Hatar folk som frågar om man bor hemma.

Jag skulle säga att han har rätt i sak men överreagerar. Jag retar mig också på folk som gör språkfel men att förväxla ensam med själv och mer med fler är inte direkt dödssynder, även om man som språkkunnig tycker att "Nog fan borde hon fatta saker som jag började påpeka i lågstadiet, när hon var yngre än jag själv är nu, men hon säger fel än idag. Det har gått mer än ett tredjedels sekel. Hon är dubbelt så gammal nu men säger ändå fel. Hon kan heller inte flera vanliga ord som beskriver delar på en bil, inte ens 'avgasrör' men...äh, vad fan, orka bry sig!"

Det beror ju på hur man värderar och definierar. Hemma för mig är där jag vuxit upp, känner mig trygg och har mina närmsta. I mitt eget hem är jag helt själv, bor bara här för att plugga och har således inga känslomässiga anknytningar till lägenheten. Hem är där hjärtat är - hos familjen. De bor hemma. Jag ser mig själv som en del av familjen, tills jag skaffar egen.

Jag skulle säga att personen visar på en distinktion som nu är på väg att luckras upp, men som denne vägrar att acceptera.

För egen del skulle jag visserligen aldrig använda »själv« på det sättet, men jag kan acceptera att andra gör det. Det finns visst någon teori om att en kraft bakom denna utveckling är att ordet »ensam« kändes för utpekande och negativt. Det skulle dock inte kunna förklara formuleringar av arten:

[PHP]Han kom »själv« med målvakten.[/PHP]

Jag nöjer mig med att »för sig själv« betyder ensam och jag kan acceptera att det i detta fall förkortas till »själv« även om jag, som sagt, aldrig skulle använda det uttryckssättet själv (alltså »för egen del«).

Vad menar du med det fetade då? Med ditt resonemang så flyttade du ju inte "hemifrån" utan snarare "hem".

Jag tycker också att de kan fråga "Bor du hos dina föräldrar?" Det är förresten typiskt svenskt - och inte på ett bra sätt - att haka upp sig på huruvida någon bor hos sina föräldrar. I många länder är det inget märkligt alls att bo hos föräldrarna långt efter att man är myndig och färdigutbildad. Däremot får man ju vara ifred för tjat om man har egen bostad, fast då bör man leva singelliv, för att vad är vitsen med att byta ut tjatiga föräldrar mot en tjatig sambo eller make/maka? (Ja, jag är cynisk som bara den.)

Däremot blir det lite jobbigt att säga: "Nu har jorden vridit sig så mycket runt sin axel att man börjar se solen" fast detta sakligt sett är helt korrekt.

"Sockret löser sig i kaffet/teet" är däremot både sakligt korrekt och lätt att säga.

"Det ösregnar" är också i princip rätt vid riktigt kraftiga regn eller tyskans "Es regnet in Stromen". Däremot regnar det inte katter och hundar, som på engelska, men däremot säger britterna ofta att det "hinkar ner" regn, vilket är i princip korrekt vid riktiga ösregn.

Du menar att texten blir mer levande när man dödar det svenska språket?

Samtidigt vill du att vi ska förstå dig när du säger att du "hatar" människor som säger att dom 'bodde hemma'. När alla vet att detta är en förkortning för när man bodde hemma hos föräldrarna.

Ett hundväder är ju också tveksamt eftersom det knappast uppskattas av hundar.

När man flyttat från föräldrarna behöver det aldrig förtydligas att man bor hemma. Det är precis som du säger, självklart att man bor hemma.

Om man däremot frågar om man bor hemma, så syftar det på föräldrahemmet. Man förkortar bort föräldrahem eller hos föräldrar. Vilket är förståligt.

Sluta hata folk bara för att de använder denna språkliga egenhet.

Columbi ägg! Frågan ställs bara om man tror att folk bor hos föräldrarna, så vad man ska svara är givet. Om någon tror att man bor i egen bostad, så ställer de aldrig denna fråga. Bra!

Jag är helt med dig angående det sista, vilket också är en tes Lindström för. Jag tror dock inte att de flesta av dem som använder själv istället för ensam förstår skillnaden, även om de tänkt säga för dig själv osv etc mm

Nej, självklart funderar de inte över någon skillnad. De säger det de vill säga och som många med dem också gör. Det är ju så det går till när betydelseglidningar uppstår och definitioner blir vidare. Det är hopplöst att vara språkpolis.

Där är vi eniga.