Högskoleprovet

Verkar vara många här som tror att normeringen påverkas av hur många som skriver HP. Tänkte bara informera om att så inte är fallet. Man får sin normerade poäng i förhållande till hur alla andra skriver, på så sätt att en viss andel (som inte varierar mellan olika provtillfällen) av provdeltagarna får en viss normerad poäng vid varje prov. Hur många råpoäng som krävs för att få en viss normerad poäng beror alltså på hur bra andra presterar, men inte hur många de andra är.

Nej, det kommer inte påverka något. Det numret används för att kolla upp dina "lösningar" och inringningar ifall du skulle överklaga ditt resultat.

Det var en tidig morgon, och solen hade tittat sig fram genom persiennerna, skapade ett strilande ljus, när larmet gick klockan halv sex på morgonen. Undertecknad skulle bege sig till en gymnasieskola i södra Stockholm för att vara provassistent på högskoleprovet. Jag satt på bussen med min provhandbok, ömsom trött, ömsom förväntansfull inför dagen. Detta var vad jag hade väntat på.

Jag anländer till skolan en halvtimme i förväg. Jag hade lite svårt att identifiera ingången men en annan äldre man, litet märklig och socialt frånvarande, föreföll spatsera omkring med samma mål som jag. Jag frågar herrn om vägen varpå han ger mig svaret att han inte riktigt vet, och jag upplever att han tycker min approach är lite besvärlig. Jag lämnar honom ifred och letar istället efter ingången själv och så småningom hittar jag den. Jag anländer till receptionen och får en vägbeskrivning till personalrummet.

När jag väl är på plats får jag reda på att jag inte kommer vara provassistent. Jag kommer istället få vara provledare eftersom det var brist på sådana, och jag fick vara ersättare för en person som inte dykt upp. Waow, tänker jag. Detta är chansen jag bara inte får missa. Nu gäller det att ta vara på chansen. Jag går till mitt tilldelade klassrum och ordnar upp det med stolar och bänkar. Jag klistrar upp placeringslista och schema på dörren utanför. Jag ställer frågor till huvudprovledaren; allt jag inte förstått ska jag förstå. I personalrummet finns det godis, frukt och kex som vi får utnyttja. Det finns även mikrovågsugnar och alla våra paket med provhäften, svarshäften, personliga kontrollpapper, anvisningshäften, linjaler, postlista, etc. Dessa är ordningsamt strukturerade i lådor. Personalen består utav en brokig skara, vissa erfarna rävar och andra nykomlingar. Gemensamt för dem är att de utstrålar en sorts "skolig" aura, tänk era gamla lärare.

Jag förbereder mig med allt pappersmaterial som behöver fyllas i inför provets början. Efter ett tag börjar skolelever strömma in i klassrummet. Jag ber dem att kolla ifall de finns med på listan. Det gör de. De var väldigt duktiga, satt tysta och spända. Efter ett tag börjar jag ta närvaro på dem i klassrummet. Faktum är att alla som anmält sig dök upp, vilket förvånade mig lite, men jag lyckades ordna upp med bänkar även för dem som kom lite sent.

Efter närvaron går jag igenom informationen för samtliga provdeltagare. Jag berättar om provets struktur och upplägg, går in på ordningsregler, vad som är tillåtet som hjälpmedel, berättar om dagens schema och betonar extra att det är viktigt att ringa in svaren i provhäftet ifall man sedan vill överföra dem till personliga kontrollpapperet, en uppmuntran som de ändå inte tycktes förnimma. Efter att jag gått igenom informationen har vi fortfarande mycket tid till godo. Klassrummet blir väldigt stillsamt och en tystnad installerar sig. Här sitter ett gäng 97or och 98or och de ser ut som småbarn men ändå för de inte oväsen. Det förvånar mig. Samtidigt blickar jag tillbaka till mina tidigare provtillfällen och kan minnas att samma anspänning och stillhet infann. Det väckte en nostalgisk känsla inom mig, själva stämningen och lukten av provhäftena (det är en speciell lukt jag kopplar till dem).

