Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Tack!!

Frågan är ju också hur stor koll OP hade på alla vinklar och vrår av statsapparaten. Och hur stor makt han egentligen hade över den.

Kan ta ett annat av OP:s påstådda hatobjekt, Leif GW. GW har vällustigt berättat hur han stod i matkön på riksdagshusrestaurangen någon gång sent 70-tal, början på -80. Plötsligt känner han att någon stirrar på honom och vänder sig om. Där står OP, med stela anletsdrag, bara käkarna mal. Knogarna vitnar om brickan han håller i händerna. - Såg ut som karl´n skulle flyga på mig. myste GW i intervjun.

Bara några år senare så är samme Leif GW anställd som sakkunnig på Justitiedepartementet, i Palmes regering... Även om justitieministern anställer vem tusan han vill så skulle ju OP kunnat få honom sparkad så snart han fått veta att han fanns i huset.

Notera också att såväl pappa som son Bodström nära nog hatar GW. Junioren Bodström var den som stoppade GW:s professur första gången den var på tal. Pappa Bodström hade tagit mycket illa vid sig över behandlingen av Geijer och skyllde det på GW. Junior ärvde uppenbarligen aversionen vilket även kommer till uttryck i hans bok Inifrån.

Så, vi skall kanske ta uppgifterna om Ebbe ute i kylan med en nypa salt. Sedan kan han ju också jobbat på någon annans uppdrag än OP. Finns nog en del att rota i här fortfarande.

Tack själv för att du påminde mig om Daniele Gansers och Mats Delands efterforskningar. Som t.ex.

http://www.physics911.net/pdf/DanieleGanser_Terrorism_in_Western_Europe-1.pdf

med följande solskenshistoria på sidan 88:

Vilhelm Evang, director of the NIS, and Jens Christian Hague, the Norwegian defense minister, had built up the stay-behind army after World War Two. Both were convinced that, Norway had to be better prepared for a potential invasion and occupation. With regard to a potential domestic front, Evang drew up plans to be activated in case of an internal coup d’état, and planned for missions to guard against “fifth-column” communist subversive activities.

Cooperation with the CIA, MI6, and NATO was intense, but not always without complications. In 1957, Evang learned that the United States was not respecting Norway’s sovereignty when a United States official was arrested. This official, operating on NATO’s orders, was secretly collecting data on Norwegian citizens who shared strongly pacifist convictions and a negative attitude towards NATO. Evang was furious and demanded that this affair had to be the first item on the agenda at the next meeting of the Clandestine Planning Committee (CPC) in Paris on November 19, 1957. At the meeting, Evang threatened that Norway would leave the CPC if NATO continued to secretly violate the sovereignty of its members. He claimed “[a]s far as Norway is concerned, our interest in CPC planning as such has declined steadily since 1954 because there is no future in it for us. We are of the opinion that we are developing a Stay Behind which is to be used at home for the purpose of liberation from an occupation.” Brigadier Simon, chief of NATO’s Special Projects Branch at SHAPE with responsibilities also for CPC, could not calm the anger of Evang, and NATO had to present a letter of apology and a promise that it would never again violate Norway’s sovereignty before Evang would agree that the Norwegian secret army ROC could continue to participate in the secret NATO operations.

Jag förstår att Stay-Behind-samarbetet med icke-borgerliga partier i Europa måste ha varit lite enerverande för CIA/NATO - och det var säkerligen taktiskt betingat och av efemär karaktär.

Att Olof Palme och SAP på 70-talet skulle ha varit involverade i det verkliga Stay Behind faller på sin orimlighet. Olof Frånstedt var säkerligen informerad om Palmes utanförskap eftersom han uppfattade Stay Behind som en "legitim" verksamhet när han besöktes av Barbro.

Med risk för att hamna OT men nu tror jag du drar helt fel slutsatser om OP:s syn på saker och ting. Fakta från de som var med, som de presenterar det i t ex Holmströms bok visar på en helt annan sida. OP hade stor kompetens för sk dubbelspel, ja t o m trippel och flerdubbelt fulspel. Med en amerikansk ambassadörs ord, "Han var en magiker, som sa en sak och gjorde en annan". Samtidigt som det såg ut som något helt annat, kan tilläggas. Deltagandet i västsamarbetet, oftast via våra nordiska grannar, ibland bilateralt, grundlades under krigets slutskede och befästes av Erlander i Washington 1952. OP var en av Erlanders mest betrodda medarbetare från 1953, parallellt med att han jobbade på Fst med hemliga uppgifter (en del vill påstå att han jobbade med just Stay Behind).

