Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
#2 CPT.OBVIOUS "VÄRLDSMÄSTERSKAP"
Film #6
Grupp D USA
Land: "Östra USA"
Regissör: Woody Allen
Film: Annie Hall (1977)
Jag gick in med ganska låga förväntningar då jag av någon anledning fått för mig att jag inte kommer att gilla Woody Allen men jag kunde inte haft mer fel. Detta är en otroligt mysig livsberättelse och jag älskar både skämten och Allens sätt att lägga upp scener. På något sätt lyckas han göra en 93 minuters-film lika välspelad och djup som en på dubbla speltiden, ett fenomen jag knappt sett alls. Känns nästan som jag slängt ut poäng åt höger och vänster men har sett så extremt mycket bra film hittills i projektet med bara något undantag.
Lyckas precis smita förbi Boyhood gör han också. 9-/10 & 4/5.
Ställning i Grupp D:
Sedda filmer:
Film #6
Grupp D USA
Land: "Östra USA"
Regissör: Woody Allen
Film: Annie Hall (1977)
Jag gick in med ganska låga förväntningar då jag av någon anledning fått för mig att jag inte kommer att gilla Woody Allen men jag kunde inte haft mer fel. Detta är en otroligt mysig livsberättelse och jag älskar både skämten och Allens sätt att lägga upp scener. På något sätt lyckas han göra en 93 minuters-film lika välspelad och djup som en på dubbla speltiden, ett fenomen jag knappt sett alls. Känns nästan som jag slängt ut poäng åt höger och vänster men har sett så extremt mycket bra film hittills i projektet med bara något undantag.
Lyckas precis smita förbi Boyhood gör han också. 9-/10 & 4/5.
Ställning i Grupp D:
Östra USA: Woody Allen - Annie Hall (1977) - 9-/10
Södra USA: Richard Linklater - Boyhood (2014) - 9-/10
----------------------------------------
Norra USA: David Lynch
Västra USA: Clint Eastwood
Södra USA: Richard Linklater - Boyhood (2014) - 9-/10
----------------------------------------
Norra USA: David Lynch
Västra USA: Clint Eastwood
Sedda filmer:
4/5
Boyhood (2014)
Melancholia (2011)
Annie Hall (1977)
3/5
Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (2009)
Hard Boiled (1992)
Stalker (1979)
Boyhood (2014)
Melancholia (2011)
Annie Hall (1977)
3/5
Bad Lieutenant: Port of Call New Orleans (2009)
Hard Boiled (1992)
Stalker (1979)
Bazinga90:s mastodont-tema 2015
Smyger in med två korta omdömen, börjar med #23 Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009)
Jag håller det kort, då det inte är någon idé att skriva ett uttömmande omdöme på en film som jag högst sannolikt kommer uppskatta mer vid en omtitt. Jag var förmodligen bara för trött när jag såg den igår. Regissören är jag en stor beundrare av sedan tidigare, Nader och Simin är mästerlig och Le Passé var också en film som gick hem hos mig. Den här nådde inte lika högt, trots att skådespelet är utsökt och jag gillar mer eller mindre alla avvägningar som Farhadi gör så tycker jag att den tappar lite av sin nerv desto längre in i den jag kom. Men jag stannar där och lovar mig själv att se om den i framtiden, det finns garanterat mer att hämta här när jag ser den under bättre förhållanden.
Betyg: 3/5
#24 Tess (Roman Polanski, 1979)
Sett till hantverket finns det inte mycket att klaga på. Filmens yta är riktigt vacker med fantastiska bildkompositioner. Polanskis regi är elegant och han riktar allt fokus mot den sköra men vackra Tess, spelad av Nastassja Kinski. Från filmen tar jag främst med mig Kinskis insats och känslan av att Polanski lyckas med att skapa en atmosfär där känslan är att allt sker i en svepande rörelse. Där stannar det för mig. Musiken känns som ett påkostat soundtrack som helt enkelt inte passar bilderna särskilt bra, jag hade också svårigheter med att engagera mig i karaktärerna som omger Tess. Speltiden på närmare tre timmar var i det längsta laget men sammanfattningsvis är det en vacker film att sitta igenom, även om den inte är i närheten av Polanskis främsta bedrifter.
Betyg: 3/5
Filmer i temat:
Smyger in med två korta omdömen, börjar med #23 Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009)
Jag håller det kort, då det inte är någon idé att skriva ett uttömmande omdöme på en film som jag högst sannolikt kommer uppskatta mer vid en omtitt. Jag var förmodligen bara för trött när jag såg den igår. Regissören är jag en stor beundrare av sedan tidigare, Nader och Simin är mästerlig och Le Passé var också en film som gick hem hos mig. Den här nådde inte lika högt, trots att skådespelet är utsökt och jag gillar mer eller mindre alla avvägningar som Farhadi gör så tycker jag att den tappar lite av sin nerv desto längre in i den jag kom. Men jag stannar där och lovar mig själv att se om den i framtiden, det finns garanterat mer att hämta här när jag ser den under bättre förhållanden.
Betyg: 3/5
#24 Tess (Roman Polanski, 1979)
Sett till hantverket finns det inte mycket att klaga på. Filmens yta är riktigt vacker med fantastiska bildkompositioner. Polanskis regi är elegant och han riktar allt fokus mot den sköra men vackra Tess, spelad av Nastassja Kinski. Från filmen tar jag främst med mig Kinskis insats och känslan av att Polanski lyckas med att skapa en atmosfär där känslan är att allt sker i en svepande rörelse. Där stannar det för mig. Musiken känns som ett påkostat soundtrack som helt enkelt inte passar bilderna särskilt bra, jag hade också svårigheter med att engagera mig i karaktärerna som omger Tess. Speltiden på närmare tre timmar var i det längsta laget men sammanfattningsvis är det en vacker film att sitta igenom, även om den inte är i närheten av Polanskis främsta bedrifter.
