Stör mig som fan på ljud och är känslig för ljus?

Vad skulle det vara för sjukdom(ar)?
Inte så dumt att göra en undersökning kanske men lite tråkigt om man skulle få behöva betala en större summa men det kanske inte är så dyrt. Snål som jag är.
Någonstans känner jag så ibland, att jag vill leva ett annat liv med människor som är mer lika mig till sättet men jag är nog för rädd för att ta det steget nu när man sitter i en ganska så bekväm båt påväg mot Volvo, Villa, Vovve livet (såsmåningom).

Härlig signatur, lite rolig också för de som kan relatera.

Okej. Har väl att göra med högkänslighet som någon annan nämnde här i tråden?
Har dock hört att det skulle vara pseudoscience men jag vill minnas att jag läst studier om det själv tidigare. Ja, det ligger med sedan barndomen, så länge jag kan minnas.

Skulle läkare tro på en om man sa att man var högkänslig? Kanske läkaren tror man läst något skit på nätet haha.
Fan vad synd du. Du har det säkert värre än mig. Jag har inte varit med om något liknande i alla fall.
Men jag hoppas livet funkar för dig i alla fall, och nej, livet är fan inte rättvist.

Det inte bara sägs så, det är så Lyckligtvis. Annars hade vi inte varit där vi är nu.

Men det är av just den anledningen jag också har så svårt för att hålla med om att spika fast en teori såhär tidigt. Det är på tok för komplicerat för att kunna avgöra utifrån läget just nu. Därför tycker jag att du bör ta hjälp av någon läkare som kan detta (om du känner att det är ett hinder i ditt liv).

Evolutionen har inget rätt eller fel. Ett känsligt sinne är dåligt under en konsert, men bra i ute i naturen. Eller i narkotikaroteln

Men du ska helt klart ha öronproppar under en festival. Allt annat är idioti. Om du dessutom ska tälta så är det ännu viktigare. Jag har förjävla svårt att sova när folk festar, skrattar och bråkar runtom mig dygnet runt som det faktiskt blir på festivaler. Då är öronproppar fantastiska.

Instämmer. Jag har förresten samma åkomma. Kan bli nästan vansinnig när någon har på radion bara, särskilt om radion står på som någon sorts "bakgrundsbrus" som bara är till för att döda tystnaden. Ljus är jag däremot mindre känslig för, även om jag ofta har solglasögon på på sommaren.

http://hsperson.org/h%C3%B6gk%C3%A4nslighet.shtml
I länken ovan finns en länk till ett test.

Högkänslighet är ingen diagnos som ADHD som du tar som exempel. ADHD och högkänslighet kan däremot ge lite liknande symptom eftersom de med ADHD har kortare arbetsminne men får "normalt mycket" intryck och kan därför bli störda av saker medan högkänsliga har ett normalt arbetsminne men får "för mycket" intryck. Det går alltså inte över i ADHD.

Har gjort en liten bild lol http://www.bilddump.se/bilder/201504...66.109.150.png

Öronproppar kan vara bra att ha i vardagen också oavsett om du har ADHD eller är högkänslig då du slipper några intryck iallafall. Om du nu kan stänga ute intrycket av att ha någonting i öronen, jag själv kan inte det tyvärr men så är jag också jättekänslig.

Tack för ditt inlägg Ja, ett besök hos någon läkare för som minst i alla fall ett samtal om detta vore nog behövligt.

Jaha okej då tror jag att jag förstår detta bättre. Det är så att jag varit lite skeptiskt mot detta tidigare då jag tycker förklaringarna har varit lite luddiga.

Din bild kommer jag faktiskt spara

Hur har din känslighet påverkat dig i livet om man får fråga? När fick du reda på att du var högkänslig, är det något som är välkänt bland psykiatrin för jag har hört att det sker feldiagnotiseringar och liknande?

Jag svarade förövrigt ja på i princip alla frågor i testet.

Vad bra, tycker att det är konstigt att det inte redan fanns någon liknande redan så jag gjorde en för att folk aldrig förstod vad jag menade.

Jag har varit känslig sen jag var liten vilket har lett till att jag har uppfattats som för feg och för försiktig eftersom jag gärna kollar igenom alla situationer innan jag ger mig in i någonting, tyvärr har jag fått för stark uppmuntran om att ta för mig vilket jag aldrig har kunnat och det hela har istället lett till dålig självkänsla vilket jag nu som "vuxen" har varit tvungen att jobba en hel del med. Sen har jag alltid haft svårt för höga ljud, ljus, kliande kläder, arga människor och liknande, allt som går att läsa under rubriken "barn & ungdom" har jag för mig stämde in på mig som barn. Utöver det så gick jag in i väggen redan i högstadiet eftersom mängden intryck blev för stor och jag aldrig fick återhämta mig ordentligt. Trodde att jag hade social fobi men det var bara att jag aldrig fick vila ut ordentligt och därför fick panikliknande symptom av att vara i stora grupper/i närheten av människor öht.

Jag svarar också ja på i princip allt men jag har tränat bort att känna mig kall faktiskt eftersom jag upptäckte att jag inte fryser bara för att jag känner kylan starkt precis som att jag känner värme starkt.

