Stör mig som fan på ljud och är känslig för ljus?

Naturljud tål jag bra.

Jag har inte alltid haft detta, men sedan någon gång i tonåren ungefär har jag inte tålt "skvalljud" eller vad man ska kalla det.

Tack, jag klarar mig oftast. Man får försöka påverka det så mycket man kan själv. Sätter mig alltid långt fram om det ska vara något möte eller liknande. Men visst jag missar ofta när någon säger något till mig. Har säkert missat någon tjej p.g.a. detta!

Autism?

Fick 20 ja i formuläret men är själv inte diagnostiserad efter någon högkänslighet som berördes. Finns differentialdiagnoser till allt.

Har inte riktigt ditt problem i allmänhet men just vissa ljud kan väcka mina aggressioner till och med.

Jag tror jag har kommit på att det gäller ljud som människor gör...jag stör väl mig lite på männsikor (men inte jätteallvarligt).

T ex hatar jag att lyssna på folks telefonsamtal eller vanliga samtal om de är högljudda. Kan visserligen bero lite på vad de handlar om och i vilket sammanhang. Blir väldigt störd av att höra andra knappra på tangentbord eller gäspa, sucka, smacka etc. Eller om de sitter och rastlöst slår något i bordet t ex.

Använder öronproppar en del.

Ljud jag har betydligt mindre problem med (fast som jag har märkt att somliga andra ogillar, och dessa personer har kanske inga problem med de ljud jag avskyr) är fläktar och surrande maskiner och sånt. Det håller mig klart lugnare.

Vad jag verkligen kan hata är när ljud upprepar sig. T ex ett repetitivt skratt, någon som repeterar samma mening i ett telefonsamtal för den andra inte hör vad de säger och sånt. Grrrrr.....

Har väldigt svårt för reklam av denna anledning, är väl en av anledningarna till att jag aldrig tittar på tv eller lyssnar på radio. Samma reklamer om och om igen gör mig tokig. Känns som att livet har stagnerat eller något när man måste höra på samma (ofta högljudda) reklamprat.

Mot ljus eller beröring har jag inte märkt något.


Har du lätt för att få blåmärken?

Från Hörsellinjen:


Googla vidare så lär du hitta mycket mer.

Högkostnadsskyddet når du upp till ganska fort, sen är "gratis".

Högkänslighet är ingen diagnos det är ett personlighetsdrag precis som att vissa är mer risktagande/impulsiva än andra och har en enligt mig (som är känslig) helt otrolig förmåga att stänga ute intryck.

Man kan ha autism, ADHD/ADD och vara högkänslig. Man kan också vara diagnosticerad med schizofreni och vara högkänslig precis som att man kan vara helt "normal" och högkänslig. Högkänsliga uppfattas däremot ofta som tillbakadragna/försiktiga av omgivningen och kan därför bli diagnosticerade i onödan och få "fel" hjälp.

Kan ta mig själv som exempel igen: jag undviker situationer med många människor för att jag förstår för väl vad de tycker om mig och känner i allmänhet och blir därför extremt uttröttad och mår dåligt om jag känner att jag inte kan uppfylla folks förväntningar.
En i min bekantskapskrets med autism undviker situationer för att hen inte förstår hur hen ska bete sig eller vad andra signalerar och blir därför stressad.

Vad menar du egentligen med att det är ett fel? Ser du inte att du redan där tänker fel?

Det där har jag provat på jobbet.
Blundade och räknade upp alla detaljer jag snappat upp på bara några sekunder.
Folk tror man är Rain Man, eller vad han heter!?

Jag vet inte, det blir isådant fall många olika saker det där med högkänslighet. Psykos, paranoia, ADHD, autism, PTSD. Jag har samma problem som dig o det menas bero på autism. Jag kan känna det folk känner o som yngre var jag alltid tvungen att vila mig från människor, deras känslotillstånd var likt en volymknapp som vreds högre o högre inom mig. Faktum är att det kändes som att de var mer inom mig än utanför o klarade därav inte av beröring stundtals då det blev som att spränga högtalare.

Har det alltid varit så?
Det kan det vara så att stressen/alertheten i kroppen gått upp. Kan vara t.ex. binjureutmattning, sköldkörtelproblematik.

Så himla jobbigt. Tror att jag också är högkänslig för intryck, ljud främst. Trivs bäst där det är tyst och min stressnivå skjuter genom taket av bakgrundsbuller och plötsliga ljud. Pulsen och blodtrycket stiger. Och det känns som om bröstet och huvudet ska sprängas. Blir ofta också lite snurrig i huvudet och det känns som om jag får någon sorts "hjärndimma". Lite osäker på om jag alltid varit så här. Undrar vad jag lider av..

Någon som känner igen sig i min beskrivning? Vad har ni för diagnoser (om ni har det)? Och hur hanterar ni er känslighet?

Nej alltså de har gått bakåt i journaler o kollat noteringar kring mitt beteende som barn. Entonigt språk, undvikande av ögonkontakt, extrem bokläsning, ihopsjunken hållning, entonighet och att jag enbart svarade på direkta frågor utan att aktivt delta i samtal. Jag själv ser en autistisk person när jag läser hur jag beskrivs. Utöver det finns grova felaktigheter (tredjehands uppgifter) som säkerligen resulterat i att vilseleda psykologer bort från neurologiska orsaker till mitt beteende de själva istället såg. De som utredit mig är mycket kunniga och det är iom att DSM gjorts om med nyare diagnostik som jag fått diagnos. Ingen bekymrade sig förr mer än att anse alla mina problem antingen var dåliga undanflykter eller pga de förhållande jag levt under och därmed av psykologisk karaktär. Lustigt nog har jag aldrig diagnostiserats med PTSD utan snarare ansetts ha genetiskt/barndomsuppkommet svagt psyke. Trots att de som arbetar med mig knappast dem själva skulle ha kunnat genomleva samma påfrestningar som mig o under samma villkor med intakt psyke.

Ja jag vet inte, som tortyr har det nog mest varit när jag förnekats information kring mitt eget liv. Jag kan som sagt trots allt avläsa andras känslotillstånd. Men har inte riktigt som dig med att alla intryck krockar, utan har mer förstärkts ibland. Vissa lysrör i vita rum (vanligt i skol/offentliga miljöer) har däremot plågat. Likt ljuden på tavlan i skolan osv. Men det har ju handlar om timmar i samma miljö. Dofter har aldrig stött mig extremt, även om jag inte gillar brandlukt eller dåliga lukter, men vem gör det egentligen? Är jag stressad störs jag mer annars är jag rätt avskärmad. Vilotiden behöver balanseras mot den aktiva tiden samtidigt som jag idag sannolikast lider av depressioner just pga för få intryck istället.