Alarmismen bygger på antagandet att klimatkänsligheten är hög.
Osäkerheten om var klimatkänsligheten ligger någonstans är också hög.
IPCC anger ett spann på 1,5-4,5 grader vid en fördubbling av koldioxidhalten från 280ppm.
Detta är det samma som den första uppskattningen som gjordes 1979.
Det är märkligt kan man tycka att detta stora spann finns kvar efter så lång tid. Borde man inte veta mer nu än då efter all den forskning som gjorts de senaste 35 åren?
Problemet är att åsikterna om vad klimatkänsligheten är inte ligger jämt fördelat över hela spannet utan att den antingen ligger i de nedre eller övre ändorna av spannet.
Det innebär att IPCC måste göra ett ställningstagande om den är hög eller låg om de vill krympa spannet.. Det gör man inte utan säger i stället att klimatkänsligheten ligger mitt i spannet, något som egentligen har väldigt lite stöd i vetenskapen.
Skulle klimatkänsligheten vara låg, och allt fler vetenskapliga rapporter pekar på detta, så finns det egentligen inget stöd för drastiska åtgärder och vi kan från gå från fossilt bränsle till annat i en lugnare takt.
Min känsla är att vetenskapliga arbeten baserade på studier av den senaste tidens temperaturutveckling visar på en låg klimatkänslighet medan hög klimatkänslighet bygger på det felaktiga antagandet att den snabba uppvärmningen under 80- och 90-talet helt har orsakats av koldioxidökningen, något som bevisligen är fel.
Anledningen att IPCC inte vill släppa den övre delen av spannet är, tror jag, att organisationens existens baseras på oron att vi drastiskt kan ändra klimatet. Det är ett problem att en organisations existens baseras på utfallet av vad de ska undersöka. Det minskar trovärdigheten rejält.
Detta gäller egentligen klimatvetenskapen i stort där penningmaskinen är oron. Ta bort oron, inga pengar. Skönt att det ändå genereras rapporter som borde leda till mindre oro.
http://journals.ametsoc.org/doi/abs/10.1175/JCLI-D-14-00656.1