Efter ett tag delar jag ut provhäftena, påpekar att det är extra viktigt att de inte öppnar dem innan jag säger till. Alla förstår. Och när jag väl sätter igång provet med hjälp av mitt digitala armbandsur får jag veta hur min förväntan på spänning och lärdomar blir en mer trist spiral. Jag ville ju också skriva provet. Istället får jag passivt blicka och det är så tråkigt. Att sitta helt tyst och inte göra nånting i 5 x 55 min är inte kul.

Någon person fick för sig att han behövde gå på toaletten och jag förklarar att det inte går. Annars var det inget speciellt som hände. De som skrev hade olika ambitionsnivåer, det märkte man. Vissa satt med överstrykningspenna och använde tiden ut, medan andra gav upp och mer såg ut att ta en tupplur.

Efter varje provpass måste man räkna provhäften, både innan och efter provet. Varje svarshäfte ska samlas in och sorteras. Sorteringen var höjdpunkten på dagen men även det var inte särskilt kul. Eller godiset kanske var höjdpunkten, och den var ju gratis. Man måste även fylla i närvaro varje gång, samt ta legitimation. Där slarvade jag nog en del. Jag tittade på ansiktet, men inte så noga på underskrifterna och jämförde dem. Dessutom kollade jag inte på utfärdningsdatumet. Det är svårt att säga varför men under provet känner man mer att man snabbt vill samla in svarshäftena bara för att kunna sortera dem och inte hamna efter. Det tar också lång tid att nogsamt granska en legitimation. Men bilderna stämde åtminstone och jag tror inte någon fuskade. Det kan däremot varit så att någons legitimation hade gått ut, men vad gör det? Något som jag upplevde som besvärligt är att när man är i ett hörn och samlar in svarshäften så har man ingen aning vad som händer i andra hörnet. Hur vet jag att de inte fortsätter fylla i svarshäftet? Vissa misstänker jag skriver av från svarshäftet i personliga kontrollpapperet också, men kunde aldrig riktigt notera det. Någon frågade om den kunde titta på svarshäftet för att föra över svar till kontrollpapperet. "Ringade du inte in svaren i provhäftet?", frågar jag. "Jag glömde det", svarar hen. Och personen gör ändå likadant nästa gång.

När provet lider mot sitt slut är det massortering av samtliga svarshäften. Det var inte så svårt men lite drygt bara. Allting blev för mig bra ordnat och korrekt gjort. Några av provdeltagarna fyllde inte i alla personuppgifter och jag bad dem bara korrigera det i efterhand. Vissa förstod inte ens att man ska fylla i rutorna i personnumret så jag fick hjälpa dem med det.

För att jämföra:

Provdeltagare:
+ Får skriva provet
- Får inte tillgång till mikrovågsugn eller gratis godis
- Betalar pengar

Provledare:
- Får titta på för det mesta
+ Får tillgång till mikrovågsugn och gratis godis
+ Tjänar pengar

Någonting jag gillade var hur jag kunde glida runt i skolan med provhäftena i min famn. Det kändes häftigt att känna att man bar på så pass viktigt material.

Det ska inte spela någon roll

Väldigt bra sida för statistik gällande normeringen tidigare år;

http://läkarstudent.se/hogskoleprovet.html

Fick en anmärkelse på sista delen idag för jag hade glömt stänga av ljudet på mobilen, fick då 2 sms under provtiden och på så sätt en anmärkelse. Provledaren sa att i värsta fall kommer provet borträknas, vilket det antagligen kommer göras? Jag tycker det är ganska töntigt då min granne vid provet vid varje delprov tittade igenom provet innan man tiden började när läraren tittade bort, om någon borde han få en anmärkning. PS ( ja jag är lite frustrerad som ni märker)

Okej va bra! Tack så mycket )

Varför hade du ens mobilen på?

Åh va skönt! Tack!

Varför inte göra det enkelt och bara stänga av mobilen? Tyder ju bara på ointresse.

Om man glömde skriva sitt "Provnummer-grej" på provhäftet, vad händer då? ni vet det numret som stod på svarspappret som man sen skulle skriva på frågehäftet. Är rädd att jag kanske kaske glömde göra det på delprov 4.

Det är ingen fara