han hade Fichte som lärare som han skrev det där med pistolen. Jag vet inte hur du är, men jag brukar inte ha lust att hota folk med pistol om jag tycker att deras idéer är bra.

Schopenhauer gillade sin far och sin syster. Han gillade inte sin mor, men det ogillandet verkar ha varit berättigat. Han gillade Goethe, fastän det inte var särskilt ömsesidigt. Han gillade Kant. Han gillade Elisabeth Ney, trots att hon var feminist. Han tyckte synd om negerslavarna i USA. Han hjälpte ett par fattiga judar med ekonomiska problem, även om han generellt ogillade judar, vilket inte var särskilt ovanligt att göra i Tyskland på 1800-talet. Så han gillade ganska många och hade medlidande med ganska många, även om folk som inte gillar honom brukar vilja stämpla honom som misantrop raktigenom.

Universum har inga regler, annat än de mönster vi upplever finns och tycker om att sätta i något mer eller mindre koherent system för att göra världen begriplig. Men visst, universum kanske inte färndras av vår viljekraft, men det är i sig irrelevant då jag inte hävdat det.

Visst är det så, men de har ändå en poäng då metafysik inte går att verifiera (eller falsifiera). Många teoretiska fysiker idag verkar dessvärre tro att de också har frigjort sig från metafysiken, men det gör de för att de är idioter. Poststrukturalistisk dekonstruktion har alltid visat att allt bygger på metafysik. Vilket gör att vår tillvaro bygger på icke-bevisbara idéer, liksom religionen (och vetenskapen också).


Du fegar alltså ur? Jag avfärdar bara argument som inbillar sig att språket och alla andra kommunikativa praktiker vi använder oss av för att producera kännedom om omgivningen skulle vara en avspegling av världen och verkligheten. Hur ska du kunna bevisa en deterministisk värld utan att använda dig av deterministiska diskurser? Det går inte, således måste en sådan världsbild konstrueras för att det ska göras något vettig av det. Och att använda deterministiska diskurser för att bekräfta determinismen är ett cirkelresonemang.

Men om nu verkligheten är determinerad, varför behöver vi då sådana diskurser? Om vi behöver sådana diskurser för att göra världen begriplig och kommunicerbar, hur kan du då veta att det inte är diskursen som just gjort världen determinerad för att den ska kunna förstås? Det kan man ju inte veta, liksom jag inte kan veta om du är en illusion eller ej.

Sunt förnuft är diskursivt skapat.


Som är underordnad en diskurs, cirkelresonemang.


Eller så har jag fri vilja och kan välja vad jag vill, men då kaos skapar ångest och struktur skapar trygghet så väljer jag att uppleva välden som determinerad (eller indeterminerad).

Det är inte ett hinder för att man ska påverkas av dem eller anta deras idéer. Du tycker inte det är lustigt att Fichte och Schopenhauer tolkar Kant och drar det ett steg längre än vad Kant gjorde på samma sätt? Är det en slump menar du att en elev till en filosof råkar komma fram till samma idéer som just den filosfen?

Nej, vi vet egentligen inte någonting genom språket eller varseblivningen, eller åtminstone är det obevisbart, men som det verkar så finns det någon sorts regelbundenhet som man kan observera genom det som kallas vetenskap. Om vi tror på denna så kan vi inte tro på fri vilja.

Ta och läs på. De tolkar Kant olika. Det var ju just därför som Schopenhauer var på mordhumör när han gick på Fichtes föreläsningar.

I mångt och mycket kanske de tolkade honom annorlunda, men i mångt och mycket så gick han i linje med Fichte. Han vågade bara inte vara lika extrem som Fichte.

Om vi inte vet någonting genom språket eller varseblivningen så vet vi heller inte det fetade i ditt inlägg. Eller menar du att vi vet att "som det verkar" utan någon form av varseblivning eller språk? Hur skulle det gå till menar du? Du kan ju logiskt inte hänvisa till varken språkliga konstruktioner för att göra det till ett objekt för diskussion, då vi inte vet någonting genom språket, och du kan heller inte hänvisa till mina eller någons varseblivning då vi inte heller kan veta någonting genom det. Lycka till.