Detaljer om Kronisk Icke-bakteriell Prostatit, CPPS - Chronic Pelvic Pain Syndrome, Kronisk Bäckenbottensmärta.
Man beräknar att livstidsinsidensen på Kronisk Prostatit och CPPS är ca 10%, dvs var tionde man drabbas av symptom som kan härledas till protatit och/eller CPPS någon gång i livet. För många leder detta till ett livslångt lidande.
“The quality of life for a patient with Chronic Prostatitis is similar to that experienced by patients with acute myocardial infarction, unstable angina or active Crohn disease”. J. Curtis Nickel, MD, FRCSC, Canada.
“Some patients experience so much pain that the condition is handled much like a chronic pain syndrome that occurs secondary to cancer. Therapy may begin with judicious use of narcotics until the patient experiences some relief”. Keith B. Armitage, MD et al.
http://www.chronicprostatitis.com/what-is-chronic-prostatitis-cpps/
Problemet förblir dolt eftersom det är skambelagt, ingen vill tala om att dom har problem med att utföra sina toalettbehov, att dom har sexuella funktionsnedsättningar som t.ex. impotens eller kroniska smärtor i könsorgan och rektum.
Jag beskriver problemet från ett manligt perspektiv eftersom jag själv är man. Jag bör dock nämna att bäckenbottensmärtor är vanligare hos kvinnor än män och att mer än 15% av alla kvinnor drabbas av liknande problem som dom jag beskriver. I det fallet så pratar man dock snarare om pelvic girdle pain än prostatit/CPPS.
Prostatit betyder inflammation av prostatan, man kan få prostatit till exempel pga. en bakteriell infektion. I de flesta fall så hittar man dock inga bakterier och forskning har visat att ca 95% av alla drabbade har icke-bakteriell prostatit. Även fast man kallar tillståndet prostatit så är prostatan ofta inte inblandad. Prostatit är en skräpdiagnos som läkarna tar till när dom inte vet vad som orsakar olika problem i bäckenregionen. Syndromet är komplex och det finns många möjliga problem som kan ge prostatitliknande symptom; svampinfektion, nerver som hamnat i kläm, bristsjukdommar, livsmedelsallergier och muskulära besvär.
Diagnosen CPPS kom till för att beteckningen Prostatit är vilseledande. Om man har bäckenbottensmärtor utan att prostatan är inblandad så skall man inte fokusera på prostatan.
Riktlinjerna för behandling av Prostatit och CPPS i sverige är föråldrade och tar inte hänsyn till den forskning som har skett de senaste 10-15 åren. Oavsett hur dina symptom ser ut så är standardbehandlingen i sverige långa kurer med bred antibiotika, om inte detta hjälper så får man klara sig själv.
Citat från 1177
"Prostatit behandlas ofta med antibiotika. Vid akuta besvär brukar det ha bra effekt, men vid kronisk prostatit är effekten mer osäker. Om besvären inte beror på bakterier så hjälper inte medicinen. Då brukar besvären ändå gå över av sig själv, men man kan känna av dem från och till under veckor, månader, ibland år."
Omskrivning; Ifall besvären inte beror på bakterier så skiter vi i problemet (eftersom vi ändå inte kan erbjuda någon behandling) så ditt enda hopp är att hoppas att det går över av sig själv.
Fakta:
- Det finns bra behandling utanför Sverige
- Svensk sjukvård låtsas som att problemet inte finns
- Ifall du vill bli bra så måste du själv fixa behandling
- Problemet går oftast inte över av sig själv, men symptomen kan periodvis bli lindrigare för att sedan försämras igen
- Det finns många potentiella orsaker till problemet, det är viktigt att du utreder alla faktorer så att du snabbt kommer i en behandling som hjälper
- Tiden det tar (att bli helt återställd) beror på hur hårt drabbad du är, samt mycket viktigt - hur länge du går omkring och låter problemet förvärras. I bästa fall månader mera troligt några år.
- Symptomlindring kan du dock nå ganska snabbt, på några veckor
European Association of Urology har låtit en grupp av experter/forskare ta fram riktlinjer för hur man skall behandla kronisk bäckenbottensmärta. De har gått igenom den forskning som finns på området och har utifrån detta skrivit följande rekomendationer:
http://uroweb.org/guideline/chronic-pelvic-pain/
Svensk sjukvård ignorerar dessa riktlinjer och hävdar hårdnackat att om antibiotika inte hjälper så får man lära sig leva med sina helvetessmärtor och dysfunktionella bäcken. Man får ingen hjälp.
Om allt detta, eller delar av det, verkar intressant som uppslag för ett repotage så är jag villig att bidra med information, referenser (böcker, forskningsrapporter och andra källor) samt detaljer om mina egna erfarenheter av svensk sjukvård och det ibland horribla bemötande jag fått.
EDIT <Hälsning, kontaktuppgifter osv.>