Varför skulle det falla på sin orimlighet att OP fortsatte detta samarbete? Han gjorde sitt bästa för att tänja gränserna för vad han kunde uträtta politiskt i enlighet med sina radikala åsikter, samtidigt som han såg till att hans regering och underlydande gjorde vad dom kunde för att hålla Sverige utanför varje möjlig konflikt och säkrade största möjliga handlingsfrihet för landet och dess styrelse. Det är antagligen i den här kontexten man skall se hans uppmaning till Elmér att öppna någon sorts kanal österut.

Precis som Theutenberg tror jag att det är den här balansgången som gick över styr den där kalla februarikvällen 1986.

Du missförstod kanske? Jag tror inte att OP var välkommen i CIAs Stay Behind längre. Hur mycket han än kan ha velat vara med...

Hur ska man annars förstå sammanhangen? Med OPs utspel i Vietnamfrågan och senare för en kärnvapenfri zon i Norden? Skulle sånt kunna accepteras av CIA/NATO?

Vad jag tror är att i samarbetet med CIA i Europa så bildades tidigt stickspår för tillfälliga samarbetspartners. Vissa inom de socialdemokratiska partierna var kanske betrodda, ungefär de som inte var socialister.

Ja i så fall missuppfattade jag din text helt och hållet. Hur NATO mfl uppfattade saker och ting kan dock varken du eller jag veta. Erfarna spelare på säkerhetspolitikens spelplan brukar dock vara mycket luttrade av politikers utspel och ovanor. Precis som strömmarna i havet kan ha helt andra riktningar och styrka under ytan så är det i den här världen.

Det är bara att se sig omkring för att se att olika säkerhetsbehov skapar de mest osannolika samarbetspartners. Du måste bortse eller åtminstone se bortom det du ser på ytan. Att OP härjade med USA i Vietnam-frågan retade mycket riktigt upp amerikanska politiker (Nixon lär ha kallat OP för that Swedish asshole) men för den skull fortsatte samarbetet. Varför? Jo för att de som visste något av värde i USA insåg att när det gällde så skulle OP vara en tillgång för USA snarare än tvärtom.

Naturligtvis kan detta ha ändrats iom Reagans tillträde och den nye CIA-chefen Casey som var omvittnat mer offensiv än sina närmaste företrädare. Så, visst kan läget ha skiftat på de 8-10 år OP var utanför regeringsmakten. Nya kanaler, nya krafter som tar vid. Den Gamle blir alltmer passé och i kulisserna smider motståndare i alla läger ränker. Nästan shakespeareanskt.

Apropå Daniele Gansers forskning så tror jag att man skall ha klart för sig att den är mycket omstridd i forskarsamhället. Och Ganser har fått mycket kritik för att vara tendentiös och slarvig med källkritik. Den norske kalla-kriget historikern Olav Riste (expert bla på Norges underrättelsetjänst och SB-nät) skriver t ex så här om Ganser: "On the pages where he quotes—or misquotes—bits of the motley flood of publications that serve as his sources, he makes no attempt to provide a critical assessment of his source material. Anything that has appeared in print, whether in books, newspapers, or interviews with individuals claiming inside information, seems to have been acceptable as evidence."

Och i en fotnot noterar han: "A third claim made by Ganser, that Stay Behind was linked with terrorist activities, has never been substantiated and has been dismissed by official inquiries and by reputable historians in the two countries—Italy and Belgium—where such links supposedly existed."

Se Riste, "Stay Behind. A Clandestine Cold War Phenomenon", Journal of Cold War Studies 2014

Den finns många mytbildningar kring Stay Behind. En del av dem kan säkert stämma. Men när det gäller underrättelsehistoria / hemlig militär historia så får man vara extra varsam med källkritiken eftersom det finns så mycket propaganda och desinformation som fortfarande cirkulerar.

För det första kan man själv testa hur nära han egentligen bör ha befunnit sig. Mät upp hur långt 3-5 meter är och kolla själv vad du ser av folk ute på sta´n. Det är mycket nära, t o m maxavståndet 5 m är obehagligt nära om de där framme börjar skjuta eller stöka till det. Jag förstår att han hoppade in i porten.

Sedan så får man nog ändå ta i beaktning hans alkoholintag även om jag inte tycker det diskvalificerar hans vittnesmål. Nyanserar det, skulle jag nog anse snarare.

Han ser tre människor som han tycker verkar vara i sällskap. Det är inget fakta, det är en tolkning. De kan verka gå i bredd men behöver inte vara i sällskap. Han gör också bedömningen att de är av samma längd, det är mer fakta. Han tror att det är en man till vänster och två kvinnor till höger.

Den tolkningen gör han för att han tycker sig se att mannen till vänster håller om personen i mitten. Den här tolkningen är väl rätt så vanlig för män att göra, om än fördomsfull; män håller om kvinnor inte tvärtom. Alltså är personen som håller en man och den som har armen om sig en kvinna. Men detta är en högst subjektiv tolkning, alltså inget fakta.

