Ska kanske skriva om formuleringen med målade plankor om det är det du stör dig på, eller tycker du att jag kunde ha varit ännu hårdare och gett dem lägre betyg?
Jag tycker att det är lite konstigt att ge en film som är tråkigare än att titta på färg som torkar 2.5/5 i betyg, 1/5 hade känts mer rimligt. Men det är klart, tycker man att budskapet var jätteviktigt så kan jag förstå om betyget höjs med ett snäpp, ett och ett halvt snäpp känns dock fortfarande som att det är lite i överkant.
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Alla kan inte ge varannan film en femma i betyg...
Vad är det du vill ha sagt? Antingen så har du missförstått det jag skrev eller så är du bara ute efter att provocera.
__________________
Senast redigerad av RonJeremyClarks 2015-03-06 kl. 20:32.
Jag tycker att det är lite konstigt att ge en film som är tråkigare än att titta på färg som torkar 2.5/5 i betyg, 1/5 hade känts mer rimligt. Men det är klart, tycker man att budskapet var jätteviktigt så kan jag förstå om betyget höjs med ett snäpp, ett och ett halvt snäpp känns dock fortfarande som att det är lite i överkant.
Mm, lite fel valda ord från min sida kan jag erkänna i så fall. Jag ville väl att det skulle låta värre än vad det var när jag ändå skulle ta upp det sämsta med projektet.
En mer öppen fråga angående hur jag uppdaterar projektet: Ska jag inför nästa projekt fortsätta som jag har gjort tidigare att jag recenserar dem i (FB) Vilken film såg du senast? och länkar dem dit när jag gör ett nytt inlägg i den här tråden eller ska jag helt enkelt bara skriva recensionerna här istället?
Mm, lite fel valda ord från min sida kan jag erkänna i så fall. Jag ville väl att det skulle låta värre än vad det var när jag ändå skulle ta upp det sämsta med projektet.
Ok då är jag med. Håller förövrigt med om att Tokyo Story är olidligt tråkig och kan inte för allt i världen förstå hur den kan vara så hyllad som den är.
Film #8 Grupp C: Asien Land: Sydkorea Regissör: Chan-wook Park Film: Oldboy (2003)
Oj. Jag väntade mig verkligen inte det här. Jag har knappt läst en rad om filmen då jag sedan flera år tillbaks har planerat att se den, och nu när jag äntligen har gjort det ångrar jag inte en enda sekund. Hela filmen är en otrolig uppbyggnad till en oerhörd twist, ackompanjerat med bra skådespeleri och fantastisk musik. Sökte till och med upp en spellista på Spotify som innehöll soundtracket och lyssnar på det, as a write.
Det blir inte en 10a, eller 9+ men faktumet kvarstår att det är projektets första femma och att Oldboy är en riktigt jävla bra film. 9/10 & 5/5.
Ställning i Grupp C:
Sydkorea - Chan-wook Park - Oldboy (2003) - 9/10 Kina - John Woo - Hard Boiled (1992) - 7/10
---------------------------------------- Japan - Akira Kurosawa Taiwan - Ang Lee
Sedda filmer:
5/5 Oldboy (2003)
4/5 Boyhood (2014) Melancholia (2011) Annie Hall (1977) Delicatessen (1991)
3/5 Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (2009) Hard Boiled (1992) Stalker (1979)
__________________
Senast redigerad av Cpt.Obvious 2015-03-09 kl. 02:04.
Nämen nu så, nu är även omgång 2 slut. En omgång som på många sätt varit bättre än den föregående. Vi har fått projektets första femma i form av Oldboy och ett fantastiskt genomsnittsbetyg på 4. Känns nästan som att jag sätter för höga betyg men samtidigt har nästan alla filmer jag sett hittills i projektet varit väldigt mycket mer än godkända vilket är jävligt roligt.
