Vad stod egentligen Anders Perklevs svarsskrivelse till HD?
Citat:
Enligt 5 § förundersökningskungörelsen (1947:948) ska förhör, om inte
därigenom förundersökningens behöriga gång motverkas eller polisens eller
åklagarens arbete avsevärt försvåras, hållas på tid och plats som antas medföra
minsta olägenhet för den som ska höras.
Har åklagaren följt denna paragraf ? Knappast.
Citat:
I rättsfallet NJA 2007 s. 337 begärdes en i utlandet bosatt person häktad i syfte
att möjliggöra slutförandet av förundersökningen och fatta beslut i åtalsfrågan.
Endast ett avslutande förhör med den misstänkte återstod, varefter det kunde
bli fråga om s.k. slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken. Högsta
domstolen fann att man först borde pröva om dessa syften kunde tillgodoses
genom telefonsamtal och skriftväxling. Enligt Högsta domstolen skulle det stå i
god överensstämmelse med principen att ingen i onödan bör drabbas av
kostnader och olägenheter på grund av förundersökningen (23 kap. 4 § första
stycket rättegångsbalken) om så kunde ske. Högsta domstolen fann det
oproportionerligt att besluta om häktning utan att först försöka föranstalta om
telefonförhör eller ställa frågor skriftlig en till den misstänkte, varför
häktningsyrkandet avslogs.
Ganska solklart att samma sak borde gälla för JA.
Citat:
I NJA 2011 s. 518 har Högsta domstolen gjort vissa allmänna uttalanden om
proportionalitetsprincipens tillämpning vid häktning. Därvid har Högsta
domstolen slagit fast att när fråga om fortsatt häktning uppkommer har det
betydelse hur lång tid frihetsberövandet har pågått och hur lång tid behovet av
häktning kan förväntas bestå. Ju längre tid frihetsberövandet har varat, desto
starkare skäl måste det föreligga för fortsatt häktning.
Hur många år har det gått nu ?
Citat:
Enligt Högsta domstolen ligger i kravet på att en häktning inte får fortgå längre
än vad som är nödvändigt att berörda myndigheter eller organ med rimlig
effektivitet ska verka för att häktningstiden blir så kort som möjligt. Av
betydelse är hur det förfarande som den fortsatta häktningen är beroende av
(t.ex. en förundersökning) har fortskridit och kan förväntas fortlöpa. Hänsyn
ska tas till det sätt på vilket berörda myndigheter och organ har agerat eller inte
har agerat, liksom till om de fortsättningsvis kan förväntas agera med den
skyndsamhet som är påkallad med hänsyn till såväl den misstänktes intresse
som intresset av att ärendet blir ordentligt utrett och avgörs på ett säkert
underlag. Om utredningen i ärendet inte ger stöd för bedömningen att
tillräcklig skyndsamhet har iakttagits, utgör det ett skäl mot fortsatt häktning.
Har åklagaren agerat skyndsamt ?
Citat:
Högsta domstolen uttalade vidare att ett frihetsberövande om mer än tre år i sig
inger tvekan om fortsatt häktning är försvarbar. Denna omständighet samt att
det rådde osäkerhet om när ärendet kunde avgöras gjorde att den misstänkte
försattes på fri fot, trots att han fortfarande var misstänkt för synnerligen
allvarlig brottslighet (bl.a. folkmord och brott mot mänskligheten genom mord
och utrotning).
Folkmord, mord och utrotning alltså ? Men nu handlar det om att SW vid ett av otal sexakter med JA eventuellt för ett kort ögonblick halvsov. Är det grövre brottsmisstankar ?
Citat:
Jag delar hovrättens uppfattning att det vid bedömningen av om
häktningsbeslutet är proportionerligt ska beaktas att JA som en följd
av häktningsbeslutet och den europeiska arresteringsordern dels varit
frihetsberövad i Storbritannien under tiden den 7-16 december 2010, dels under
ett och ett halvt års tid haft ett flertal restriktioner i Storbritannien i form av
elektronisk övervakning med fotboja, daglig anmälningsplikt hos
polismyndigheten och förbud att vistas utanför bostaden mellan kl. 22.00 och
08.00. Dessa frihetsinskränkande åtgärder har varit av förhållandevis
ingripande natur.
Perklev erkänner att JA utsatts för frihetskränkande åtgärder av ingripande natur.
Allt verkar solklart. Häktningsbeslutet borde rivas upp.
Nu börjar dock Perklev krumbukta sig alltmer för att ändå stötta åklagaren.
Citat:
Det är regeringen som fattar beslut om utlämning till USA ska ske.
