Kan Iran sänka amerikanskt hangarfartyg?

Jag skrev "ni high techare i denna tråd".

Gör inte detta till en stamkrigsgrej, jag dömer inte Sverige efter idioter i denna tråd.

Allt behöver inte vara high tech, ser inte problemet med det. Det är allt.

Militär är bara en förlängning av politik, eller tvärtom om man vill.

Handlar om förhandlingarna mellan väst och Iran. Att sänka ett låtsashangarfartyg är en extremt kraftig signal, en positionering i förhandlingarna: "Vi ger inte efter, vi kräver att bli behandlade på lika villkor, vi är redo för krig om det behövs, vi är inte rädda för er."

Inte många länder i världen hade vågat göra det.

Noll.

Men det finns en simulering som kostade en kvarts miljard dollar som visar att Iran kan det i persiska viken. Millenium Challenge 2002 heter den.

Det är ingen kraftig signal, det enda den övningen orsakade var magknip hos amerikanska sjöofficerare, magknipet kom av skrattanfallet dom fick när dom såg komedin.

Plastbåtar är INGET hot mot en hangarfartygsgrupp.

Iran byggde en modell av ett obeväpnat hangarfartyg som de inte lyckades sänka mha sjömålsrobot och ostyrda raketer. Vad tror du att Iran har dragit för lärdomar av sin övning - inga alls eller en hel del?

Om Iran har lärt sig något av sin övning, är det då inte rimligt att anta att USA har tagit lärdomar av MC02? Eller ska man anta, med dessa ständiga hänvisningar till övningar, att ingen någonsin lär sig något, utan att utfallet av en övning gör att utfallet av en skarp konflikt kommer att vara precis identiskt? I så fall har USA inget att frukta efter Irans senaste övning.

Om övningen ska ses som sen uppvisning av Irans förmåga så är det mer troligt att uppvisningen är för internt syfte än att få västvärlden att acceptera Iran som en militär makt att räkna med, för allvarligt talat, det var inte imponerande.

Vad ær det som ær fel menar du? Två low tech-lænder pucklar på varandra i 8 år utan en vinnare, det ær væl typexemplet av hur det går nær low tech ska førsøka vinna krig.



Var det inte du som snackade om att veta saker?

USA vann øver Irak, før andra gången på raken, och det på nolltid mer eller mindre. Att de sedan hade svårt att hålla koll på skæggen som offrade sin egen civilbefolkning i parti och minut før att kunna fortsætta att vara banditer och bedriva terrorism hør inte dit. Slog USA den irakiska Bath-kontrollerade staten i krig? Svar ja, och det gick snabbt.





Fantasier och hittepå. Læs om, læs rætt.



Low tech vinner aldrig førutsatt att high tech kan bedriva krig utan hænsyn till yttre omstændigheter. Det du beskriver som "vinster" ovan ær enbart ett utslag av væstmakternas ovilja att urskiljningsløst slå ihjæl civila. Detta vet terroristskæggen och gømmer sig dærfør bland civila.

Hade USA kunnat skita i civila førluster efter att de vann øver Saddam, så hade man med allra størsta sannolikhet utraderat banditgæng och miliser på några få veckor, eller max ett par månader.

Nej fortfarande inte och häng med och läs lite, även om inlägget blir långt. En flotta i en simulering som är tvingad att uppträda invid kusten och dessutom inte får försvara sig vid angrepp säger noll och ingenting i sammanhanget. En försvarande sida som i den senare delen av övningen inte får disponera sina styrkor fritt och inte får utnyttja alla sina vapensystem vid den senare delen av den simulerade konflikten säger dessutom väldigt lite om den sidans förmåga att motstå ett angrepp från havet. Du måste begripa vad olika typer av övningar har för mål och syfte (från övningsledningens sida snarare än de deltagande, som enbart får de ingångsvärden som övningsledningen förser dem med).

Övningen var en främst en systemövning och delarna man övade och parametrarna man mätte och utvärderade skall enbart tolkas utifrån de förutsättningarna. Det handlade inte om ett rent sk krigsspel (i ordets militära övningsmässiga bemärkelse) och dessutom skall du ta precis all offentliggjord information om vad som övades och vilka slutsatser som drogs med en STOR nypa salt, inte bara från den övningen utan rent generellt.
Det är inte alls ovanligt att man lägger in parametrar för oväntade eller rent av felaktiga beteenden i övningar JUST på grund av att man vill kunna mäta effekterna och åtgärder under övning istället för att få överraskningar i ett skarpt läge.
Tex kan du hipp som happ slå ut en flygbas, plocka bort en bro, minsänka ett fartyg eller ta bort eller ge försvarare och anfallare förmågor som de inte hade från början (och det är också det som är kännetecknande för systemövningar kontra operativa och/eller taktiska övningar under krigsspelsliknande former där man istället är intresserad av att analysera doktriner och stridsplaners olika utfall).