Omgångens sedda filmer:
Stalker (Andrej Tarkovskij, Ryssland) - 7-/10
Delicatessen (Jean-Pierre Jeunet, Frankrike) - 8-/10
Oldboy (Chan-wook Park, Sydkorea) - 9/10
Annie Hall (Woody Allen, Östra USA) - 9-/10
OMGÅNGENS Bästa film: Oldboy (Chan-wook Park) Överraskning: Annie Hall (Woody Allen) Bästa manliga skådespelare: Yu Ji-tae (Oldboy) Bästa kvinnliga skådespelare: Diane Keaton (Annie Hall)
HELA PROJEKTETS Topp 3 Film:
1. Oldboy (Chan-wook Park)
2. Annie Hall (Woody Allen)
3. Boyhood (Richard Linklater)
Botten 3 Film:(i nuläget har ingen varit nödvändigtvis dålig, dock.)
1. Stalker (Andrej Tarkovskij)
2. Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (Werner Herzog)
3. Hard-Boiled (John Woo)
SNITTBETYG GEOGRAFISKT USA: 4 Asien: 4 Norra Europa: 3.5 Södra Europa: 3.5
Gruppställning:
Grupp A (Norra Europa):
Danmark - Lars von Trier - Melancholia (2011) - 8+/10 Ryssland - Andrej Tarskovskij- Stalker (1979) - 7-/10
---------------------------------------- Sverige - Ingmar Bergman Nederländerna - Paul Verhoeven
Grupp B (Södra Europa):
Frankrike - Jean-Pierre Jeunet- Delicatessen (1991) - 8-/10 Tyskland - Werner Herzog - Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (2009) - 7/10
---------------------------------------- Spanien - Pedro Almodóvar Italien - Sergio Leone
Grupp C (Asien):
Sydkorea - Chan-wook Park - Oldboy (2003) - 9/10 Kina - John Woo - Hard Boiled (1992) - 7/10
---------------------------------------- Japan - Akira Kurosawa Taiwan - Ang Lee
Grupp D (USA):
Östra USA: Woody Allen - Annie Hall (1977) - 9-/10 Södra USA: Richard Linklater - Boyhood (2014) - 9-/10
---------------------------------------- Norra USA: David Lynch Västra USA: Clint Eastwood
Vad är det här för projekt? - Jag startar med ett enkelt projekt med stor variation, så jag inte kommer tröttna. Varför? - Känns som ett bra projekt att sparka igång filmtittandet med. Kul att utforska regissörer som jag mer eller mindre gillat också.
Startdatum: 2015-03-14 Slutdatum: ej specificerat, men det lär ta en månad, kanske lite längre. Mål: Något mål kan jag inte påstå att jag har, mer än att se mycket bra film med regissörer som jag känner till.
Topplista när projektet startas:
Namn, snittbetyg, antal sedda filmer
1. Takeshi Kitano 4.40 (5)
2. Stanley Kubrick 4.10 (10)
3. Alfred Hitchcock 4.00 (7)
4. Sam Raimi 4.00 (6)
5. Stefan Jarl 4.00 (3)
6. Ingmar Bergman 3.94 (16)
7. Massimo Dallamano 3.75 (4)
8. Sergio Leone 3.67 (3)
9. Gaspar Noé 3.67 (3)
10. Peter Jackson 3.60 (5)
11. Robert Zemeckis 3.50 (4)
12. Louis Malle 3.33 (3)
13. Edgar Wright 3.33 (3)
14. Woody Allen 3.29 (21)
15. Dario Argento 3.22 (9)
16. George A Romero 3.14 (7)
17. Lucio Fulci 3.00 (7)
18. John Carpenter 3.00 (6)
19. Mikael Ekman 3.00 (4)
20. Michael Herz 3.00 (3)
21. David Lynch 2.75 (24)
22. Lloyd Kaufman 2.75 (4)
23. Jack Hill 2.75 (4)
24. David Cronenberg 2.67 (6)
25. Steven Spielberg 2.67 (3)
Filmer som ingår i projektet:
1. Dolls (2002, Takeshi Kitano)
2. Spartacus (1960, Stanley Kubrick)
3. North by Northwest (1959, Alfred Hitchcock)
4. A Simple Plan (1998, Sam Raimi)
5. Muraren (2002, Stefan Jarl)
6. Jungfrukällan (1960, Ingmar Bergman)
7. Colt 38 Special Squad (1976, Massimo Dallamano)
8. Once Upon a Time in America (1984, Sergio Leone)
9. Enter the Void (2009, Gaspar Noé)
10. Forgotten Silver (1995, Peter Jackson)
11. What Lies Beneath (2000, Robert Zemeckis)
12. The Lovers (1958, Louis Malle)
13. Scott Pilgrim vs. the World (2010, Edgar Wright)
14. Match Point (2005, Woody Allen)
15. The Cat O'Nine Tails (1971, Dario Argento)
16. Creepshow (1982, George A Romero)
17. Four of the Apocalypse (1975, Lucio Fulci)
18. Assault on Precinct 13 (1976, John Carpenter)
19. Trettondagsafton (1999, Mikael Ekman)
20. The Toxic Avenger: Part 3: The Last Temptation of Toxie (1989, Michael Herz)
21. The Straight Story (1999, David Lynch)
22. Terror Firmer (1999, Lloyd Kaufman)
23. Spider Baby, or the Maddest Story Ever Told (1968, Jack Hill)
24. Dead Ringers (1988, David Cronenberg)
25. Close Encounters of the Third Kind (1977, Steven Spielberg)
Tänkte dra i gång projektet i dag, har ändrat en film, Muraren av Stefan Jarl, för att jag inte hittade Goda människor, och startdatumet. Börjar nerifrån och jobbar mig uppåt.