Armhållningen då? Ja det kan ju vara så att Björkman ser skjutarmen lyftas och i lyft läge misstar han den för en omfamning. Det verkar ju vara rätt så nära inpå som skotten går av och Björkman kastar sig in i porten. Fanns ju ingen anledning för någon att tro att någon skulle bli skjuten just där och då. Tolkningarna blir också därefter.

Björkman ser alltså inget möte, hur kort ett sådant än skulle kunna ha varit. Men, och det är ett viktigt men. Han kan vid något tillfälle haft sikten skymd av den där reklampelaren och vad som kan ha skett där vet ju ingen.

Läser man ihop Björkmans, Delsborns och Morelius vittnesmål skymtar en svag bild av något som kanske kan ha varit ett kort möte vid reklampelaren. Som jag skrivit ett flertal gånger tror jag absolut inte på ett förutbestämt möte. OP skulle aldrig i livet gjort något sådant samtidigt som han visste att hans hustru skulle vara med. Han smög med telefonintervjuer så inte Lisbet skulle bli förargad. Så, nej jag tror inte för ett ögonblick på ett bestämt möte.

Men ett spontant möte? Som det Skandiamannen spekulerar om i tidningsartikeln som är länkad till tidigare i tråden. Att någon säger något till OP, blir avsnäst av någon av dom (Lisbet eller Olof) och i ilskan över att ha blivit kränkt, skjuter ner OP. Jag tyckte det var en högst märklig spekulation han gjorde i artikeln och man kan ju fundera en del över den.

Varför minns då inte LP något av detta? Kan ju finnas förklarliga skäl till det. Det närmast till hands liggande är ju att hon inte kan få fram något alls av det som skett runt mordet. Något som är ganska vanligt förekommande hos sådana som varit med om traumatiska händelser. De minns ingenting. Ibland kommer minnet tillbaka, helt eller delvis. Ibland är det borta för alltid. Det har ingen som helst betydelse hur väl utbildad man är, hur förberedd man är eller hur van man yrkesmässigt är att göra observationer. Glömskan är hjärnans sätt att skydda sig själv och är närmast automatisk, inte viljestyrd. Naturligtvis kan det finnas andra skäl till glömskan men de tänker jag inte gå in på utan andra fakta som stöder sådana teorier.

För mig är det en självklarhet att NATO/CIA i det långa loppet inte samverkade med sina kritiker i Stay Behind. Man kanske låtsades göra det men byggde självklart upp nätverk där "opålitliga" personer inte hade någon insyn.

Lika självklart är det att allt som Daniele Ganser skrivit inte behöver vara helt korrekt och att det vore absurt om det inte höjdes röster inom forskarvärlden som kritiserade hans slutsatser angående CIAs nätverk i Europa.

Men uppenbart är Gensers material om Stay Behind i Europa väl dokumenterat,

http://www.physics911.net/pdf/DanieleGanser_Terrorism_in_Western_Europe-1.pdf

till skillnad från materialet från Sverige där han mest citerar svenska journalister som låtit intervjuade agenter få ge uttryck för sina versioner.

Det här är väldigt intressant. Läs "Frostens år" av Leif Leifland så får ni se en Palme som några timmar efter jultalet inser att han måste kolla de "andra" relationerna., de nära och viktiga, som inte är politiska Jorå, han blir lugnad - den amerikanska militären begriper mycket väl de dagspolitiska realitererna. Men frågor som rör Sveriges säkerhet skallju inte behöva påverkas av att en politiker plockar några väldigt lätttkomliga opinionspoäng. Business as usual.

En annan fundering som Furiren är inne på, hur såg kontaktmönstren ut 1982 jfrt 1973? Formellt sett återställda förbindelser, mellan de två länderna men Pame ignoreras som person av Washington. Den förra presidenten, Carter, lät sin VP åka till Sverige, men då var Ullsten statsminister. Vilka backchannels fanns 1982? Var Palme helt ute? Gick CIA till RPS, gick armén till ÖB, gick Vita Huset via diplomater till UD?

Och i samma veva satt Ebbe med i Palmerummet. Vilket snabbt stoppades av Wickbom.

Mordet verkar ha startat en händelsekedja. Som inte skett om Palme varit i livet. Ebbes närvaro i Palmerummet. SÅs medverkan initialt. Kravet på kontroll över SÄPO i PU. Ebbes affär. Lidboms ensamutredande. Där han fick frågan om han ville bli Säpochef.

Frågan är vem eller vilka som hade mandatet att sätta igång dessa skeenden.

På något sätt verkar mycket varit klart redan när HH steg in i Polishuset.