Betyg: 3/5
Filmer i temat:
Day of wrath (Carl Theodor Dreyer, 1943) 3/5
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970)
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979)
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011)
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970)
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979)
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011)
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Projekt #3: Film noir 40- & 50-tal
Film #2: Cry of the City (1948)
IMDB
Handling: Gangstern Martin Rome (Richard Conte) ligger sårad på sjukhus efter att ha skjutit en polis. En sliskig advokat, Niles, försöker få honom att erkänna ett uppmärksammat juvelrån, de Grazia-målet, vilket skull rentvå en klient till advokaten som misstänks för rånet. Med tanke på att Martin ändå ska till elektriska stolen. Martin anar dock att advokaten på något vis själv är inblandad i det hela.
Advokaten utpressar Martin och hotar att skada hans flickvän, vilket gör honom vansinnig. Martin flyr från sjukhuset för att få tag på Niles och skydda sin flickvän. Hack i häl är polisen Candella (Victor Mature), Martins gamla barndomskamrat som valde rätt sida av lagen, som trots allt bryr sig om Martin och hans familj och försöker förhindra att Martin korrumperar sin yngre bror in på det kriminella spåret.
Omdöme: Utmärkande för Cry of the City är bristen på en tydlig skiljelinje mellan det onda och goda. Eller det förefaller så inledningsvis. Filmen vaggar in tittaren i sympati för antihjälten Martin, som förvisso har dödat en polis men trots allt vill skydda sin flickvän. Dock blir Martins manipulativa sida mer och mer påtaglig under filmens gång och hans egentliga motiv kan ifrågasättas. Till en början tycks polisen Candella mest viljas jävlas med Martin men även där inser man snart vad Candella vill uppnå; han bryr sig mer om Martins familj än vad Martin egentligen gör. Som sagt intressant vinkling från en film noir från 40-talet, vars karaktärsporträtteringar annars var väldigt svarta eller vita.
Huvudrollerna av Richard Conte och Victor Mature var mycket välspelade. Historien hade rätt många vändningar och en uppfriskande oförutsägbarhet. Men trots dess korta längd på 90 minuter drog den på sig onödigt länge för att anlända till klimax.
Betyg: 3/5
Filmer som ingår i projektet:
Film #2: Cry of the City (1948)
IMDB
Handling: Gangstern Martin Rome (Richard Conte) ligger sårad på sjukhus efter att ha skjutit en polis. En sliskig advokat, Niles, försöker få honom att erkänna ett uppmärksammat juvelrån, de Grazia-målet, vilket skull rentvå en klient till advokaten som misstänks för rånet. Med tanke på att Martin ändå ska till elektriska stolen. Martin anar dock att advokaten på något vis själv är inblandad i det hela.
Advokaten utpressar Martin och hotar att skada hans flickvän, vilket gör honom vansinnig. Martin flyr från sjukhuset för att få tag på Niles och skydda sin flickvän. Hack i häl är polisen Candella (Victor Mature), Martins gamla barndomskamrat som valde rätt sida av lagen, som trots allt bryr sig om Martin och hans familj och försöker förhindra att Martin korrumperar sin yngre bror in på det kriminella spåret.
Omdöme: Utmärkande för Cry of the City är bristen på en tydlig skiljelinje mellan det onda och goda. Eller det förefaller så inledningsvis. Filmen vaggar in tittaren i sympati för antihjälten Martin, som förvisso har dödat en polis men trots allt vill skydda sin flickvän. Dock blir Martins manipulativa sida mer och mer påtaglig under filmens gång och hans egentliga motiv kan ifrågasättas. Till en början tycks polisen Candella mest viljas jävlas med Martin men även där inser man snart vad Candella vill uppnå; han bryr sig mer om Martins familj än vad Martin egentligen gör. Som sagt intressant vinkling från en film noir från 40-talet, vars karaktärsporträtteringar annars var väldigt svarta eller vita.
Huvudrollerna av Richard Conte och Victor Mature var mycket välspelade. Historien hade rätt många vändningar och en uppfriskande oförutsägbarhet. Men trots dess korta längd på 90 minuter drog den på sig onödigt länge för att anlända till klimax.
Betyg: 3/5
Filmer som ingår i projektet:
1. Caught (1949, Max Ophüls) 3/5
2. Cry of the City (1948, Robert Siodmak) 3/5
3. Hollywood Story (1951, William Castle)
4. Nightmare Alley (1947, Edmund Goulding)
5. Plunder Road (1957, Hubert Cornfield)
6. The Big Clock (1948, John Farrow)
7. The Blue Gardenia (1953, Fritz Lang)
8. The Killers (1946, Robert Siodmak)
9. The Razor's Edge (1946, Edmund Goulding)
10. Violent Saturday (1955, Richard Fleischer)
2. Cry of the City (1948, Robert Siodmak) 3/5
3. Hollywood Story (1951, William Castle)
4. Nightmare Alley (1947, Edmund Goulding)
5. Plunder Road (1957, Hubert Cornfield)
6. The Big Clock (1948, John Farrow)
7. The Blue Gardenia (1953, Fritz Lang)
8. The Killers (1946, Robert Siodmak)
9. The Razor's Edge (1946, Edmund Goulding)
10. Violent Saturday (1955, Richard Fleischer)
__________________
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2015-02-19 kl. 22:23.
Senast redigerad av Kirk.Douglas 2015-02-19 kl. 22:23.
Brutus Asiatiska regissörmästerskap 2015
Film #12 - Grupp B - Night and Fog
Originaltitel: Tin shui wai dik ye yu mo
Regissör: Ann Hui
Årtal: 2009
Turneringens andra kvinnliga regissör gjorde ikväll entré och det gjorde hon verkligen med bravur!
Night and Fog är en fängslande, vacker men framförallt hemsk och jobbig berättelse.
Filmen börjar med att visa oss slutet, ett drag jag till en början var lite skeptisk till men med facit i hand så var detta ett bra drag av Ann Hui som lyfte filmen.
Night and Fog handlar om ett par med två barn tillsammans som med de flesta par till en början har det väldigt bra. Men när arbetslösheten slår till för den åldrande fadern i familjen så börjar saker och ting gå ned åt, djävulsiskt mycket nedåt. Fadern och maken är allt annat än snäll och filmen visar tungt fram hur jävligt det kan vara för utsatta kvinnor.