Kort om filmen: Gertrud söker efter den äkta kärleken och vill varken slå sig till ro eller kompromissa för att nå den. Det här är, i min mening, lika mycket en studie i kärlek som i olycklig ensamhet.
Nu är jag tillbaka efter en utlandssemester och då jag mer eller mindre inte sett någon högkvalitativ film de senaste veckorna var det hög tid att komma igång med tematittandet. Den här är baserad på Hjalmar Söderbergs pjäs och det var ett projekt som Dreyer försökte sjösätta redan under 40-talet men då blev det aldrig av. Det här var också den sista filmen han regisserade.
I Dreyers filmer innehar han själv alltid huvudrollen och det med rätta. Hans enastående visuella stil med läckra bildkompositioner, långa graciösa tagningar och fantastisk ljussättning är en fröjd för ögat och Gertrud är en vacker men tungrodd film att sitta igenom. Här är det dialogerna som hamnar i fokus, tempot är ganska långsamt men ändå vecklas allt ut på ett elegant och stillsamt sätt. Mitt främsta problem var att jag hade ganska svårt att känna något för karaktärerna, Nina Pens Rode är bra i huvudrollen men det fanns tillfällen där jag funderade över hur det hade varit om Dreyer hade gjort filmen i Sverige (han gjorde för övrigt två svenska filmer tidigare i karriären). Då hade Ingrid Thulin varit perfekt för huvudrollen och Bergman hade antagligen "lånat ut" några skådespelare ur sitt följe (med tanke på att han var en stor beundrare av Dreyer). Men jag imponerades ändå av Dreyers sista film och just nu är jag osäker på om den ska ha en stark trea eller en svag fyra. Det får bli trean tills vidare.
Betyg: +3/5
Filmer i temat:
Day of wrath (Carl Theodor Dreyer, 1943) 3/5 Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5 Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951) -4/5 The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5 The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956) 4/5 Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5 Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5 Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5 Processen (Orson Welles, 1962) +3/5 Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5 Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964) +3/5 The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5 Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5 My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5 Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5 Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973) La maman et la putain (Jean Eustache, 1973) 3/5 Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975) Opening Night (1977) +4/5 The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5 Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5 Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982) A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994) Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000) Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5 Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004) Head-On (Fatih Akin, 2004) 3/5 The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5 Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5 Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5 Michael (Markus Schleinzer, 2011) +2/5 Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Kort om filmen: Rysslands Oscarsbidrag som plockade hem en statyett för bästa utländska film 1995. Filmen startar 1936 när Stalin på alla sätt och vis dikterar villkoren i landet men den inleds vid revolutionären Kotovs lugna landställe. Den bygger sig därefter sakta framåt i en tid som kännetecknas av förändring.
