Citat:
Ursprungligen postat av
PlanBoksBok
Kunde inte hålla mig. Snälla kurrekotte förklara för mig hur du kan se att rättsprocessen är rutten om du inte får titta i häpm.Om du inte förstår, säg att det vore ett mkt starkt mål som åklagaren har och du inte har tillgång till något dokument what soo ever. Förklara för mig.
Först vill jag säga att det inte alls finns något fel på att titta på processen på det sättet du gör. Det finns bara ett ytterligare sätt att se på den.
Numera kan man se att rättsprocessen är rutten utan hjälp av HäPM, men ursprungligen kunde man inte riktigt säga det. Kurrekotte har gjort en bra lista på saker, men jag saknar "formellt hot om ambassadstormning" på listan.
Mitt resonemang är i stora drag följande:
Om man utgår från Montesquieus doktrin om den dömande makten säger den så här (
http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6mande_makt):
Citat:
Enligt Montesquieu finns ingen frihet om inte den dömande makten separeras från den verkställande och den lagstiftande, eftersom om den kombineras med den lagstiftande makten blir subjektets liv utsatt för godtycke, och när den kombineras med den verkställande makten kan regenten använda domstolsväsendet för att utöva förtryck.
Dvs, när den dömande makten styrs av den verkställande makten har man en (enligt modernt tänkande) en korrupt process. Är detta fallet här?
Ja, i Sverige så är det den verkställande makten som administrerar åklagarväsendet på riksdagens uppdrag, men denna skall vara underställd den dömande makten för att klara kravet enligt Montesquieus doktrin. I Sverige har vi i praktiken/idealfallet (välj det som passar bäst) detta i rättspraxis, domstolsverket ska vara en serviceorganisation som är underställd domstolarna, och arbeta i enlighet med rättegångsbalken. Bekymret i Sverige är att det händer inget när man ignorerar rättegångsbalken, men så länge detta inte görs för att med godtycke så är det bara ett kvalitetsproblem.
I detta fallet (precis som i TPB-fallet) så är det dock uppenbart att åklagarens arbete inte går ut på att bereda ärendet som en serviceåtgärd till domstolen (där man ska försöka skipa rättvisa), utan det är numera helt uppenbart att någon annan än domstolens behov styr, vilket gör att åklagaren systematiskt väljer åtgärder för att få fram något annat resultat än en rättvis rättegång. Symptomet är åtgärderna, men det korrupta är att processen har en annan herre än domstolen, som inte är intresserad av rättskipning. Resultatet är en skenprocess.