Skådespelarna är superba, huvudrollsinnehavarna; Simon Yam och Zhang Jinchu har en enorm kemi och det hela känns ytterst trovärdigt. Birollerna gör heller inte illa ifrån sig och varje karaktär känns väldigt rätt på varje plats.
Trots sitt tunga ämne och många jobbiga scener så är ändå Night and Fog inte bara "feelbad" rakt igenom, ibland ges en känsla av hopp, trots att man vet hur det kommer att gå och många scener är gemytliga. Detta ger verkligen filmen en extra dimension som många andra liknande filmer saknar.
Måste också nämna Simon Yam igen, verkligen en grym prestation från honom och han känns, ser ut som och målar upp sig som det äckligaste jäkla praktsvinet som kan finnas på denna jord. Ytterst trovärdigt och skrämmande.
Det är synd att Night and Fog inte har blivit sedd av så många människor, för den förtjänar verkligen det. Det är en väldigt lyckad film på alla punkter. Skådespelet, regin och fotot är verkligen på sitt bästa och det känns enda in i ryggmärgen. Stark start för Ann Hui i turneringen och Night and Fog ger henne en välförtjänt plats i slutspelsomgångarna.
BETYG: 4/5 | 12/15
Sedda filmer i projektet:
Film #12 - Grupp B - Night and Fog
Originaltitel: Tin shui wai dik ye yu mo
Regissör: Ann Hui
Årtal: 2009
Turneringens andra kvinnliga regissör gjorde ikväll entré och det gjorde hon verkligen med bravur!
Night and Fog är en fängslande, vacker men framförallt hemsk och jobbig berättelse.
Filmen börjar med att visa oss slutet, ett drag jag till en början var lite skeptisk till men med facit i hand så var detta ett bra drag av Ann Hui som lyfte filmen.
Night and Fog handlar om ett par med två barn tillsammans som med de flesta par till en början har det väldigt bra. Men när arbetslösheten slår till för den åldrande fadern i familjen så börjar saker och ting gå ned åt, djävulsiskt mycket nedåt. Fadern och maken är allt annat än snäll och filmen visar tungt fram hur jävligt det kan vara för utsatta kvinnor.
Skådespelarna är superba, huvudrollsinnehavarna; Simon Yam och Zhang Jinchu har en enorm kemi och det hela känns ytterst trovärdigt. Birollerna gör heller inte illa ifrån sig och varje karaktär känns väldigt rätt på varje plats.
Trots sitt tunga ämne och många jobbiga scener så är ändå Night and Fog inte bara "feelbad" rakt igenom, ibland ges en känsla av hopp, trots att man vet hur det kommer att gå och många scener är gemytliga. Detta ger verkligen filmen en extra dimension som många andra liknande filmer saknar.
Måste också nämna Simon Yam igen, verkligen en grym prestation från honom och han känns, ser ut som och målar upp sig som det äckligaste jäkla praktsvinet som kan finnas på denna jord. Ytterst trovärdigt och skrämmande.
Det är synd att Night and Fog inte har blivit sedd av så många människor, för den förtjänar verkligen det. Det är en väldigt lyckad film på alla punkter. Skådespelet, regin och fotot är verkligen på sitt bästa och det känns enda in i ryggmärgen. Stark start för Ann Hui i turneringen och Night and Fog ger henne en välförtjänt plats i slutspelsomgångarna.
BETYG: 4/5 | 12/15
Sedda filmer i projektet:
1. Coast Guard (2002, Kim Ki-duk) 3/5
2. Chungking Express (1994, Wong Kar-wai) 3/5
3. Suzaku (1997, Naomi Kawase) 3/5
4. House of Flying Daggers (2004, Zhang Yimou) 4/5
5. Café Lumière (2003, Hou Hsiao Hsien) 4/5
6. Io Island (1977, Kim Ki-young) 2/5
7. Once Upon a Time in China (1991, Tsui Hark) 3/5
8. Att Leva (1952, Akira Kurosawa) 4/5
9. Unknown Pleasures (2002, Jia Zhangke) 2/5
10. Smak av Körsbär (1997, Abbas Kiarostami) 3/5
11. Virgin stripped bare by her Bachelors (2000, Hong Sang-soo) 5/5
12. Night and Fog (2009, Ann Hui) 4/5
2. Chungking Express (1994, Wong Kar-wai) 3/5
3. Suzaku (1997, Naomi Kawase) 3/5
4. House of Flying Daggers (2004, Zhang Yimou) 4/5
5. Café Lumière (2003, Hou Hsiao Hsien) 4/5
6. Io Island (1977, Kim Ki-young) 2/5
7. Once Upon a Time in China (1991, Tsui Hark) 3/5
8. Att Leva (1952, Akira Kurosawa) 4/5
9. Unknown Pleasures (2002, Jia Zhangke) 2/5
10. Smak av Körsbär (1997, Abbas Kiarostami) 3/5
11. Virgin stripped bare by her Bachelors (2000, Hong Sang-soo) 5/5
12. Night and Fog (2009, Ann Hui) 4/5
Bazinga90:s mastodont-tema 2015
#25 Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979)
Kort om filmen: Filip ska bli far och har nyligen införskaffat en 8mm-kamera för att filma dotterns första dagar i livet. Eftersom han är den enda i området som äger en kamera får han kort därefter möjlighet att filma andra saker och fascinationen för att filma övergår i besatthet, på bekostnad av familjelivet.
Jag kör omdömet i ett spoiler-inlägg då jag avslöjar några detaljer, för den som är nyfiken så läser den på egen risk.
#25 Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979)
Kort om filmen: Filip ska bli far och har nyligen införskaffat en 8mm-kamera för att filma dotterns första dagar i livet. Eftersom han är den enda i området som äger en kamera får han kort därefter möjlighet att filma andra saker och fascinationen för att filma övergår i besatthet, på bekostnad av familjelivet.
