Arnstads analys av läget för Sveriges journalistkår, är en skrämmande läsning - på flera plan:
Citat:
Sveriges journalister genomlider i dag den mest omfattande attacken mot yttrande- och tryckfrihet som någonsin genomförts under Sveriges historia. Terror, mordhot och förföljelser tystar systematiskt det fria ordet i Sverige. Effektiviteten i arbetet – som ytterst syftar till antidemokrati – garanteras av att den samlande organisationen bakom hatet är riksdagens tredje största parti: Sverigedemokraterna.
Glöm IS och al-Qaida, de är närmast obetydliga jämfört med SD:
Citat:
Jihadisterna är inte ens i närheten av samma organisationella styrka.
Ett fruktansvärt framtidsscenario målas upp:
Citat:
Vi riskerar en snar framtid, där SD inte längre behöver glorifiera mord på journalister
Här blir det riktigt urspårat. Arnstad antyder att även journalisternas egna organisationer medverkar till att SD kommer att mörda journalister:
Citat:
Vad gjorde Publicistklubben, Journalistförbundet och andra aktörer när SDs terror skoningslöst drabbade journalistkåren? Hittills har jag mest sett sympati och understöd gentemot nazister och rasister – de som vill mörda oss.
Journalistkåren beskrivs som en svag och utsatt grupp - som ska resa sig och "göra motstånd":
Citat:
Det mörknar mot natt. Vi journalister är räddhågsna, nervösa och illa organiserade. Solidariteten med kolleger som lever sina liv under mordhot är minimal.
Vi hukar i skuggan av en stövel.
Det är dags att göra motstånd.
http://www.journalisten.se/debatt/ratt-till-yttrandefrihet-utan-hot
Karln är närmast panikslagen och målar upp hotbilder som ingen annan ser. Det som rör sig i skallen på Arnstad börjar nu tangera rena vanföreställningar.