Hm… Den instinktiva känslan var att jag borde ha uppskattat den här mer än vad jag gjorde, det kan mycket väl ha varit så att jag såg den på fel dag. Jag hatar att sitta igenom en film och känna ”det här var ju trevligt” när jag tror att det finns mer att hämta. För mig var det här en blandad kompott av intryck som stack iväg åt alla håll och kanter och jag upplevde den som lång. Det finns mycket intressant att hämta och jag gillar inblicken i det stalinistiska Sovjet, där det för omväxling skull är kul att se en film med glädje, liv, lite ståhej och inte bara misär. Sen tycker jag att far och dotter-relationen är fint gestaltad och filmen spelar mot en stark avslutning. Jag uppskattade en del aspekter (främst de humanitära sidorna och fotot) och andra saker föll mig inte i smaken (mestadels buskisinslagen och att jag tycker att den upprepar sig själv). Någonstans mellan en stabil och en stark trea blir betyget, jag nöjer mig så om den.
Desto mer kan jag istället skriva om #34 Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Kort om filmen: En buss kapas och passagerarna tas som gisslan, det hela slutar med att ett syskonpar och busschauffören överlever en massaker. Här skildras hur de hanterar traumat och svårigheterna med att gå vidare i livet.
Temats kanske största wildcard, en tre och en halv timme lång film av en för mig helt okänd regissör – jag hade till och med glömt bort vad den handlade om när jag satte mig ner för att se den. Jag vill minnas att Joel431 hade skrivit upp den i någon tråd och att jag sedan hade lagt titeln på minnet. Jag kör ett spoiler-inlägg för att inte förstöra flödet i tråden, jag avslöjar inga konkreta sekvenser (bortsett från den sista spoilern!) men för den som likt jag själv vill gå in helt blankt så föreslår jag att du ser filmen först och läser mitt omdöme sen.
Även om det finns tendenser till att vilja stryka under information/detaljer i filmens inledning så vill jag inte nödvändigtvis lyfta det som kritik. Den är ändå förhållandevis fri i sin struktur och när regissören försöker fånga in abstrakta känslor kan mindre pekpinnar vara på sin plats. Speltiden går att diskutera, kanske finns det kortare delar som hade kunnat klippas men den långa speltiden är nödvändig. Det finns många filmer som skildrat hur människor hanterar trauman/tragedier men väldigt få som tagit sig tiden att verkligen behandla det. Det existentiella vakuumet, skammen över att inte kunna hantera livet och den outtalade känslan av att inte förtjäna att överleva när andra dör är svåra saker för en regissör att gestalta. Att också väva in människorna i personens närhet ger det hela en extra dimension, de som försöker vara förstående men som samtidigt aldrig riktigt kommer kunna förstå vad offret gått igenom. Eureka lyckas med att behandla det som är så oerhört svårt att fånga och trots att jag såg den under gårdagen så har den etsat sig fast i tankarna och är väldigt svår att släppa.
Det är en tålmodig och fascinerande upplevelse, där jag uppskattade det svartvita fotot och hur allt tar sin tid. Jag gillade hur musiken används sparsamt, därigenom blev den också mer effektfull när den väl användes. Det var väldigt många intryck att ta in och jag hade tänkt avrunda med en utläggning om att filmen inte är för alla men det kanske säger sig själv. Den är 217 minuter lång, livnär sig inte på blinkningar till tittaren och kräver samtidigt väldigt mycket av den som väljer att se den. Men jag klickade med den på en personlig nivå och den långa speltiden, där det mesta sker under tystnad, gav mig en möjlighet att i lugn och ro omfamna Aoyamas vision. Jag tror och hoppas att det här är en film som kommer att växa ännu mer bara jag får lite distans till den.
Betyg: 4/5
Extra spoiler för den som har sett den:
Älskade avslutningen där det svartvita fotot spricker upp i färg, kändes som ett läckert sätt att tematiskt knyta ihop säcken. Det fick mig för övrigt att tänka på hur Tarkovsky avslutade Andrei Rublev.