Jag kör omdömet i ett spoiler-inlägg då jag avslöjar några detaljer, för den som är nyfiken så läser den på egen risk.
”Is it enough for a director to believe he’s telling the truth? Or should he try to verify it?”
Den här filmen hade jag längtat efter att se, då Kieslowski är en personlig favorit. För den som är bekant med de filmer han gjorde från 1991 och framåt (Veronikas Dubbelliv och Trikoloren) så är de enastående visuella upplevelser – den här filmen har ett helt annat fokus. Istället för att samarbeta med mästerkompositören Zbigniew Presiner använder sig han av Chopin-stycken, vilket passar den lite enklare inramningen. Hans andra filmer har ofta ett fokus på huvudkaraktärens introspektion, här är filmens intentioner förhållandevis tydliga. Det här förvånande åtminstone mig, förvisso riktas det även kritik mot den utveckling som filmen tagit som konstform men allra främst uttrycker den stark kritik mot den rådande censuren. Jag kan inte riktigt förstå hur den överhuvudtaget släpptes igenom av den dåvarande kommunistregimen.
Huvudkaraktären uppslukas av att han med sin kamera kan fånga livets små egenheter, däremot försummar han relationen till sin fru och deras gemensamma dotter. En av filmens mest fascinerande scener är den när frun lämnar honom och han sitter där och försöker föreställa sig förloppet ur ett filmiskt perspektiv (med sina fingrar formar han en kamera som följer henne när hon är på väg ut ur rummet). Kanske finns det en tillstymmelse av ånger, kanske försöker han spola tillbaka och reparera det brutna bandet till sin fru men allra mest troligt är det gränsen mellan verklighet och film som har suddats ut för honom. Med sin filmkamera kan han fånga livet och förverkliga sig själv – men i förlängningen förlorar han inte bara sin familj utan får även betala priset för de konstnärliga friheter han tagit sig.
Det är få regissörer som jag personligen uppskattar så mycket som Kieslowski, jag skulle dock inte vilja hävda att det här är någon av hans bästa filmer. Jag tycker inte den når ända fram gällande hur den skildrar äktenskapets kollaps och sen finns det delar i filmen som inte riktigt föll mig i smaken. Men skådespelet är fint och filmen är inte bara intressant på ett metaplan utan säger också väldigt mycket om kommunistiska Polen under slutet av 1970-talet. Slutscenen knyter ihop säcken och filmens tematik på ett alldeles fantastiskt sätt – den möda och energi han riktade mot att försöka fånga det vackra livet genom sin kamera skulle han istället ha riktat mot sin fru och dotter – det som faktiskt är det verkliga livet.
Betyg: 4/5
Den här filmen hade jag längtat efter att se, då Kieslowski är en personlig favorit. För den som är bekant med de filmer han gjorde från 1991 och framåt (Veronikas Dubbelliv och Trikoloren) så är de enastående visuella upplevelser – den här filmen har ett helt annat fokus. Istället för att samarbeta med mästerkompositören Zbigniew Presiner använder sig han av Chopin-stycken, vilket passar den lite enklare inramningen. Hans andra filmer har ofta ett fokus på huvudkaraktärens introspektion, här är filmens intentioner förhållandevis tydliga. Det här förvånande åtminstone mig, förvisso riktas det även kritik mot den utveckling som filmen tagit som konstform men allra främst uttrycker den stark kritik mot den rådande censuren. Jag kan inte riktigt förstå hur den överhuvudtaget släpptes igenom av den dåvarande kommunistregimen.
Huvudkaraktären uppslukas av att han med sin kamera kan fånga livets små egenheter, däremot försummar han relationen till sin fru och deras gemensamma dotter. En av filmens mest fascinerande scener är den när frun lämnar honom och han sitter där och försöker föreställa sig förloppet ur ett filmiskt perspektiv (med sina fingrar formar han en kamera som följer henne när hon är på väg ut ur rummet). Kanske finns det en tillstymmelse av ånger, kanske försöker han spola tillbaka och reparera det brutna bandet till sin fru men allra mest troligt är det gränsen mellan verklighet och film som har suddats ut för honom. Med sin filmkamera kan han fånga livet och förverkliga sig själv – men i förlängningen förlorar han inte bara sin familj utan får även betala priset för de konstnärliga friheter han tagit sig.
Det är få regissörer som jag personligen uppskattar så mycket som Kieslowski, jag skulle dock inte vilja hävda att det här är någon av hans bästa filmer. Jag tycker inte den når ända fram gällande hur den skildrar äktenskapets kollaps och sen finns det delar i filmen som inte riktigt föll mig i smaken. Men skådespelet är fint och filmen är inte bara intressant på ett metaplan utan säger också väldigt mycket om kommunistiska Polen under slutet av 1970-talet. Slutscenen knyter ihop säcken och filmens tematik på ett alldeles fantastiskt sätt – den möda och energi han riktade mot att försöka fånga det vackra livet genom sin kamera skulle han istället ha riktat mot sin fru och dotter – det som faktiskt är det verkliga livet.
Betyg: 4/5
#26 Claire's Knee (Eric Rohmer, 1970)
Kort om filmen: Jérôme åker från Stockholm till sitt barndomshem, där han möter en gammal vän, författaren Aurora. Hon bor tillsammans med Laura och hennes två döttrar och hon försöker fixa ihop honom med Laura. Trots desperata försök finner han henne ointressant men däremot fascineras han av hennes döttrar, framförallt Claire.
Min beskrivning av filmen är inte världens bästa men den som har sett något av Rohmer sedan tidigare vet att hans filmer fokuserar på karaktärer och relationer och att det allt som oftast är samtalen som driver hans filmer framåt. Claire's Knee har många intressanta lager och Rohmer levererar intressanta kommentarer om ensidig sexuell åtrå men för mig var det här mer av en härlig liten film, en kontrast till de tyngre titlarna som jag sett i temat. Rohmers dialoger är välskrivna och upplägget är enkelt, Jérôme är på besök i tre veckor och jag får helt enkelt hänga med under dagarna i all anspråkslöshet. Skådespelet håller riktigt hög klass och för mig var det nödvändigt att huvudkaraktären var karismatisk. Jean-Claude Brialy har jag gillat sedan jag såg Claude Chabrols Vännerna (1958) och Kusinerna (1959) och jag gillar honom verkligen här.