Min mamma fick för sig att jag hade asperger eftersom jag avskydde saker som släktmiddagar, hon trodde att det var för att jag inte förstod hur jag skulle bete mig men det var snarare så att jag förstod för väl hur jag skulle bete mig men aldrig kände att jag kunde leva upp till förväntningarna. Hon skickade mig iallafall till BUP men de var ju lagom bakom flötet så jag hittade högkänslighet själv via internet när jag var ca 16 tror jag. Sen glömde jag bort det av någon anledning och hittade det igen för bara några år sen. De testade mig för asperger men jag fick typ mindre "poäng" än vad folk brukar få så då slapp jag det tjatet, vilket var bra så jag antar att jag fick ut någonting av att vara där.

Sen jag har fått reda på att jag är högkänslig har jag fått mer respekt för att jag behöver vila från intryck på ett annat sätt än vad andra verkar behöva göra. Har slutat se ner på mig själv för att jag inte orkar med aktiviteter hela helgen och har lärt mig att säga nej när folk frågar om saker. Jag har också lärt mig att förebygga att jag bränner ut mig genom att skydda mig själv från intryck lite mer än vanligt. Min livskvalité har ökat hur mycket som helst så om du upplever att du har några problem så rekommenderar jag verkligen att du läser på lite och går igenom dina vanor och liknande.

Ahh, det där med radio och teve!
Klarar inte av när folk har något på i bakgrunden.
På jobbet är det en plåga om någon ska lyssna på en reklamkanal, jag lyssnar på P1, och då lyssnar jag!
Att åka bil men någon som ska ha P4 på sådär lågt så man varken hör eller inte hör sliter på hjärnan, jag måste ju lyssna eller inte lyssna!
I affärer har jag faktiskt stängt av reklam-teveapparater...

Jag brukar säga att jag ska normalisera mina hjärnvågor och lyssnar på musik med stadig takt, denna är aktuell för mig nu:
https://www.youtube.com/watch?v=z2kc570KwUs

Om vi ska ge tips på musik som är lugnande för nerverna så gillar jag det här: Arvo Pärt - Spiegel im Spiegel

Jag upplever det på precis samma sätt som du. Det är för övrigt bekräftat av läkare att jag känner så. Mina föräldrar däremot har alltid på sin jävla radio och ofta sin jävla TV. Och så vill de ha hjälp med datorn eller något. När man så kommer för att hjälpa dem så måste man be dem om att stänga av radion och/eller TV:n, så att jag kan koncentrera mig. Dessutom har de ofta på flera. Det är en av de få saker som kan göra mig nästan hysterisk. Jag försöker göra en liknelse med att röka i ett rum där det är en astmatiker, men det vill inte gå in.

Som jag ser det är det snarast något märkligt med detta behov att ha på en jävla radiojävel i bakgrunden hela tiden. Det kan ju inte ligga i generna, eftersom radio inte ens har funnits i 100 år, och den sorts radio som sänder oavbrutet och som man lyssnar på hela tiden är ju transistorradion eller den elektroniska radion, som har funnits ännu kortare tid. En ovana ser jag det som.

Hur är det med naturljud (riktigt, inte förstärkta "avslappningsljud")? Sånt brukar inte störa mig när jag gör annat men det är å andra sidan inte lika intensivt som till exempel reklamljud som är extremt hetsigt. Finns dessutom någon grej (iallafall på tv) där de höjer ljudet men ändå gör det luddigt för att fånga tittarens intresse, jag mår riktigt illa av det, som när man har åkt bil för länge. Stötte på det för första gången hos en vän med speciella barnkanaler när jag var i den åldern och var tvungen att gå hem. Blev verkligen helt förstörd, förstod inte vem som får för sig att göra en sån sak mot en annan människa (ha så fruktansvärt ljud alltså).

Om dina föräldrar verkligen inte fattar så kan du kanske övertala dem till ett experiment där du skruvar upp allt som står och smålåter till normal nivå och så förklarar du att det är så mycket som det stör dig/tar uppmärksamhet. Eller så kan du testa att säga högt varenda sak som du reagerar på. "Nu sa de såhär i reklamen", "nu lät det såhär", "nu kliar min tröja", "nu hör jag dig andas", "nu kom grannen hem". Gjorde så en gång och de i min närhet höll nästan på att slå ihjäl mig men efter det så var de mer tillmötesgående. Att göra sånt när de själva tänker på saker brukar trissa upp irritationsnivån förvånansvärt snabbt om de inte är vana vid att konstant bli avbrutna av irrelevanta saker.

Jag tror att det kan vara så att de vill ha någonting som distraherar från tystnaded, jag har själv varit så i perioder då jag har mått väldigt dåligt men så är mitt försvar mot överstimulation att somna nästan på fläcken vilket gör att jag slipper fler jobbiga saker. Har alltså använt mig av riktigt hård, enformig och instrumentell elektronisk musik för att somna men har insett att det är en sämre lösning än alkohol eftersom det bara sliter ut mig ännu mer. Sen kan det vara så att de känner sig ensamma om det är för tyst, eller blir stressade av att det inte händer någonting om de lider av värdelöshetskänslor som blir för starka när de inte konstant gör saker. Några idéer bara.