Om Högsta domstolen konstaterat att det föreligger hinder mot utlämning
får regeringen inte besluta att utlämning ska ske (20 § utlämningslagen).
Den svenska lagstiftningen om utlämning förutser
inte några möjligheter att på förhand ge besked om utlämning ska ske eller inte.
Självklart skulle regeringen kunna ge en garanti för att inte lämna ut JA för sitt arbete med Wikileaks. Om man bara hade velat.
Citat:
Eftersom utlämning till USA således förutsätter samtycke från Storbritannien
löper JA inte större risk att utlämnas från Sverige än från Storbritannien.
Detta är trams. Så länge JA befinner sig på ambassaden så är risken för utlämning tämligen låg. Skulle han komma till Sverige däremot så är risken skyhög.
Citat:
Ett utlämningsförfarande till USA föregås alltså av en solid och rättssäker
granskning av bl.a. Högsta domstolen. Med hänsyn härtill och då det i nuläget
inte föreligger någon skriftlig begäran om utlämning av JA till USA från
Sverige anser jag att JAs skäl att vägra inställelse i Sverige rent objektivt inte
är av sådan styrka att det kan tillmätas relevans vid bedömningen av om hans
vistelse på ambassaden ska räknas som ett frihetsberövande eller som ett men i
övrigt till följd av häktningsbeslutet.
(mina fetningar)
Citat:
kan vistelsen inte heller betraktas som en beaktansvärd följd av häktningsbeslutet
???
Citat:
Frågan blir då om JAs subjektiva uppfattning om nödvändigheten av att hålla
sig undan verkställighet av beslutet om överlämnade till Sverige ska tillmätas
någon betydelse.
(min fetning)
Citat:
Något önskemål om att Sverige ska ompröva sin begäran om överlämnande på grund av
kostnaderna för bevakningen har heller inte framställts inom ramen för de kontakter som
har förekommit mellan Sverige och Storbritannien i ärendet. Av dessa skäl bör
enligt min uppfattning kostnaden för polisbevakningen inte beaktas vid
proportionalitetsbedömningen och därmed inte tillmätas betydelse vid
prövningen av om häktnings beslutet ska bestå.
Så om någon hade framfört ett sådant önskemål så hade Perklev haft en annan åsikt ?
Citat:
Trots upprepade försök att nå JA via hans försvarare kom något ytterligare
förhör inte till stånd i Sverige. Den 27 september 2010 lämnade JA Sverige.
Här slirar Perklev kraftigt på sanningen och utelämnar många detaljer. Han nämner inte att Assange föreslog flera datum för förhör. Ett av dessa datum gick det inte för att en polis var sjuk! Ett annat datum gick inte för att det var
för sent. Att JA lämnade Sverige med "tillstånd" av åklagaren nämns inte heller. Att Marianne Ny på sedvanligt viss svarar luddigt och vilseledande på frågan om det det finns något hinder för JA att lämna landet kan inte JA lastas för.
Citat:
Utredningsåtgärder har vidtagits i Sverige bl.a. i form av ett flertal förhör med
målsägandena och förhör med ett antal andra personer. Föremål har tagits i
beslag och analyserats av Statens Kriminaltekniska Laboratorium. Vidare har
IT-forensiska utredningsåtgärder vidtagits.
När utfördes dessa åtgärder ? Vad har hänt de senaste åren ? Vad är det för IT-forensiska åtgärder som utförts ? Är det JAs försvunna datorer som analyserats ? Hur går det med JAs polisanmälan angående dessa datorer förresten ?
Citat:
Det är alltså inte möjligt att med tvångsmedel verkställa ett beslut att
genomföra ett förhör eller ett beslut om kroppsbesiktning (s.k. topsning) i syfte
att göra en DNA-analys för jämförelse av spår som hittats på en brottsplats.
Förklara vilket bevisvärde JAs DNA har och varför han behöver topsas IGEN.
DNA har ingen relevans för någon av brottsmisstankarna!
Sedan kommer slutklämmen:
Citat:
Mot denna bakgrund kan jag inte komma till någon annan slutsats än att
utredningen bedrivits framåt med den skyndsamhet och effektivitet som
omständigheterna i ärendet medger samt att utredningen framdeles kan
förväntas bedrivas framåt med nödvändig skyndsamhet.
Man häpnar. Utredningen har stått helt stilla i flera år och endast under press från HD har åklagaren visat något som helst livstecken genom att låtsas vilja förhöra i London. Därefter är det total stiltje igen.
Jag kan inte förstå hur HD ska kunna komma till någon annan slutsats än att upphäva häktningsbeslutet.
