Min tjej är ensam svenska bland tio somalier på jobbet. Hur hade ni gjort?

Min tjej är anställd av kommunen efter en praktik som var en arbetsmarknadstgärd. Hon städar i kommunens lokaler. Personalstyrkan är elva personer,varav min flickvän är en och den enda svenskan. Resten, alltså tio stycken är somalier, sprillans nya i Sverige och varken förstår eller pratar ett endaste kviddevitt svenska förutom "dammvippa".

Ja, på vilket sätt tänker kommunen där? Vad är det för personalpolitik i första hand och integrationstänkande i andra hand? Tio stycken somaliekärringar som ser svenskan som nån ickeperson som bara råkar finnas där. Och min tjej? Tror ni hon tycker det är speciellt roligt att vare sig jobba eller ha rast där?

Spontant tänker jag att om det varit jag: "Aldrig i helvete! Nåt jävla utbyte ska man väl ha av sina kolleger förutom att de kommer förbi och säger: "Har du inte dammvippa? Du måsteha dammvippa?" Men som vanligt har man alltid arslet därbak hur man än vänder sig. Att sluta är inget alternativ

Ja, vad säger man? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort och tyckt och tänkt?

Jag menar, man behöver inte ha något rasist-tänk för att tycka jävligt illa om somalier om man sitter i en sån sits.

Ja, vad säger ni, vad tänker ni? Har ni egna erfarenheter, hur gjorde ni? Osv, osv, Vad??

"Har du inte dammvippa?" "Du måste ha dammvippa?"
Jag förstår att hon inte får så mycket socialt eller kulturellt utbyte av dessa somaliska hucklen.
Om man har ett tråkigt arbete är det viktigt med bra arbetskamrater åtminstone. Jag tror detta (vara ensamt blekansikte bland 10 somalier) kommer dränera henne på kraft på sikt.

Hon kan se det positivt dock - det kunde varit 10 somaliska män och då hade läget varit ett helt annat.
Jag beklagar situationen hon hamnat i dock. Låter lite som en mardröm.

Hahaha! Signaturmaterial.

Det är väl bara att vara trevlig mot arbetskamraterna och försöka göra det bästa av situationen, som på alla arbetsplatser? Språket lär bli bättre med tiden.

Min tjej är anställd av kommunen efter en praktik som var en arbetsmarknadstgärd. Hon städar i kommunens lokaler. Personalstyrkan är elva personer,varav min flickvän är en och den enda svenskan. Resten, alltså tio stycken är somalier, sprillans nya i Sverige och varken förstår eller pratar ett endaste kviddevitt svenska förutom "dammvippa".

Ja, på vilket sätt tänker kommunen där? Vad är det för personalpolitik i första hand och integrationstänkande i andra hand? Tio stycken somaliekärringar som ser svenskan som nån ickeperson som bara råkar finnas där. Och min tjej? Tror ni hon tycker det är speciellt roligt att vare sig jobba eller ha rast där?

Spontant tänker jag att om det varit jag: "Aldrig i helvete! Nåt jävla utbyte ska man väl ha av sina kolleger förutom att de kommer förbi och säger: "Har du inte dammvippa? Du måsteha dammvippa?" Men som vanligt har man alltid arslet därbak hur man än vänder sig. Att sluta är inget alternativ

Ja, vad säger man? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort och tyckt och tänkt?

Jag menar, man behöver inte ha något rasist-tänk för att tycka jävligt illa om somalier om man sitter i en sån sits.

Ja, vad säger ni, vad tänker ni? Har ni egna erfarenheter, hur gjorde ni? Osv, osv, Vad??

Har hon inte lyckats lära sig att respektera att alla människor är olika, så har hon tid till det nu. Hon kan lära sig mycket av somalierna och deras kultur som t.ex musik, mat och deras språk.

Men hur ska det gå till om de inte kan kommunicera?

varför jobbar din tjej med somalier?