Botad från psykopati - hur fan gick det till?

Sök upp honom? Du kanske är kär??

Nej men helt ärligt låter det inte så konstigt. Du såg möjligen att denna person lidit tillräckligt, och antagligen kommer må dåligt över sin attack mot dig ändå?

Nu vill jag inte överdriva, jag var ju trots allt ute efter att hämnas. Det är inte så att jag plötsligt blivit en ängel, men jag har blivit mycket lugnare och vid detta tillfället kunde jag inte med att göra något. Det känns nästan lite dumt att jag inte gjorde något. Jag hade kunnat om jag verkligen behövde, men känslorna fanns inte. Istället tyckte jag synd om honom.

Jag fick för några år sedan diagnosen "hög grad av antisocial personlighetsstörning", i samband med ett våldsbrott jag begick. Vid diagnostiseringsperioden var jag en person som var kapabel till nästan vad som helst, min empati för andra existerade inte. Inte ens när min bror dog så kunde jag ta åt mig det mista, jag var helt oberörd. Under min barndom och under mina tonår var jag ständigt på jakt efter att lura andra människor och att lura till mig det ena efter det andra. Jag kunde aldrig känna rädsla för någonting överhuvudtaget.

Men idag skedde något ytterst oväntat och något som fått mig att tänka till. Jag satt på ett pendeltåg, hade besökt en brud. Jag sitter och läser tidningen och plötsligt dyker en snubbe upp som drar en relativt hård spark på mig. Sedan går han förbi och sätter sig en bit bort, han skanderar en del saker och jag ignorerar honom. I detta läget är jag bestämd, han ska få betala för vad han gjort. När vi går av på ändhållplatsen så följer jag efter honom, det kommer få stå honom dyrt. Det är ganska mörkt ute och när han är relativt ensam så stannar jag upp honom och konfronterar honom. Han är en svensk kille i 25-30 års åldern, smått drogpåverkad men ganska klar. Det är nu allt sker!!!
Jag får sympati för honom, lusten att hämnas försvann, jag tycker plötsligt synd om honom för han kändes som en utslagen person. Jag som tidigare kunde begå vad som helst, kan plötsligt inte med att skada honom. Han ber om ursäkt och påstår att jag gått in i honom tidigare, jag förlåter honom och går därifrån. Och när jag går därifrån så känner jag lite empati för honom.


Hur botades jag??? Har jag inte botats eller var detta ett enstaka undantag?

du är ej psykopat, men kan ha grova psykopatiska drag. psykopater har avsaknad av en gen som gör att man har möjlighet att känna empati, så genen kan ej tillsättas.
Grova psykopatiska drag är i princip psykopati och skillnaden är liten. du får exakt samma symptom som vid psykopati, men du har pytteliten möjlighet att känna empati. den empatiska förmågan går att träna till viss del.