Det mesta är intressant men det finns även sekvenser som inte riktigt fångade mitt intresse och i jämförelse med My Night at Maud's så når inte den här inte lika högt. Jag kommer definitivt att se om den i framtiden och tills vidare sätter jag en riktigt stark trea – om det skulle visa sig att filmen fastnar i tankarna de närmaste veckorna så kanske jag höjer den.
Betyg: +3/5
Filmer i temat:
Kort om filmen: Jérôme åker från Stockholm till sitt barndomshem, där han möter en gammal vän, författaren Aurora. Hon bor tillsammans med Laura och hennes två döttrar och hon försöker fixa ihop honom med Laura. Trots desperata försök finner han henne ointressant men däremot fascineras han av hennes döttrar, framförallt Claire.
Min beskrivning av filmen är inte världens bästa men den som har sett något av Rohmer sedan tidigare vet att hans filmer fokuserar på karaktärer och relationer och att det allt som oftast är samtalen som driver hans filmer framåt. Claire's Knee har många intressanta lager och Rohmer levererar intressanta kommentarer om ensidig sexuell åtrå men för mig var det här mer av en härlig liten film, en kontrast till de tyngre titlarna som jag sett i temat. Rohmers dialoger är välskrivna och upplägget är enkelt, Jérôme är på besök i tre veckor och jag får helt enkelt hänga med under dagarna i all anspråkslöshet. Skådespelet håller riktigt hög klass och för mig var det nödvändigt att huvudkaraktären var karismatisk. Jean-Claude Brialy har jag gillat sedan jag såg Claude Chabrols Vännerna (1958) och Kusinerna (1959) och jag gillar honom verkligen här.
Det mesta är intressant men det finns även sekvenser som inte riktigt fångade mitt intresse och i jämförelse med My Night at Maud's så når inte den här inte lika högt. Jag kommer definitivt att se om den i framtiden och tills vidare sätter jag en riktigt stark trea – om det skulle visa sig att filmen fastnar i tankarna de närmaste veckorna så kanske jag höjer den.
Betyg: +3/5
Filmer i temat:
Day of wrath (Carl Theodor Dreyer, 1943) 3/5
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011)
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011)
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Filmprojekt gamla osedda klassiker
#6 Cykeltjuven - Ladri di biciclette
1948 av Vittorio De Sica med Lamberto Maggiorani
Recension: Cykeltjuven
Imdb:Cykeltjuven
Betyg 3.5/5
Satt 5 timmar på buss idag. Tänkte att jag lika gärna kunde se en till film i projektet när man ändå inte har något bättre att göra under tiden.
Första icke-engelskspråkiga filmen i projektet, den omtalade Cykeltjuven. Kanske något överskattad, kan inte hålla med om att den skulle vara en av världens bästa filmer. Däremot kan jag se och förstå att folk tycker att den är väldigt gripande och säger en hel del om den tid och den plats där den utspelar sig i. Men, ja, jag hade kanske lite för höga förväntningar.
6 filmer sedda. Kanske snart dags man gör en sammanfattning på projektet hittills, eller ska man vänta till jag är halvvägs färdigt med 10 sedda filmer?
Har också sänkt betyget på Oliver Twist. Jag blev kanske lite väl tagen av Guiness prestation medan filmen som helhet inte var sådär jättebra. Från 4 till 3.5 ändrar jag den till.
Sedda filmer:
Osedda filmer:
#6 Cykeltjuven - Ladri di biciclette
1948 av Vittorio De Sica med Lamberto Maggiorani
Recension: Cykeltjuven
Imdb:Cykeltjuven
Betyg 3.5/5
Satt 5 timmar på buss idag. Tänkte att jag lika gärna kunde se en till film i projektet när man ändå inte har något bättre att göra under tiden.
Första icke-engelskspråkiga filmen i projektet, den omtalade Cykeltjuven. Kanske något överskattad, kan inte hålla med om att den skulle vara en av världens bästa filmer. Däremot kan jag se och förstå att folk tycker att den är väldigt gripande och säger en hel del om den tid och den plats där den utspelar sig i. Men, ja, jag hade kanske lite för höga förväntningar.
6 filmer sedda. Kanske snart dags man gör en sammanfattning på projektet hittills, eller ska man vänta till jag är halvvägs färdigt med 10 sedda filmer?
Har också sänkt betyget på Oliver Twist. Jag blev kanske lite väl tagen av Guiness prestation medan filmen som helhet inte var sådär jättebra. Från 4 till 3.5 ändrar jag den till.
Sedda filmer:
#1 Modern Times (1936) 2/5
#2 The Great Dictator (1940) 3/5
#3 Brief Encounter (1945) 3/5
#4 Great Expectations (1946) 3/5
#5 Oliver Twist (1948) 3.5/5
#6 Cykeltjyven (1948) 3.5/5
#2 The Great Dictator (1940) 3/5
#3 Brief Encounter (1945) 3/5
#4 Great Expectations (1946) 3/5
#5 Oliver Twist (1948) 3.5/5
#6 Cykeltjyven (1948) 3.5/5
Osedda filmer:
#7 Hondo 1953
#8 Tokyo Story 1953
#9 En dödsdömd har rymt 1956
#10 Touch of Evil 1958
#11 De 400 slagen 1959
#12 Rio Bravo 1959
#13 The Loneliness of the Long Distance Runner 1962
#14 Den lena huden 1964
#15 Doktor Zjivago 1965
#16 El Dorado 1966
#17 Trollflöjten 1974
#18 The Stunt Man 1980
#19 Tenebre 1982
#20 Valmont 1989
#8 Tokyo Story 1953
#9 En dödsdömd har rymt 1956
#10 Touch of Evil 1958
#11 De 400 slagen 1959
#12 Rio Bravo 1959
#13 The Loneliness of the Long Distance Runner 1962
#14 Den lena huden 1964
#15 Doktor Zjivago 1965
#16 El Dorado 1966
#17 Trollflöjten 1974
#18 The Stunt Man 1980
#19 Tenebre 1982
#20 Valmont 1989
Bazinga90:s mastodont-tema 2015
Nu kör jag två omdömen innan det börjar bli dags att förbereda sig inför Oscarsgalan.
