Citat:
Ursprungligen postat av
sherm
Intressant att lyssna till. Gillade öppningen där Pålsson säger att hon kom in i det hela på ett ovanligt sätt, och att hon därmed inte hade fått tänkandet deformerat till den grad att den fria tanken försvunnit. Bara det tycker jag ger perspektiv både på vad som diskuteras i tråden, men också om bristerna i det svenska demokrativäsendet. Finns många kopplingar i denna.
Jag påminner om det jag skrev i eftermiddags. Min arbetshypotes är f.n., att det handlar om följande:
● När Mattias Karlsson läste Ann Mari Pålssons bok "Knapptryckarkompaniet", så insåg han, hur han ville att SD skulle fungera
Jag skämtar inte. Det verkar ju, som Mattias Karlsson ser den kadaverdiciplin, som Ann Mari Pålsson beskriver, som eftersträvansvärd.

Därutöver tror jag, att det handlar om:
● Inställningen till Israel
● Det är ett drama för att visa svenska folket, att SD är ett parti, som resolut gör upp med sin historia. Eller som Dr.Felixius fomulerar det: "Det har ingen betydelse [för SDs partiledning] hur skyldiga de är eller om de alls är skyldiga. Utrensningar handlar inte om skuld utan om rening."
Sedan tror jag att Stellan Bojerud har helt rätt, när han gör den här bedömningen:
Citat:
Bojerud menar samtidigt att en viktig bidragande orsak till den pågående maktstriden är att Mattias Karlsson "svartsjukt" slår vakt om sin roll som partiets ideolog och ser alla som kommer med egna idéer som ett hot.
– Det är en roll som han svartsjukt slår vakt om, och det innebär att envar som då på något sätt försöker bidra med någon teoretisk tillbyggnad i partiets liv uppfattar han som en konkurrent, säger han.
Det är ett perspektiv, som Jan Sjunnesson missar, i den här långa och läsvärda analysen:
SD, SDU och kulturkrigen