Om du, som ett litet exempel, vill utvärdera hur sjukvårdstjänsten agerar i ramen för en större övning så kan du slå ut en hel bataljon som de får agera på, syftet här är alltså att öva sjukvårdarna, läkarna och hela den kedjan. För att effektivt kunna göra en isolerad utvärdering på deras resultat så kanske du även fryser själva krigsläget omkring dem alternativt gör dem "odödliga". Hur och vad som slog ut bataljonen är i sammanhanget helt ovidkommande eftersom det gjordes av övningstekniska skäl. Chefen för den övande bataljonen brukar bli topp tunnor rasande när ett "omöjligt" robotangrepp precis slagit ut hela dennes styrka på ett orealistiskt sätt men det betyder inte att övningsledningen inte vet vad de pysslar med utan tvärtom så är det en medveten handling för att öva något utanför batCs direkta horisont. Sett ur den stora övningens perspektiv så blir det helkonstigt med ett sådant utfall men inom 3 timmar så har vi återställt och återupplivat förbandet och det kan fortsätta deltaga i övningen från den plats där de befann sig, på så sätt så har vi under en och samma övning lyckats utvärdera flera saker samtidigt i isolerade scenarion.

Om vi tex bygger en större övning för stora summor pengar så vill vi gärna kunna mäta en rad olika scenarion inom ramen för samma övning. Hur fungerar stabsarbete, samband mm om X händer? När vi testat detta så kan vi återställa parametrarna i övningen eller fortsätta från "fryst" läge. Sen kan vi ändra ett par parametrar till för att mäta något annat.
Under ett renodlat krigsspel så har vi istället bara givit våra inblandade styrkor rena förutsättningar rakt upp och ner och sedan sitter du som övningsledare utan egentligt inflytande (alla ingrepp då är av ondo då det påverkar utfallet som du vill mäta vilket ligger i resultatet på operativ nivå och inte i teknikaliteter eller enskilda förband). Dvs om det förekommer till synes märkliga styrningar så finns det särskilda parametrar som planerarna och övningsledningen vill titta på. I MC2002 som du refererade till så förekom just sådana till synes märkliga styrningar och begränsningar och det gör att du skall vara ytterst försiktig när du tolkar resultatet eftersom det visar på att övningen hade andra syften och målsättningar än att vara en ren simulering.
Inom västerländska moderna krigsmakter har man i stort sett gått ifrån de renodlade krigsspelen eftersom de mätbara parametrarna blir färre för varje övad krona och renodlade krigsspel är något som främst förekommer i stabsövningar (och dessa kommer du sällan kunna läsa om eftersom resultaten är väl förborgade hemligheter).

Framför allt visar det att low tech-länder ofta är jäkligt fantasilösa, inkompetenta eller dogmatiska.

Israel vann alla sina stora krig (dvs fram till 1973) med utrustning som oftast var äldre än motståndarnas. Just 1973 hade arabstaterna bland världens modernaste militära utrustning vad gäller luftvärnet och utrustning för nattstrid. Men Israel har alltid uppvisat hög professionalism, realistisk träning och folklig förankring - tre aspekter som saknas i Iran och resten av Mellanöstern med möjligt undantag för Jordanien.

Kan fartygen plocka missiler som flyger bara nån meter ovan vattenytan? "Syns" de ens då?

Den absoluta majoriteten av alla lågflygande robotar (ofta kallat sea-skimmers) ligger i början av sin bana ganska högt för att ge sensorerna i roboten en möjlighet att faktiskt hitta något mål. Lite beroende på robot, attackprofil, mål och avstånd går de sedan över till att flyga mycket lågt mot målet. Med mycket lågt räknas i sammanhanget (oftast) 20-50m över havsytan med lägsta höjdprofiler ner mot kanske så lite som 5m (men det är extremt). Vågor och turbulent luft gör det mycket svårt för något så pass snabbt so en robot att flyga mycket lägre än omkring ett tjugotal meter då vibrationerna blir omfattande och sökaren därmed får problem med att fånga och hålla målet (för att inte tala om att roboten riskerar att gå sönder i luften eller träffa vattenytan).

Ett normalt eskortfartyg med en bättre luftvärnsradar för ändamålet (oftast på X-band eller i vissa fall UHF) har en realistisk möjlighet att upptäcka roboten på drygt 30-40km avstånd lite beroende på robotens höjd och masthöjd på fartyget (radartvärsnitt större än en tennisboll över horisonten är ett bra riktmärke för vad man kan se och inte och MTI filter som triggar på de toppar i dopplerskiftet som ett snabbt flygande föremål ger upphov till gör den lätt att filtrera ut mot markkluttret) vilket ger en förvarning om minst en och en halv minut (i goda och ostörda förhållanden).

En flygburen radar som befinner sig högre upp har ju självklart en bättre räckvidd och man ser oftast till att ha eskorter i form av fartyg och flygplan en bra bit "ut" från de större målen i en stridsgrupp. Sen är det många sjömålsrobotar som använder radar som primärsensor och även höjdmätare på mikrovågsbandet vilket gör att du med helt passiva metoder kan upptäcka om någon skjuter mot dig, eller någon annan (och även då få ett hum om vilken typ av robot det rör sig om).

Inte båtar ensamma, men med missiler och annan asymmetri ja. Amerikanarna vet om det. De har gjort en simulering som visar det som kostade en kvarts miljard dollar. Den väger tyngre än allt du skriver.

Iran gör massor med övningar. Du har sett en. Man måste koppla ihop allt som händer militärt och politiskt, inte ta en sak för sig.

Iran visade bara 10-20%, inte sina bästa robotar t.ex.