#27 The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Oj, vilken oväntad filmupplevelse och jag hade nästintill glömt bort att den här var med i temat. Det är en krigsfilm där det är solidariteten mellan soldaterna i plutonen som står i fokus. På ett vackert och poetiskt sätt vandrar filmen mellan sinnesstämningar och visar vad krigets fasor kan ställa människor inför. Den skildrar också samhörigheten mellan människorna som tar sig i uttryck i sångerna. Det är en lugn och finstämd film som tar lite tid innan den sätter sig och fotot är en viktig nyckel i att den når de högre höjderna för mig. Regissören Ichikawa verkar i allra högsta grad besitta ett extraordinärt visuellt sinne men också förmågan att kunna lägga ett meditativt skimmer över sin film. Bilderna av landskapen och miljöerna är riktigt vackra – det enda som jag hade lite svårt för var musiken.
Det var längesedan jag såg en film med så tydliga sentimentala drag där jag blev så berörd och hänförd som här men den saknar ändå något för att jag fullt ut ska kunna omfamna den. Den fick mig att tänka på The Human Condition (en trilogi av regissören Masaki Kobayashi) och om det var något som jag saknade här så var det en skådespelare likt Tatsuya Nakadai. Han hade passat perfekt och hade förmodligen gett filmen en extra dimension. Men fyran tycker jag att den ska ha och nästa film av regissören blir Nobi (1959), förhoppningsvis kan den toppa den här.
Betyg: 4/5
Nu kör jag två omdömen innan det börjar bli dags att förbereda sig inför Oscarsgalan.
#27 The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956)
Oj, vilken oväntad filmupplevelse och jag hade nästintill glömt bort att den här var med i temat. Det är en krigsfilm där det är solidariteten mellan soldaterna i plutonen som står i fokus. På ett vackert och poetiskt sätt vandrar filmen mellan sinnesstämningar och visar vad krigets fasor kan ställa människor inför. Den skildrar också samhörigheten mellan människorna som tar sig i uttryck i sångerna. Det är en lugn och finstämd film som tar lite tid innan den sätter sig och fotot är en viktig nyckel i att den når de högre höjderna för mig. Regissören Ichikawa verkar i allra högsta grad besitta ett extraordinärt visuellt sinne men också förmågan att kunna lägga ett meditativt skimmer över sin film. Bilderna av landskapen och miljöerna är riktigt vackra – det enda som jag hade lite svårt för var musiken.
Det var längesedan jag såg en film med så tydliga sentimentala drag där jag blev så berörd och hänförd som här men den saknar ändå något för att jag fullt ut ska kunna omfamna den. Den fick mig att tänka på The Human Condition (en trilogi av regissören Masaki Kobayashi) och om det var något som jag saknade här så var det en skådespelare likt Tatsuya Nakadai. Han hade passat perfekt och hade förmodligen gett filmen en extra dimension. Men fyran tycker jag att den ska ha och nästa film av regissören blir Nobi (1959), förhoppningsvis kan den toppa den här.
Betyg: 4/5
Topp 25 regissörer
Vad är det här för projekt? - Jag startar med ett enkelt projekt med stor variation, så jag inte kommer tröttna.
Varför? - Känns som ett bra projekt att sparka igång filmtittandet med. Kul att utforska regissörer som jag mer eller mindre gillat också.
Startdatum: 2015-02-22
Slutdatum: ej specificerat, men det lär ta en månad, kanske lite längre.
Mål: Något mål kan jag inte påstå att jag har.
Topplista när projektet startas:
Filmer som ingår i projektet:
Vad är det här för projekt? - Jag startar med ett enkelt projekt med stor variation, så jag inte kommer tröttna.
Varför? - Känns som ett bra projekt att sparka igång filmtittandet med. Kul att utforska regissörer som jag mer eller mindre gillat också.
Startdatum: 2015-02-22
Slutdatum: ej specificerat, men det lär ta en månad, kanske lite längre.
Mål: Något mål kan jag inte påstå att jag har.