Filmer i temat:
Day of wrath (Carl Theodor Dreyer, 1943) 3/5 Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5 Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951) -4/5 The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5 The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956) 4/5 Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5 Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5 Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5 Processen (Orson Welles, 1962) +3/5 Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5 Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964) +3/5 The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5 Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5 My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5 Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5 Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973) La maman et la putain (Jean Eustache, 1973) 3/5 Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975) Opening Night (1977) +4/5 The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5 Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5 Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982) A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5 Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994) 3/5 Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996) Eureka (Shinji Aoyama, 2000) 4/5 Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5 Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004) Head-On (Fatih Akin, 2004) 3/5 The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5 Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5 Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5 Michael (Markus Schleinzer, 2011) +2/5 Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Handling: Stanton "Stan" Carlisle (Tyrone Powers) jobbar på en kringresande karneval som assistent till den kvinnliga tankeläsaren Zeena och hennes alkoholiserade make Pete. För att lura publiken använder de ett hemligt kodspråk. Men Stan vill få mer ut av sin talang och tillsammans med den unga Molly, som också känner till kodspråket och senare blir hans fru, lämnar de karnevalen för att göra egna shower på nattklubbar och rikemanspartyn, vilket blir omedelbara succéer.
På ett av dessa party sitter psykoanalytikern Lilith (Helen Walker) som fascineras av Stan, men förstår också hur han arbetar, och hotar att avslöja honom. Men hon själv har inte helt rent mjöl i påsen som psykoanalytiker utan legitimation, men med massor av inkomstbringande rika klienter. De två inser att de kanske ska börja jobba tillsammans (hon får berättat för sig många av klienternas hemligheter vilket Stan använder när han har mediala sittningar med desamma). Men det varar inte länge förrän Stan tar sig vatten över huvudet i att lura en av sina förmögnaste klienter, vilket får ödesdigra konsekvenser.
Omdöme: Svårt att förklara hela handlingen så komprimerat som möjligt och utan att spoila några viktiga moment, för det här var nog en av de mest innehållsrika och komplexa film noirs jag sett. Som dessutom bjöd på ovanligt komplexa karaktärer för att vara Hollywood under guldåldern. Handlingen fascinerade och hur väl början syddes ihop med slutet. Tyrone Powers var inte bara ett vackert ansikte utan här visar han ett brett register av en karaktär som man både har sympati och antipati för. Hans inre resa speglas i hans yttre; från glad och livshungrig till utmärglad och spöklik. Även de kvinnliga karaktärerna i Nightmare Alley var ovanligt vältecknade och starka, särskilt i en genre som annars mest bjöd på endimensionella femme fatales.
Betyget pendlar mellan en 3a och en 4a och även om de sista 20 minuterna är exceptionellt bra, så får det nog landa på en stark 3a då filmen trots allt har en del svackor i mellanpartiet. Men den bästa filmen hittills i alla fall i mitt film noir-tema.
*Ändring* Jag har tagit bort Razors Edge (1946) från mitt projekt, då även om den är listad som en noir mest verkar vara ett klass- och kärleksdrama med en sanslöst, segdragen speltid på 2,5 h. Jag byter ut filmen mot den "riktiga" noiren Boomerang (1947) istället (av Elia Kazan). Den får bli slutfilmen även om den inte hamnar i alfabetisk ordning.
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2015-03-20 kl. 01:40.
Handling: Fem män rånar ett tåg som fraktar guldmynt från amerikanska myntverket. De delar upp sig i tre bilar för att kunna nå Kalifornien och lämna landet med guldet. Men polisen är de snart hack i häl.
Omdöme: En ytterst rättfram film noir med ett klassiskt rånar-polisjakts tema. Inledningen med tågrånet som utspelas i mörker och regn under nära fullständig tystnad var mycket stämningsfull och mina tankar gick till Rififi (1955). Liksom en av slutscenerna med en personjakt på en motorväg kändes banbrytande. Som sagt finns inte så mycket att säga om Plunder Road, den hade vad man förväntade sig av ett klassiskt film noir-upplägg och speltiden på 70 min var perfekt avvägd. Skådespeleriet var varken bu eller bä.
Såg Plunder Road förra månaden och håller med dig i omdömet, den sticker inte direkt ut som film men har en riktigt behaglig stämning över sig och är allmänt bra utan att bli anmärkningsvärd.
När dem smälter ner guldet och gör fälgar och kofångare är dock ganska coolt!
Hade inte läst särskilt mycket om den innan jag fann den men när jag upptäckte att Elisha Cook Jr var med blev jag extra glad. Han spelar exakt lika nervöst och ponduslöst som i The Killing. Det passar honom .