Citat:
Ursprungligen postat av
impieteer
Jag tycker att vissa här är lite ogina mot domen. Visst är domen "fel" i så måtto att hon knappast hade blivit dömd till livstid om hon begått mordet ett eller två år tidigare, trots att det ska vara samma praxis.
Jag vet inte riktigt varför det är dömt som det är dömt, men jag har svårt att tänka mig att det beror på att lagen ändrades några veckor efter dådet. Hela poängen med att ha ett domstolsväsende är att det ska döma efter tillämplig lag, och att döma efter en vid brottstillfället icke gällande lagstiftning - till men för den tilltalade, dessutom - skulle vara galopperande domvilla och därigenom solklar resningsgrund.
Citat:
Men alla kloka människor tycker väl ändå att det rättvisa är att alla mördare dör i fängelset (så länge vi inte har långsam avrättning medelst tortyr i straffskalan vilket naturligtvis hade varit att föredra).
Må det. Men vad bör då dråpare ha för straff? Och personer som har gjort sig skyldiga till grovt vållande till annans död? Konsekvensetik är besvärlig i juridiska sammanhang...
Citat:
Eftersom livstid är det bästa vi har så är det det man får hoppas på. Det är ju alla andra domar som låter mördare få gå lösa i samhället som är "fel" och "orättvisa", inte den här.
Jag är faktiskt mer bekymrad av att vi inte låser in blåsare och habituella bedragare på livstid.
Det är folk som återfaller ideligen, ideligen, och där det skulle vara den hederliga befolkningen till stort skydd om de vore inlåsta till livets slut. Mördare utan kriminell bakgrund återfaller mycket sällan i brott. Det är klart att mord måste ha kännbara straff, men jag ser faktiskt inte poängen med att aldrig släppa ut just mördare.
Citat:
Det finns inte en chans att HD tar upp fallet. Det är ju en utgående praxis, så det finns ingen anledning till vägledning.
Jag håller med om detta. En hovrätt är normalt fri att döma precis hur åt helvete fel den vill utan att HD lägger sig i, om den tillämpar utgående lagstiftning. Den enda lilla varningsflaggan jag kan komma på är Marinafallet, där HD beviljade resning mer för att domen var fel (inte juridiskt, utan i skuldfrågan, i det fallet) än för att de konventionella kriterierna för resning till men för den tilltalade var helt uppfyllda. Det antyder att HD ser sig mer som en kassationsdomstol nu än vad den traditionellt har gjort. Och en HD på kassationsdomstolshumör skulle möjligen kunna ta upp fallet. Men jag tror inte på det resonemanget själv.
Citat:
Och så udda är ju inte domen att man kan tycka att de dömt helt åt helvete.

Alla omständigheter är ju klara och de har motiverat hur de resonerar.
Det är precis det jag anser att de inte har. Det kan vara OK att frångå praxis - de har ju heller inte frångått praxis med hur mycket som helst här - men då ska man vara medveten om att det är det man gör, och tydligt motivera varför man gör det. Det gör inte rätten i den här domen. Den låter bli att på minsta sätt vidgå att det finns en praxis som den frångår, och är extremt kortfattad och torftig i motiveringen av straffmätningen. Och då är det en dålig dom - en riktig jävla slaskdom. Finns ingen annan slutsats. Och det har inget att göra med vad den kommer fram till för straffmätning, utan bara med hur domen är skriven.