Topplista när projektet startas:
Namn, snittbetyg, antal sedda filmer
1. Takeshi Kitano 4.40 (5)
2. Stanley Kubrick 4.10 (10)
3. Alfred Hitchcock 4.00 (7)
4. Sam Raimi 4.00 (6)
5. Stefan Jarl 4.00 (3)
6. Ingmar Bergman 3.94 (16)
7. Massimo Dallamano 3.75 (4)
8. Sergio Leone 3.67 (3)
9. Gaspar Noé 3.67 (3)
10. Peter Jackson 3.60 (5)
11. Robert Zemeckis 3.50 (4)
12. Louis Malle 3.33 (3)
13. Edgar Wright 3.33 (3)
14. Woody Allen 3.29 (21)
15. Dario Argento 3.22 (9)
16. George A Romero 3.14 (7)
17. Lucio Fulci 3.00 (7)
18. John Carpenter 3.00 (6)
19. Mikael Ekman 3.00 (4)
20. Michael Herz 3.00 (3)
21. David Lynch 2.75 (24)
22. Lloyd Kaufman 2.75 (4)
23. Jack Hill 2.75 (4)
24. David Cronenberg 2.67 (6)
25. Steven Spielberg 2.67 (3)
1. Takeshi Kitano 4.40 (5)
2. Stanley Kubrick 4.10 (10)
3. Alfred Hitchcock 4.00 (7)
4. Sam Raimi 4.00 (6)
5. Stefan Jarl 4.00 (3)
6. Ingmar Bergman 3.94 (16)
7. Massimo Dallamano 3.75 (4)
8. Sergio Leone 3.67 (3)
9. Gaspar Noé 3.67 (3)
10. Peter Jackson 3.60 (5)
11. Robert Zemeckis 3.50 (4)
12. Louis Malle 3.33 (3)
13. Edgar Wright 3.33 (3)
14. Woody Allen 3.29 (21)
15. Dario Argento 3.22 (9)
16. George A Romero 3.14 (7)
17. Lucio Fulci 3.00 (7)
18. John Carpenter 3.00 (6)
19. Mikael Ekman 3.00 (4)
20. Michael Herz 3.00 (3)
21. David Lynch 2.75 (24)
22. Lloyd Kaufman 2.75 (4)
23. Jack Hill 2.75 (4)
24. David Cronenberg 2.67 (6)
25. Steven Spielberg 2.67 (3)
Filmer som ingår i projektet:
1. Dolls (2002, Takeshi Kitano)
2. Spartacus (1960, Stanley Kubrick)
3. North by Northwest (1959, Alfred Hitchcock)
4. A Simple Plan (1998, Sam Raimi)
5. Goda människor (1990, Stefan Jarl)
6. Jungfrukällan (1960, Ingmar Bergman)
7. Colt 38 Special Squad (1976, Massimo Dallamano)
8. Once Upon a Time in America (1984, Sergio Leone)
9. Enter the Void (2009, Gaspar Noé)
10. Forgotten Silver (1995, Peter Jackson)
11. What Lies Beneath (2000, Robert Zemeckis)
12. The Lovers (1958, Louis Malle)
13. Scott Pilgrim vs. the World (2010, Edgar Wright)
14. Match Point (2005, Woody Allen)
15. The Cat O'Nine Tails (1971, Dario Argento)
16. Creepshow (1982, George A Romero)
17. Four of the Apocalypse (1975, Lucio Fulci)
18. Assault on Precinct 13 (1976, John Carpenter)
19. Trettondagsafton (1999, Mikael Ekman)
20. The Toxic Avenger: Part 3: The Last Temptation of Toxie (1989, Michael Herz)
21. The Straight Story (1999, David Lynch)
22. Terror Firmer (1999, Lloyd Kaufman)
23. Spider Baby, or the Maddest Story Ever Told (1968, Jack Hill)
24. Dead Ringers (1988, David Cronenberg)
25. Close Encounters of the Third Kind (1977, Steven Spielberg)
2. Spartacus (1960, Stanley Kubrick)
3. North by Northwest (1959, Alfred Hitchcock)
4. A Simple Plan (1998, Sam Raimi)
5. Goda människor (1990, Stefan Jarl)
6. Jungfrukällan (1960, Ingmar Bergman)
7. Colt 38 Special Squad (1976, Massimo Dallamano)
8. Once Upon a Time in America (1984, Sergio Leone)
9. Enter the Void (2009, Gaspar Noé)
10. Forgotten Silver (1995, Peter Jackson)
11. What Lies Beneath (2000, Robert Zemeckis)
12. The Lovers (1958, Louis Malle)
13. Scott Pilgrim vs. the World (2010, Edgar Wright)
14. Match Point (2005, Woody Allen)
15. The Cat O'Nine Tails (1971, Dario Argento)
16. Creepshow (1982, George A Romero)
17. Four of the Apocalypse (1975, Lucio Fulci)
18. Assault on Precinct 13 (1976, John Carpenter)
19. Trettondagsafton (1999, Mikael Ekman)
20. The Toxic Avenger: Part 3: The Last Temptation of Toxie (1989, Michael Herz)
21. The Straight Story (1999, David Lynch)
22. Terror Firmer (1999, Lloyd Kaufman)
23. Spider Baby, or the Maddest Story Ever Told (1968, Jack Hill)
24. Dead Ringers (1988, David Cronenberg)
25. Close Encounters of the Third Kind (1977, Steven Spielberg)
__________________
Senast redigerad av Punkliv 2015-02-22 kl. 23:26.
Senast redigerad av Punkliv 2015-02-22 kl. 23:26.
#28 Michael (Markus Schleinzer, 2011)
Kort om filmen: Den tar plats under fem månader och handlar om en pedofil som håller en tioårig pojke inlåst i sin källare.
Här kommer en lite längre recension. Jag kör det i ett spoiler-inlägg av den enkla anledningen att den inte ska förstöra flödet i tråden för den som är fullkomligt ointresserad av filmen. För de som är nyfikna så avslöjar jag inga nyckelscener. Jag såg den för några dagar sedan och skickade sedan ett PM till dwe och bad honom att se den. Jag kände att jag behövde få diskutera den med någon annan innan jag skrev om den här. Nu har det också gått några dagar så jag känner att jag kan skriva lite mer utförligt om den nu.
Filmer i temat:
Kort om filmen: Den tar plats under fem månader och handlar om en pedofil som håller en tioårig pojke inlåst i sin källare.
Här kommer en lite längre recension. Jag kör det i ett spoiler-inlägg av den enkla anledningen att den inte ska förstöra flödet i tråden för den som är fullkomligt ointresserad av filmen. För de som är nyfikna så avslöjar jag inga nyckelscener. Jag såg den för några dagar sedan och skickade sedan ett PM till dwe och bad honom att se den. Jag kände att jag behövde få diskutera den med någon annan innan jag skrev om den här. Nu har det också gått några dagar så jag känner att jag kan skriva lite mer utförligt om den nu.
Jag är väldigt kluven till filmen och annat hade varit konstigt. Det här är Markus Schleinzers regidebut, tidigare har han arbetat som rollbesättare åt Michael Haneke och han har definitivt lånat mycket från dennes sätt att göra film (främst sett till foto och estetik). När den första filmen som du gör som regissör handlar om en pedofil är det som gjort för att måla in dig själv i ett hörn, det finns inte några marginaler och mycket riktigt delade filmen in kritikerna i två läger. Förhållandevis många kritiker ansåg dock att det var en stark och gedigen regidebut. Filmen består av en del satiriska inslag och jag tyckte det var intressant att se hur det mer eller mindre blir ett Stockholmssyndrom som tar form mellan förövaren och offret.
Schleinzers håller dock det mesta i filmen vagt. När hans intention verkar vara att ge en inblick i en pedofils vardagliga liv (de flesta sekvenserna tar plats i hemmet eller vid arbetsplatsen) så faller det på att han inte ”är man nog” att kunna hantera det. Schleinzer är hafsig i sitt berättande samtidigt som det finns åtminstone en scen som är direkt smaklös, där jag förmodar att han försöker ta en kraftig genväg och därmed hoppa över all uppbyggnad för att istället provocera fram reaktioner. Det skulle också kunna vara så att han spelar mot någon bisarr form av fulkomik, oavsett anser jag att de komiska inslagen genomgående skär sig riktigt illa. Sen är det för mig helt obegripligt hur han kan servera sig själv ett antal möjligheter att bygga upp mot intensiva spänningssekvenser och istället väljer han att egentligen inte göra särskilt mycket med materialet.
Förra sommaren såg jag om Funny Games (originalet), jag tycker inte att det är Hanekes bästa men den är så vansinnigt stark för att han är klinisk i sitt utförande och för att han kan ladda sina bilder med otroligt mycket innehåll. Han duckar inte en millimeter för att hans ämne och tillvägagångssätt råkar vara kontroversiellt, just därför finns det en längre sekvens i den filmen som i mitt tycke är helt enastående. Michael spretar åt flera håll och jag imponerades inte särskilt mycket av Schleinzers regi. Han har inspirerats av Haneke men jag anser att han har många mil kvar att vandra innan han förtjänar att nämnas i samma andetag som sin läromästare.
Betyg: +2/5
Schleinzers håller dock det mesta i filmen vagt. När hans intention verkar vara att ge en inblick i en pedofils vardagliga liv (de flesta sekvenserna tar plats i hemmet eller vid arbetsplatsen) så faller det på att han inte ”är man nog” att kunna hantera det. Schleinzer är hafsig i sitt berättande samtidigt som det finns åtminstone en scen som är direkt smaklös, där jag förmodar att han försöker ta en kraftig genväg och därmed hoppa över all uppbyggnad för att istället provocera fram reaktioner. Det skulle också kunna vara så att han spelar mot någon bisarr form av fulkomik, oavsett anser jag att de komiska inslagen genomgående skär sig riktigt illa. Sen är det för mig helt obegripligt hur han kan servera sig själv ett antal möjligheter att bygga upp mot intensiva spänningssekvenser och istället väljer han att egentligen inte göra särskilt mycket med materialet.
Förra sommaren såg jag om Funny Games (originalet), jag tycker inte att det är Hanekes bästa men den är så vansinnigt stark för att han är klinisk i sitt utförande och för att han kan ladda sina bilder med otroligt mycket innehåll. Han duckar inte en millimeter för att hans ämne och tillvägagångssätt råkar vara kontroversiellt, just därför finns det en längre sekvens i den filmen som i mitt tycke är helt enastående. Michael spretar åt flera håll och jag imponerades inte särskilt mycket av Schleinzers regi. Han har inspirerats av Haneke men jag anser att han har många mil kvar att vandra innan han förtjänar att nämnas i samma andetag som sin läromästare.
Betyg: +2/5
Filmer i temat:
Day of wrath (Carl Theodor Dreyer, 1943) 3/5
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956) 4/5
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011) +2/5
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Children of Paradise (Marcel Carné, 1945) 3/5
Fröken Julie (Alf Sjöberg, 1951)
The Bad and the Beautiful (Vincente Minnelli, 1952) +4/5
The Burmese Harp (Kon Ichikawa, 1956) 4/5
Throne of Blood (1957) (Akira Kurosawa) -4/5
Mother Joan of the Angels (Jerzy Kawalerowicz, 1961) +3/5
Les dimanches de Ville d'Avray (Serge Bourguignon, 1962) 2/5
Processen (Orson Welles, 1962) +3/5
Soy Cuba (Mikhail Kalatozov, 1964) 3/5
Gertrud (Carl Theodor Dreyer, 1964)
The Loves of a Blonde (Milos Forman, 1965) 3/5
Röda och Vita (Miklós Jancsó, 1967) +4/5
My Night at Maud’s (Eric Rohmer, 1969) 4/5
Claire’s Knee (Eric Rohmer, 1970) +3/5
Warum läuft Herr R. Amok (Michael Fengler & Rainer Werner Fassbinder, 1970) 3/5
The Long Goodbye (Robert Altman, 1973)
La maman et la putain (Jean Eustache, 1973)
Amarcord (Federico Fellini, 1973) 3/5
Jeanne Dielman, 23 Quai du Commerce, 1080 Bruxelles (Chantal Akerman, 1975)
Opening Night (1977) +4/5
The Tree of Wooden Clogs (Ermanno Olmi, 1978) 4/5
Amator (Krzysztof Kieslowski, 1979) 4/5
Tess (Roman Polanski, 1979) 3/5
Loulou (Maurice Pialat, 1980)
The Draughtsman's Contract (Peter Greenaway, 1982)
A Zed & Two Noughts (Peter Greenaway, 1985) 3/5
Brända av solen (Nikita Mikhalkov, 1994)
Maborosi no hikari (Hirokazu Koreeda, 1995) -4/5
Secret and Lies (Mike Leigh, 1996)
Eureka (Shinji Aoyama, 2000)
Last Resort (Pawel Pawlikowski, 2000) 2/5
Morvern Callar (Lynne Ramsay, 2002) +3/5
L'intrus (Claire Denis, 2004)
Head-On (Fatih Akin, 2004)
The Banishment (Andrey Zvjagintsev, 2007) 3/5
Lornas Tystnad (Jean-Pierre & Luc Dardenne, 2008) 3/5
Darbareye Elly (Asghar Farhadi, 2009) 3/5
Michael (Markus Schleinzer, 2011) +2/5
Vinterdvala (Nuri Bilge Ceylan, 2014) 4/5
+
Miniserie: Berlin Alexanderplatz (Rainer Werner Fassbinder, 1980)
Dokumentär: Shoah (Claude Lanzmann, 1985)
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera